Välkommen till Terapisnack - Nordens största psykologiforum!

Igår berättade jag för en av mina lärare att jag har social fobi. Han tyckte att jag borde gå med i en amatörteatergrupp för att öva bort min rädsla att prata inför folk. När jag var liten, innan det här helvetet började, tyckte jag jättemycket om att spela teater. Och jag har själv funderat på att söka mig till någon teatergrupp - men rädslan hindrar mig. Idag kom jag så långt som till att påbörja ett mejl till en förening här i närheten, men sen tog skräcken över och jag loggade ut från mejlen utan att skicka.

Det finns mycket med teatern som skrämmer mig. Det mest uppenbara: att stå inför en jäkla massa folk som tittar och lyssnar på allt jag säger och gör. Och så är jag rädd att jag ska fega ur i sista sekunden innan en föreställning, och göra de andra i gruppen besvikna. Och att överhuvudtaget gå med i en förening där jag inte känner någon är ju fruktansvärt skrämmande...

Jag är så himla trött på att låta mig hämmas av min rädsla på det här viset! Men jag vet inte vad jag ska göra åt det. Har gått i KBT och läst en himla massa självhjälpsböcker, och så äter jag medicin...och visst har jag gjort en del framsteg, men jag faller ständigt tillbaka i det här undvikande beteendet. Vad ska jag ta mig till???

Det fina med teater är att du är i en roll. Det är inte du som säger det du säger, det är den person du gestaltar. Så du behöver inte "stå till svars" på samma sätt som i verklige livet.

Så jag tror det är bra träning, att träna på att höra sin egen röst i situationer där du gestaltar, röra sig på ett visst sätt för att pjäsen kräver det eller en teaterövning. Det är inte alls samma sak som att stå framför klassen och redovisa, men jag tror det är bra träning på väg mot att klara även det bättre. För på ett sätt är vissa situationer då vi tvingas stå och prata för andra också roller. Kan vara att vi redovisar ett grupparbete som flera varit med i, då är inte allt du säger "ditt", utan fleras, du har rollen att vara den som redovisar. Om ombedd att prata inför en grupp nya på skolan, berätta om hur saker fungerar, så är det en roll att ta emot dem och dela med dig av information.

Kan inte säga att det fungerar för dig med teater, men du är ju sugen, skulle inte tveka om jag var du. Det värsta som kan hända är att du ser det inte fungerar och slutar. Men du har testat och gett det en riktig chans, inte bara fegat ur och gömt dig.

Ta det från en som gömt sig mycket i livet, bättre våga och få lite törnar än att ge upp innan ens försökt. Men öven om jag själv har vissa sociala "fobier" så kan jag nog inte relatera helt till de som har riktigt svår social fobi, så jag kan inte riktigt veta hur svårt detta är för just dig.

Men jag hoppas att du ska våga