Jag och min pojkvän har varit tillsammans lite från och till nu i ett och ett halvt år. Vi bor ungefär 3 mil ifrån varandra vilket gör det rätt svårt att kunna umgås mycket då vi båda har skola och plugga att göra under dagarna. Under den tid vi har varit tillsammans har vi haft många upp och nergångar som jag inte kommer gå djupare in i nu. Men det har tagit hårt på oss och även vår relation. Just nu har vi det rätt bra i vår relation, vi bråkar alltså inte så jättemycket. Problemet är däremot att han har ett väldigt stort dataspelsintresse. Han spelar kopiösa mängder och tycker det är hur kul som helst. Han kan sitta och spela väldigt sent på kvällarna även fast han ska upp tidigt på morgonen. Detta påverkar även vår relation, han tycker nämligen att hans spel är roligare och viktigare än mig vilket gör mig väldigt ledsen. Han har sagt till mig att han prioriterar skolan och hans spelande före mig och att han även tycker spelet är roligare än att umgås med mig. i nuläget ses vi 1-2 kvällar i veckan, ungefär klockan 22-7 på morgonen och då vi även sover mestadels. Jag tycker det här är jättejobbigt, jag vill bli prioriterad mycket högre än vad jag är nu, och vill även att han ska känna att han tycker det är roligt att umgås med mig. Han säger att han tycker om mig och att han vill umgås med mig men att han tycker spelet är roligare.
Bortsätt från min pojkvän har jag inga kompisar. Jag är väldigt tyst av mig när jag är runt folk och jag antar att det är det som gör att ingen vill umgås med mig. Jag har alltid haft en bästa vän jag har umgåtts med i skolan vilket har räckt gått och väl en lång period. Det sprack dock när jag var tvungen att gå om ett år i skolan pga en sjukdom jag hade. I den vevan blev jag även tillsammans med killen jag än i dag är jättekär i.
Just nu känner jag mig fruktansvärt ensam och oälskad.. att få höra att man är så underprioriterad som min pojkvän tycker jag är tar väldigt hårt på mig. Allt jag vill är att få umgås med honom. Förstår inte hur det kan vara så mycket begärt. Att lämna honom är inget alternativ då jag är väldigt rädd att jag ska gå under helt, att känna mig ännu mer ensam och även ångra mig senare. Jag har försökt prata med honom flera gånger men det leder till att han tycker jag ska sluta tjata, sluta klaga och att jag ska hitta någon annan om han inte duger. Han visar ingen som helst medkänsla och tänker bara på sig själv.
Jag vet inte vad jag ska göra längre, det här tar verkligen kol på mig, gråter fler timmar varje dag för att jag känner mig så ensam och oälskad, allt jag vill är att få umgås med min pojkvän.. att lämna honom är inget alternativ då jag är rädd att må ännu sämre 
Någon som vet vad jag bör göra i min situation? Väldigt tacksam för svar





