Välkommen till Terapisnack - Nordens största psykologiforum!

Du kan ju iofs försöka själv, men det kan vara skönt att få hjälp och stöd! Oftast också mest effektivt!

Det kan ju räcka för dig att prata med någon inom kyrkan, det är väldigt individuellt vad som hjälper var och en. Bup är såklart ett jättebra alternativ också.

Känner du att du orkar ta tag i själv att söka hjälp? Har du någon nära vän eller släkting, vuxen, att prata med om detta? Nu är det ju iofs sommarlov, men annars är skolans kurator ett utmärkt alternativ!!! Dels som ett stöd, men han/hon vet också vart du kan vända dig om du behöver mer hjälp! Oavsett om det är samtalskontakt eller medicinsk hjälp.

Strongt av dig att redan vid 15 års ålder ha insikt och mod nog att ta tag i detta. Det kommer att bli jättebra ska du se!

Hör gärna av dig om hur det går.

Styrkekramar!!

Beckis, du bör kontakta BUP. Eftersom du är under 18 år så lär det främst vara terapi som man kommer rikta in sig på. Ju snabbare du får hjälp dessto snabbare kommer du börja din resa mot att må bra igen.

Hej Beckis,
du verkar vara en mogen tjej som kan ta bra beslut. Jag tycker precis som de övriga här att det är en god idé att prata med BUP då de har bra resurser för att hjälpa dig komma tillrätta med din panikångest. Kyrkan skall inte underskattas, många är otroligt duktiga och kan hjälpa till - men jag tror att du skulle må gott av att få hjälp av specialister inom området. Om du kan lösa det utan att ta medicin är det givetvis allra bäst, men blir det outhärdligt för dig så finns det ångestdämpande mediciner som, om du tar det när du börjar känna att paniken byggs upp, kan mildra eller hindra attacken från att blossa upp. Men detta hjälper de dig med på BUP om det blir aktuellt.

Lycka till!

Med vänliga hälsningar,
Maria

Idag har jag pratat med diakonen från kyrkan, det gick ganska bra men det var lite svårt att öppna sig första gången. Det var lite svårt att våga säga men tillslut tog jag upp det med att som jag skrivit i ett annat inlägg att jag börjat inte skära ,men rispa mig i armarna,  det är tyvär redan svårt att sluta :/ men hon kan kanske hjälpa mig kontakta bup eller så för jag är inte säker på om det räcker att prata med henne. Ska träffa henne imorgon igen så jag får väl se då. Och tack, snällt att du tänkt på mig :)

Bra Beckis!Det är starkt gjort av dig att ta tag i det här.Jag önskar att jag var lika modig som du är när jag var 15 år!All lycka!

Heja Beckis! Håller med ssth, önskar jag var lika modig som du vid 15. Och nu vid 36...

Visst är det svårt att öppna sig, det är ju ens allra hemligaste tankar man ska säga högt. Och det till en vilt främmande människa... Men det är nyttigt och hjälper i längden.

Tror det är bra att ni kontaktar BUP, de har som sagt bättre resurser för att hjälpa dig!

Såklart jag tänker på dig, jag vet vilket helvete du går igenom just nu! Samtidigt beundrar jag dig för din styrka; att prata med föräldrar, kyrkan, Bup samt oss här. Du är en inspirationskälla!

Kram