Välkommen till Terapisnack - Nordens största psykologiforum!

Hej på dig cacca :)

Jag undrar när detta startade, och hur såg det ut i ditt liv då, före och under den tiden? Hände det något som var jobbigt på något vis? Så om jag förstår dig rätt, så att när du umgås med din man, och när du umgås med enstaka nära vänner, samt kanske med din familj, så har du inga direkta bekymmer?

Om din man skulle ha sådan ångest som du har haft, men bara uppvisade lätta symtom, men inte vågade lita på dig, sin sambo, dvs han håller tyst om det, och berättar inget för dig. Om du fick reda på detta (via omvägar), skulle du då bli glad av att han försökt att "bespara" dig att han har det jobbigt? Eller skulle du kanske bli glad och rörd, om han vågade lita på dig, och berättade själv, om sina problem och vad som oroar honom?

Om svaret är att du skulle bli glad och rörd, om din man litade på dig, och ville anförtro sig åt dig... Så undrar jag varför du NU inte vill göra din man glad, varför du inte vill lita på honom?

Nu vet jag ju inte om du/ni har barn, men om ni har, eller om ni inte har, men skulle skaffa barn. Skulle du då vilja lära dina/era barn att inte berätta om sina smärtor (fysiska som psykiska), att dölja det och gå och bära själva på all smärta? Barnen lär sig främst genom att göra som sina föräldrar gör, och inte som de säger att barnen borde göra(barn och vuxna ser rätt fort att inte saker står rätt till, men det är få barn som förstår, och som då kan komma att lägga skulden på sig själv, för att deras förälder mår dåligt, det kan bli likartad med vuxna, då dom av "hänsyn"(?) till dig inte vill pressa dig, då du inte vill berätta, lätt för dom med då, att tro att det är något fel som dom har gjort eller gör, gentemot dig).

Om du inte vill lära ditt/dina barn det, utan hellre vill lära dom att lita på sina föräldrar, att ta ansvar för att tala om för dig/er att dom lider, att våga lita på er, och på er kärlek (och på andra människors omtanke, välvilja och kärlek), hur kommer det sig, tror du, att du inte vill unna dig själv att få ta del av din sambos kärlek och omtanke, och utav andra närstående människors värme och deras omtanke för dig?

Har du någon terapeut/kurator/psykoterapeut eller psykolog som du går och pratar med? Om inte, så rekommenderar jag varmt att ta kontakt med en sådan. :) Om det började läcka in vatten i ert hus, eller i er bil, och du märker att du inte kan fixa det själv, så kontaktar du kanske din man, och kanske ni kontaktar en expert på området, för att fixa något som ni inte kan fixa, och det på direkten? Om du nu då inte har kontakt med en terapeut av något slag, hur länge har du tänkt att vänta innan du går till en expert/terapeut av något slag, för att få hjälp med det som bara blir värre och värre?

Jag menar inte att vara elak mot dig, utan snarare att fråga dig sådant som du kanske inte frågat dig själv, än.