Har några frågor som jag vill/behöver ha svar på.
I somras flyttade min sons flickvän hem till oss. Hon blev sjuk, vi tog kontakt med bup, de tog emot henne akut, eftersom hon tillhör ett annat landsting var det inte lätt och hon vägrade berätta för sin föräldrar.
Efter några veckor berättade hon för dem iaf. Hennes landsting lät vårt ta hand om utredning/behandling. Vi sa att det var okay att hon bodde hos oss, eftersom vill ville hjälpa henne. Hon prövade massor av olika mediciner, inget gav det resultat som hon eller vi hade hoppats på. Under den här tiden skar hon sig många gånger, vi åkte/min man åkte fram och tillbaka till sjukhuset ibland flera gånger om dagen, eller natten. Hon la in sig själv och skrev ut sig lika fort.
Under hela sommaren och i början av hösten gjorde min man och min son allt för att hon skulle vara nöjd och glad, allt skulle ske i ett rasande tempo, annars var vi tråkiga. Jag började hålla mig undan, kunde inte se vad som höll på att ske. Min man lät henne hållas, göra illa honom, vara väldigt på osv. Han kunde sitta å skratta fast hon nöp honom så han blev blå... Han sa att han gjorde det för vår son, att han hade högre smärtgräns än han.. Han menade att han ville skydda sonen, men jag sa att han blir drabbad ändå, eftersom det är han som är kär i flickan... Min son var inte vatten värd många gånger, han låg ofta i sin säng å grät, eller så var livet på topp, när det passade henne... De förlovade sig, efter två veckor var det slut, men hon var kvar?!
En kväll så var jag bara tvungen att be min man att vi inte kunde ha henne kvar hos oss, nu när det var slut mellan dem. Han svarade mig att han har lovat henne. Då sa jag att jag inte klarar av det här mer, jag orkar inte, jag mår dåligt, vår son mår dåligt, osv...
Nästa helg säger min man att han måste få en paus från mig, han behöver tänka säger han...
Mitt liv rasar totalt! Jag har klarat av den här psykiska pressen och situationen under den här tiden enbart för att jag har haft honom! nu har jag inte det längre!
Senare säger han att han inte har några känslor kvar för mig, det är ett svart hål säger han.
Flickan får vi hem till hennes föräldrar, tack för det, säger jag. MEN det är bara kropsligen hon försvinner, hon och min man smsar och pratar i telefonen hela tiden, jag ber honom att inte smyga med det, men det gör han. Han säger att det verkar som att (vi) inte vill att han ska ha någon kontakt med henne, ja, så är det menar jag. Jag tror att flickan lider av personlighetsstörning, borderline, det är min åsikt. Det är även så att jag tror att min man har blivit medberoende av/men henne, han kan inte vara utan sin telefon. Han har blivit kall, hårt och totalt förändrad under den här sommaren, det är bara den trasiga flickan han tänker på. Vår andra son får bara skäll, vad han än gör, han är otrevlig och dum.
Hon är fortfarade inte utredd, eller fått någon diagnos, nu har hon lyckats ta sig till skolan igen.
Jag har flyttat till ett nödboende, jag flyttade på en tisdag, flickan kom tillbaka redan på frdagen, på söndagen flyttade min son och hon ihop i ett rum vid deras skola...
Min man anser att det är okay. Är det det?
Jag vill skydda vår yngste son, han har varit med hela sommaren och sett och hört allt som har hänt. Hur ska jag göra?
Jag tror att min man är starkt medberoende, hur ska jag tackla det?
Hur/när kommer han att vakna ur sitt medberoende?
Jag tror att flickan bara utnyttjar vår son till att få vara nära min man, hur ska jag tackla det? Vad ska jag göra?
Min son är ju väldigt infekterad av henne, han är kär, tror jag? Jag har pratat mycket med honom om det här, så jag tror att han är medveten om att flickan är svårt sjuk.
Just nu känns det som min man har stängt alla känslor ute för mig och sina egna har han blockat. Jag upplever att han väljer den här trasiga tjejen framför vår andra son. Hur tänker han?
Han menar också att jag inte kan välja kompisar åt den äldste sonen, så länge de bor tillsammans är hon välkommen, han menar att det är jag som sviker honom?! Gör jag det?
Som ni kan förstå så har jag många frågor om detta, och det här är verkligen den korta verisionen av detta som hänt oss... Jag skulle kunna skriva en bok om det här.
Snälla någon hjälp mig!!!!
