Vet inte riktigt hur eller vart jag ska börja.
Har pendlat fram och tillbaka mellan att vara självmordsbenägen till att ha ständiga tommhetskännslor och vidare i stort sätt hela mitt liv. Allting blev värre för ca 3-4 år sen då jag började svänga i humöret mer ofta och kraftigare. Har legat på psyk några ggr sen dess och vill inte in igen. Fick en uppenvårdskontakt för ca 3 år sen som började på en utredning, för ca 1,5 år sen fick jag min diagnos. Borderline, fick börja på DBT och allting gick sådär tills för ca 8 månader sen strax innan jag mötte min nuvarande flickvänn då allting slog om och jag helt plötsligt mådde bra. Allting flöt på och har inte haft nå större hinder sen dess. Gick till och med så bra att jag beslutade mig att flytta och skaffa annat jobb, med det så fick jag avsluta min behandling lite tidigare (med samråd och godkännande av min psykolog), allting fungerade utmärkt, det gör det fortfarande. Men nu helt plötsligt, lika snabbt och konstigt som alla humörsvängningar, tommhetskännslor och så försvann har dom kommit tillbaka. Går inte länge mellan gångerna jag tänker på att ta mitt liv, svänger från att vara ok till att vilja sätta mig ner och gråta hela tiden. Men det som oroar mig mest är om min flickvänn kan orka med mig när jag mår såhär. Vågar inte prata ut med henne lika mycket som förr för att jag är rädd att jag ska skrämma iväg henne, vet inte vad jag ska säga. Var enda gång jag tänker på det känner jag hur mitt gamla självskade beteende försöker ta sig fram igen. Vet inte vad jag ska ta mig till längre
