Välkommen till Terapisnack - Nordens största psykologiforum!

Har precis avslutat en ångestgruppterapi. Som vanligt så känner jag inte igen mig i andra. Jag har ju diagnosen OCD så det är väl det, men min OCD känns så annorlunda.

Min OCD utlöstes i tonåren när jag började tycka att saker och ting var mystiska i världen. Hur hänger allt ihop liksom? Jag fick behov av och förklara allt man kan tänka sig. Tex. Hur kunde det komma en banan på TV nu precis när jag tänkte på en banan...etc. etc. Eller hur kan det ha gått en timme på klockan nu??? Jag har ju bara gjort det och det.  Den gnagande oron var att tänk om jag är annorlunda, tänk om jag är nån slags försökskanin eller nåt.Att jag är lurad.  Alla andra är nå andra slags varelser och jag är den som  allt är uppbyggt kring. Finns en film som jag tror heter Truman Show. Ungefär åt det hållet. Jag har aldrig fått en psykotisk diagnos även fall det ibland kännts som jag varit psykotisk. Kan OCD-tankar verkligen vara så nära psykostankar? Jag lyckas på nåt sätt hela tiden hitta nå slags förklaringar på allt jag får för mig är mystiskt så jag känner mig lugn igen.

Skulle kunna skriva hur mycket som helst om hur jag tänker och har tänkt, men orkar inte, ingen orkar nog läsa heller..är så less på detta efter alla år. Ibland mår jag riktigt bra, men är inne i tyngre period igen..för nu är det ju mystiskt att ingen annan som det verkar med OCD har liknande tankar...usch, fy och blä!

ok, ska lite kort med en förenkling försöka förklara också det jag har fastnat för dom senaste åren:

Varför skrattar folk ibland när jag använder vissa ord i en mening och men aldrig när jag inte har dom orden. Det har ingenting med och göra om det är roligt eller inte. Alltså blir det mystiskt. Ord som tex, namn, är, siffror

Min lösning är att alltid använda mig av dom orden i en mening när dom skrattar ibland och ibland inte...för då spelar det ingen roll......dock glömmer jag bort mig ibland och fastnar i ångestträsket igen och behöver förklara..

Alltså det är mer regler kring det hela än bara vissa ord också....men är ju så svårt och förklara..

Sen har jag ju förstås i perioder vanliga OCD-tankar om och bli galen och skada andra...i dom tankarna är det ju verkligen lätt och känna igen sig ivaf...hoppas verkligen att det är "bara" OCD jag har.

Känner att det blir rörigt...hoppas nån fattar nåt..

Lycka till alla som lider där ute!

Kram

/ Patrik

Tack! Vettiga ord.

Men det som gör något är att jag vill  att det ska vara OCD..vill ju inte bli helt galen och i och med det kanske farlig...litar liksom inte helt på att det är OCD när mina tankar verkar vara så väldigt unika..men det är nog bara min inbillning kanske...sen så kan det också kännas mystiskt att det inte skulle finnas några med liknande tankar och då blir det ett hot för mig... men vad gäller OCD verkar det som att man egentligen  kan tänka och fastna i precis vad som helst fast det finns vissa skolboksexempel som är vanligare..och förmodligen så finns det de som har väldigt liknande tankar också...klart att exakt som mig så blir det ju aldrig och det är ju inget konstigt..vore snarare konstigare tvärsom...jadu...man kan verkligen snurra in sig, men tack och det är som du säger..det lättar lite och tala om eländet!

Lev väl!

Tack What! Din gissning stämmer nog bra!

Det där med hur saker hänger ihop, hur något funkar, hur någon möjligtvis kom på just den saken och allt som människan åstadkommit - det skrämmer mig.

Till exempel tv, webcam och andra tekniska prylar(lite därför jag är rätt teknikrädd av mig, antar jag). Hur FAN kan jag se någon eller något direkt från andra sidan gjorden? Det hjälper inte att någon förklarar gång på gång hur det går till, det är fortfarande så sjukt och jag fattar inte hur människor kommit fram till allt det här. Eller datorer, herregud. Helt sjukt.

Det där med att jag är utvald eller att alla människor ingår i någon slags program eller test med varelser "över oss" eller som vi liksom inte kan se(tänk er Matrix-filmerna) har jag nog bara tänkt på en eller två gånger då jag var yngre.

Det här är stora saker att tänka på, och därför tänker jag inte på dem. Det är för svårt att förstå.

Iochförsig kanske ni bara menar varför något händer samtidigt som något annat händer, medan jag tänker mer på varför de händer och hur det händer? Hm, jag vet inte.

Oj, vad bra att jag gick in här och tittade igen. Det var verkligen liknande tankar ni har. Och vad snälla och förstående ni verkar! Tusen tack! Och det där med teknikprylar som skrämmer. Så var det verkligen i början av mitt illamående. Jag fann det hela helt omöjligt. Att människan kan skapa sånt..nä..går inte kände jag. Och då blev det  mystiskt och skrämmande och jag fick dessa paranoida tankar. Du verkar dock kunna bara sluta tänka på det. Det låter friskt tycker jag!

Och det där med och  försöka koncentrera sig på likheter är vettigt...men jag  försöker  med det  redan..lyckas inte så bra..känner mig mest annorlunda...förutom nu när ni skrev då..och vissa gånger annars..men jag får försöka med det mest basala först då och jobba vidare därifrån..Tusen tack igen!

hmm..önskar man bara kunde stänga av huvudet...verkligen så jävla jobbigt nästan  hela tiden..känner mig  helt väck ibland..stark ångest..krävs sån otrolig energi och hålla kontrollen för och ta sig igenom dagen...kroppen bara skriker..

Vill också tillägga till signaturen Annorlunda att du verkligen verkar klockrent lik mig i detta..