Välkommen till Terapisnack - Nordens största psykologiforum!

Hej!
Jag har haft ångest hela livet det är bara symptomen som ändrats... De senaste 15 åren har det varit tvångshandlingar genom att "säkerställa" saker och ting...typ om dörren är låst, spisen av...etc... Är det någon annan här som har dessa problem? Jag är INTE rädd att jag ska skada någon, som de flesta här verkar vara. Har någon gått på kbt mot detta? Jag har provat flera olika mediciner med de har inte hjälpt. Finns det någon som har tips? Har även alltid lidit av att ha svårt att somna..sen jag var nyfödd enligt min mamma....
Ideer någon?

Hej

OCD är en s.k. ångestsjukdom, alltså en psykisk sjukdom som är förknippad med ångest - ett sätt att "hantera" sin ångest, fast det har gått över styr så att det inte längre funkar som det gör för "friska" personer, utan har istället blivit till ett problem som skapar ytterligare ångest än den man redan har. Så det är ganska vanligt att det hoppar från symptom till symptom - allt för att på olika sätt hantera sin ångest. Bara det att det inte funkar.

Jag hade under många år mycket svår OCD och är idag 98% frisk (endast rester kvar, mest bestående av minnen och asociationer i situationer som påminner om när jag hade OCD).

Jag blev frisk efter en lång process med bl.a. KBT som till slut ledde mej till ett avgörande ögonblick då jag insåg att JAG måste sluta med alla tvångshandlinagr för alltid. Jag fattade ett beslut att göra så och har sen dess följt det och är alltså idag i princip helt frisk från OCD.

Mediciner hjälpte aldrig för mej FÖRE det att jag slutade med handlingarna, däremot efter.

Ps. Att ha skadetankar är bara en av många olika symptom vid OCD, så vilket uttryck OCD\'n än tar sej finns det alltid mängder av andra som har samma. Det är lika plågsamt för varje individ vad man än har för "typ", och lösningen är densamma.

Hoppas detta hjälpte lite.

Mvh, L-O "XunknownX" Ström

Hej Lurvasen, vill bara säga lite snabbt att det är otroligt vanligt att känna en trygghet i det man är van vid och att vara rädd för en förändring, även om förnuftet säger att förändringen är bra för en själv. Så fort vi ska göra något nytt vet vi att det kommer krävas en större insats än vi brukar behöva. Är man van vid något kan man köra på autopilot men är det nytt så måste man tänka för varje moment. Dessutom kan man inte veta hur det går när man testar det där nya, och osäkerheter skrämmer oss alltid om än mer eller mindre.

Vi människor är världsmästarepå att känna en trygghet i de mest bisarra saker som någon sorts försvarsmekanism. Den misshandlade hustrun är rädd för att lämna den som skadar henne var dag. Den lilla tjejen som längtar bort är ändå livrädd för att lämna arbetslösheten och börja plugga långt borta. Och du är rädd för att lämna tankarna som stör dig, får dig att må dåligt och tar upp din tid och tankeverksamhet... Det är inte logiskt men helt mänskligt! Tror att du precis som lostrom kommer komma till en punkt en dag då viljan att bli fri är starkare än rädslan för det nya/okända/friska. Det kanske är en lång svår process men jag hoppas och vill att du fixar det! =)

Tack så jättemycket för era svar!!!!!

Ja, den där rädslan den känner man igen..har jag ALLTID haft..bara situationerna som ändrats genom åren. Jag minns i tonåren ( jaghar alltså alltid mått dåligt på ett eller annat sätt i hela barndomen..nu fattar t om jag att det rört dig om ångest hela tiden) då blev det till slut en "förväntans"-känsla.., typ..jaha..vad kommer jag att må dåligt av nästa gång.... Har ju alltid gjort det så jag vet inget annat egentligen....

Men, nu hoppas jag på att den här KBT ger resultat!