Välkommen till Terapisnack - Nordens största psykologiforum!

Vet inte hur jag ska börja skriva... Är sååå mkt som snurrar i mitt huvud! Jag har börjat få väldigt stark ångest, yrsel och illamående. Får också akutsnabba trötthetsperioder. Kan gå från kanonpigg till så trött att jag nästan somnar stående. Jag har ingen direkt att prata med om mina problem, däremot kommer alla till mig med sina problem och jag ORKAR inte lyssna mer... jag har så mkt i min hjärna och det får inte plats mer. Jag bara gråter och gråter men ingen lyssnar och tröstar. Och ångesten bara växer, börjar få hjärtklappning och ont i bröstet och svårt att andas vid vissa tillfällen... vet inte vad jag ska göra?? vem jag ska vända mig till... tar nån mig på allvar? tar jag mig själv på allvar? Jag är så van vid att göra andra till lags att jag glömmer mig själv......

Hej Krutan 6

Finns nog två dimensioner av din problematik

Dels finns där en psykisk problematik

Och ångesten bara växer, börjar få hjärtklappning och ont i bröstet och svårt att andas vid vissa tillfällen..

Kan ev vara tecken på panikångest Det finns också tecken på stess övrbelastning stess och att du tappat bort dig själv

Inom personlig utveckling finns det många olika modeller för att beskriva hur en person förhåller sig till sin omgivning.

När jag arbetar med enskilda klienter, brukar jag använda mig av en mycket enkel modell som vi tagits fram inom POWERTHINKING. Modellen påminner lite om en gungbräda med två ändar, där mitten får representera vårt sanna jag. När vi är sanna mot oss själva och säger vad vi tycker, utan att känna oss dumma eller rädda för att bli avvisade, då är vi mitt på gungbrädan och väger jämt. Många utvecklar tidigt vad man kallar en extern referensram, dvs. de bryr sig mer om vad andra tycker än vad de tycker själva. De rör sig då mot att bli vad vi kallar givare. På sikt kan det innebära att de tappar bort sig själva, men det behöver inte betyda att det är så för alltid! Ditt sanna jag finns alltid kvar inom dig – även om det tillfälligt gömt sig under gamla besvikelser och minnen.

Om det råder en obalans mellan dig och din partner, kan det få förödande effekter för din relation.

 Givare                            Sann mot sig själv                        Tagare

 Om man rört sig lite åt vänster mot att bli en givare, kan man med lite övning hitta tillbaka till sig själv och sitt sanna jag utan hjälp. Däremot ligger det i systemets natur att ju mer åt vänster man rört sig, desto svårare blir det att hitta tillbaka…

Att vara givare behöver inte vara ett statiskt tillstånd: det är inte ovanligt efter en period då man gett och gett att det ibland kompenseras med att tänka mer på sig själv och bli vad vi kallar tagare. Ofta upplever man då skuld efteråt och backar tillbaka för att istället bli en ”supergivare”. När man skall kompensera en tid av för mycket givande, är det heller inte ovanligt att man blir lätt aggressiv. Det beror på att man pressat undan sina behov alltför länge, vilket resulterar i en överreaktion. När man är sann mot sig själv, är man tydlig med behov och önskningar. ”Tagarrollen” är av mer krävande natur, där man är jagcentrerad och sätter sina egna behov främst.

Jag fick höra en historia från en kvinna som var lite av en givare. Själv var hon mestadels hälsosam, men hon hade en väninna som var en ohälsosam givare som hade svårt med att stå upp för sig själv. En helg hyrde alla kompisarna en stuga långt utanför Kungälv – mitt i skogen. Men hon som inte kunde stå upp för sig själv, var inte bjuden av någon anledning. Alla partajade och klockan fyra på morgonen blev killarna lite hungriga. Vad händer då? Just det, de ringer till tjejen som ligger och sover och vad gör hon tror Ni? Hon skyndar sig, sätter sig i bilen – klädd bara i sin morgonrock. Men killarna är inte klara när hon kommer, så hon får sitta och vänta i bilen en halvtimme. Sedan kör hon alla killarna ner till ett gatukök i Göteborg, så att de kan handla och sedan kör hon varje kille hem till sitt. När hennes väninna frågar: ”Hur kan du ställa upp så? Du blir ju bara utnyttjad!” svarar hon: “Nej det tycker jag inte. Jag hade ändå inget att göra, jag låg ju bara och sov.”

 I en relation är det lika viktigt att kunna ta vara på sina egna behov som att ge

När jag arbetar med par eller enskilda klienter och förklarar detta för dem, sitter de ofta tysta och bara nickar. När jag sedan frågar efter deras sanna jag och vilka behov de har, blir de ofta ledsna – de vet inte vad de vill. De har med andra ord tappat bort sina egna behov. När vi är sanna mot oss själva, litar vi på vårt eget omdöme och vår förmåga att tänka och känna. Det leder i sin tur till att vi är mycket mer öppna för nya synsätt och motiverade att försöka förstå andra människor. Fundera på vad som skulle hända om du gav dig själv lite av den omtanke och kärlek som du ger till alla andra…

Några bra sätt att bli en ohälsosam givare: