Välkommen till Terapisnack - Nordens största psykologiforum!

Jag vet inte vart jag ska börja!

Jag är gift och har 3 småbarn. 7, 4 och 10 månader.

Jag kan inte sluta tänka på sex. Jag tänker på det konstant. Det är som om det är en del av mig, men jag får aldrig. Min fru och jag hade sex 1 gång detta år och det gör saker bara värre. Jag började porrsurfa. Titta på porrfilmer men ingenting blev bättre.Till slut så gick jag så långt att jag var otrogen mot min fru och ingenting skulle antagligen ha hänt om jag bara hade fått sex hemma. Min fru vet om min affär som jag hade och vill att jag skaffar hjälp. Jag har varit ute på olika hemsidor och kollat runt lite. Vet inte vem jag ska vända mig till - om jag är sjuk eller om jag bara är som alla andra män. Jag mår inte dåligt alls förrutom att jag vill ha sex hela tiden.

Min fru anser att jag är sjuk och det kanske stämmer. I mina känslor så skiljer jag på att älska med en person och ha sex med en person.

Vem kan man vända sig till. Jag tror att det skulle kännas olustigt för mig att prata med någon ansikte mot ansikte. Jag skulle nog ha problem med att prata med en annan man om detta. Jag tror att jag skulle vilja prata med en kvinna som kan förstå och kanske hjälpa mig. Jag vill inte skilja mig och min fru ha kastat ut mig engång och det förstår jag - nu vill jag bara att hon ska vara lycklig men jag vill samtidigt ha sex.

Plz help!

Om ni vill att jag ska berätta mer så gör jag det... just nu så chansar jag bara här och hoppas att någon kan säga nåt om mig.

Kolla in den här sidan www.slaa.nu
Antingen hör du hemma där eller så har du bara hög sexualdrift...och vadå hade du och din fru sex EN GÅNG på ett år? Klart du är frustrerad då, skulle jag också vara.

Läs runt på slaa:s forum och bekanta dig med dem.

Men om du onanerar så pass många gånger och konstant tänker på sex kanske du har ett problem utöver det vanliga ändå tror jag. Du kanske är "besatt" av det...jag menar det finns ju så mycket annat att tänka på under en dag.

En fråga: hur ofta har du och din fru sex?

Vi har sex ungefär 1 ggr/år just nu. Så det är ganska så kämpigt.

Alltså jag känner mig inte sjuk alls. Det känns inte som någon tvångstanke heller. Jag känner mycket frustration att hon inte tar på mig eller vill ha mig. Hon har sagt flera gånger under året som var att hon inte älskar mig. Hon har sagt 2 ggr att hon vill separera. När jag hade affären och berättade det så bad hon mig flytta. Jag flyttade och kom hem dagen efter för att hämta mera saker och då satt vi och pratade i 3 h och hon försökte hela tiden övertala mig att komma tillbaks och när jag bestämde mig för att komma tillbaks så vände hon direkt och säger hela tiden att det är lång väg tillbaks mm. Jag känner att hon försöker kontrollera mig och hur jag ska förhålla mig till henne hela tiden. Jag vill inte separera men jag vill inte leva i ett förhållande där min partner hela tiden säger att hon inte älskar mig och inte vill ta i mig med en tång ens. Det känns som om hon hela tiden vill att jag ska jaga henne och hennes känslor. Såhär har det varit i nästan 13 år nu. Att jag måste jaga henne hela tiden för att hon ska få bekräftelse men jag då? Ska inte jag få det? Jag vet inte om mina tankar efter såhär lång tid bara blir som det blir. Att jag succesivt går inte på sex tankar och fantasier. Jag kan fantisera om en kvinna på stan eller som jag bara möter i affären. Det betyder dock inte att jag skulle gå hela vägen men jag undrar hela tiden om jag skulle få det bättre med just den kvinnan som jag tittar på.

knet99,s råd tycker jag är bra: det går en histora (sann eller inte men likafullt vacker) där en äldre man sa till ett par:

  -"Ta hand om varandra och glöm inte att kommunicera med ömhet och beröring ty när man blir så gammal som vi då är detta det enda man har kvar". (utan beröring ord och kommunikation går relationen under).

Jag är ingen vän av "ultimatum" rent generellt, men när det kommer till olika beroenden (missburk i vissa fall) bör man för sin egen skull och sundhetsperspektiv i relationen bör man ibland överväga ultimatum då dessa kan få en person att ändra sig och förhoppningsvis se saker och ting klarare - många (inte alla) ger uttryck för att de är glada för att någon gav ultimatum i en situation där personen inte kunde "se klart" för att missbruket skapade en dimma och i slutändan kom att kunna komma i åtnjutande av alla de fördelar ett/flera ultimatum kom att ge denne i slutändan.

Jag är jätte tacksam för alla råd och svar. Mycket av det ni skriver stämmer in väldigt mycket. Jag försöker att prata med henne men hon är inte så mottaglig för det och har väldigt svårt för att prata om just sex som jag anser är viktigt. Hon säger att det kommer när hon känner att relationen känns bättre. När hon mår bra och kan prata så kommer sexet. Men min lösning är just sexet. Jag behöver det för att kunna må bra. Det är min bekräftelse.

Detta med sex är komplicerat och det finns väl egentligen ingen "sanning" (då det är olika för alla människor) men det jag ser i denna tråden är att man pratar om "sex" och "beroende" men väldigt lite prat om kärlek. Jag tänker mig att när man pratar om sex så handlar det främst om den biologiska driften att föröka sig, men pratar man om älskog handlar det mer om kärlek än om den fysiska upphetsningen som varje individ får från "time to time" i livet just för att man vill fortplanta sig.

Det är min tro att när man älskar någon så visar man det främst genom beröring kommunikation i tanke ord och handling. Jag har svårt att förlika mig med tanken på att sex skulle vara kärlek: den äldre generationens "gubbar" hade sex med sin fru men ofta så uteblev kommunikationen och de andra vägarna till att visa kärlek utan hade man haft sex så låg det i sakens natur att man hade visat frun "kärlek och omsorg" och inget man reflekterade över huruvida det fanns andra vägar till att visa frun kärlek.

Jag tror att (ty jag vill lägga tyngdpunkten på kärlek mer än sex) när man blir kär i en person så är inte den första tanken som slår personen "jag vill ha sex med honom/henne" utan jag föreställer mig att man vill, prata med personen, visa omsorg (jag kan åka och handla istället för att du gör det), ge små presenter, köpta eller egna påhittade, gå på picknick, kramas (obs. jag menar bara kramas), framför TV:n prata länge och mycket, och dela förtroligheter med varandra.

I en relation tänker jag mig att att om man verkligen älskar en person vill man göra det bästa för honom/henne: om hon säger att: "Jag är inte så förtjust i att följa med på pubkvällarna med dina vänner" skulle du då "tvinga med" henne på flera dito, eller om du sa till henne: "Jag är inte så förtjust i att följa med på dina tjej-middagar med dina väninnor" tror du att hon skulle "tvinga" dig att följa med på flera träffar? Jag kan inte sitta och avgöra vad ni hade gjort men jag tänker mig att i en sund, öm, och fin kärleksrelation hade man hittat en lösning som passar båda, förslagsvis att man har X antal aktiviteter man gör gemensamt, men pub/tjej-kvällarna sköter en på var sitt håll: man kanske bara träffar grabb/tjejgänget tillsammans när det är påkallat av något socialt skäl (ert första barn tex eller eljest en god familjenyhet) och ingen behöver "lida" eftersom man har hittat en passande lösning för bägge parter.

Om jag lånar knet99:s bil över en helg (känn pressen knet99;)) så anses det vara helt naturligt att jag lämnar tillbaka den, om inte fulltankad och nytvättad, så i vart fall på det datum vi sa att han behövde ha tillbaka bilen tex. mellan fredag och söndag (knet99 måste ha bilen på måndag för han ska jobba eller X annat skäl: om jag inte dyker upp drabbar det knet99 på ett olyckligt sätt), men när det gäller pengar kan man i bekantskkapskretesen se att vissa tycker att "äsch en dag hit eller dit" och det skapas en allmän acceptans för att man inte får tillbaka pengarna på X dag som det var sagt från början.

Det "lustiga" (eller emotionellt tragiska om man så vill) är att i vardagen försöker par vissa varandra hänsyn när det gäller allmänna frågor som "vem gör vad" för att bägge ska känna att ingen blir "tvingad" till något denne inte vill (jag tvättar bilen du handlar) m e n när det kommer till sex då verkar det helt plötsligt råda vilda västern (jmf. med låna pengar exemplet) och - för att återanknyta till den äldre generationens "gubbar" - då anser sig män ha rätten att exploatera sin fru för att få ett behov tillfredställt? Detta tycker jag är fel.

Dopaminen skrev: "Det handlar ju således om att lära sig att flytta fokus till ngt annat. Inte varje gång så klart, utan man får ju försöka lägga det på lagom nivå. Men klart att din fru måste erkänna att problemet med 1 gång/år måste lösas också, för det är ju inte normalt, och även om jag inte skulle söka en annan kvinna vid sidan om, så skulle jag ju bli frustrerad - vem skulle inte bli det, som har en normal sexdrift."

Här tycker jag att man ej kan säga att "det är si eller så" då TS fru kan uppleva att "en gång om året är mycket för mig". Att säga att "vem skulle inte bli frustrerad" låter i mina öron som att man förskjuter"problemet" på kvinnan och det har blivit hennes problem helt plötsligt att det är TS som vill ha mycket sex. Emedan jag i nuläget önskar se sakens tillstånd som att det är TS problem som vill ha mycket sex.

Jag menar att man måste tänka om när det kommer till dessa saker: TS ger uttryck för att frun säger att hon älskar honom fast hon inte tar i honom, och jag kan förstå att det är frustrerande men likväl som att en man/fru inte känner för att "bli tagen på" eller inte känner för att "ha sex" just då, är det viktigt att respektera den personens önskemål att inte bli tagen på. Rekvesitet att inte vilja bli tagen på måste alltid stå högre i förhållande till behovet att vilja bli tagen på (tagen på: ta på någon, beröra etc). just för att det är integritetskränkande om man skulle ta på någon som inte vill detta. Man kan inte framtvinga känslor eller kräva att hon ska (jag säger inte att TS gör detta vill bara vara tydlig) acceptera att "kvävas"/dö inombords över att någon får sina behov tillfredställda medan den andre tycker det är obehagligt, avtändande, förödande, dödande (för själen) eller vad personen nu kan tänkas känna. 

Att jag fäster stor vikt vid beröringen är just för att om man älskar sin partner då är det viktigt att inte försöka "pressa" henne på beröring, kel och smek, utan då måste man lösa detta på annat sätt: jag tror att du TS skulle flytta fokus från det sexuella och se din frus signal om att "det är lång väg kvar" som en chans att vara romantiskt med henne, tvätta bilen, hämta barnen till/från skolan, avlasta henne generellt. :) Ovan på detta tycker jag att du - du bör helst göra det av hjärtat och inte se det som ett sätt att uppnå ett mål - bör vara romantisk: ge henne blommor, överraska henne med komplimanger, bjud henne på opera, bio, betala barnvakt så att ni kan ta en picknick, var barnvakt ensam hemma och betala en SPA-weekend till henne. :) Finns massor med exempel.

Dock det viktigaste: låt din fru ta initiativet till den fysiksa romantiken, när du visar henne romantik och omsorg i kärlekens tecken gör det med hjälp av ord och handlingar. :) Låt henne komma till dig: en vacker dag kommer hon att göra detta, hon kommer öppna sin själ och hjärta och lusta efter både fysisk som själslig kärlek. På detta sätt vänder man spiralen till något positivt och utvecklande och inte till något destruktivt inlåsande. ^^ För att "jaga" någon i relationen för att få något (oavsett vad man vill få) tror jag inte på, det leder till att den andre partnern känner sig mer instängd och kanske t.o.m. stressad som ett djur och blir mer "låst" helt enkelt.

Du har behov också det måste frun ta hänsyn till men att "ta hänsyn" är inte detsamma som att hon begår våld på sin person och tillåter att du får sex i det fall hon inte "känner för det", nej hänsyn kan vara att hon inte tar illa upp (om hon hade gjort det annars) när du onanerar, eller surfar på porrsidor. Hon kanske kan visa förståelse när du är ute med grabbarna extra länge och kommer hem lite senare än vanligt, att hon förstår om hon kanske måste handla fast ni delade upp sysslan att du handlar hon tvättar blien (då hon inte tycker om att handla exempelvis) ty detta hon gör då är en smärre uppoffring och förhoppningsvis känner hon inte att hon begår våld på sig själv när hon "måste handla" ett tag framöver men rent filosofiskt om hon känner att hon begår våld på sin person då ska hon inte handla heller, men jag föreställler mig att det är lättare att handla än att begå våld på sig fysiskt men inte heller här vill jag föregripa din frus känsla. ^^

Jag litar på din fru när hon säger att hon älskar dig fast hon inte visar det fysiskt: som jag uttalde innan är jag övertygad om att kärlek är något som man känner att man vill utforska den andre personen: jag tror inte att sex är kärlek utan jag tror att kärlek är "det emotionella förspelet" dvs. alla ord, tankar och emotionella kramar, och ompysslanden är kärlek. Sedan efter ett tag känner man att man vill pussas och kramas och när man har kommit så pass långt att man är beredd att idka älskog med den andre partnern DÅ kommer man varandras själar nära, 2 hjärtan blir ETT slag

verkar inte funka :S Vet ej varför... skickar ett PM istället :)

3 två själar blir en, ja jag tror att kärleksakten älskog skiljer sig från sex såtillvida att älskogen är ett uttryck för det emotionella förspelet, eller för att uttrycka det kort och gott: älskogen blir en bekräftelse en ”Kärlekens kram” något man vill ge den andre och för att man älskar och vill manifestera ”pricken över i”: ”jag vill visa att jag älskar bara dig, och bara dig, jag har visat detta genom kramar och ord tidigare men all den kärlek jag överöser dig här och nu är min kärleksgåva till dig”. Rent filosofiskt tror jag även att det inte är så ”viktigt” (detta kan givetvis skilja sig från person till person) med en fysiska orgasmen (jmf. kvinnan som ”ofta” skattar fysisk närhet högre än det fysiska orgasmen i akten) tror jag mer är ”pricken över i” en bekräftelse i själva älskogen att man vill ”göra det bekvämt” för sin älskade men utevaron av densamma behöver inte betyda att man inte älskar henne/honom – i och med älskogen ger man ju varandra en bekräftelse i form av en ”Kärlekens kram” alla redan så att säga. :)

En stillsam reflektion: Du sa att du saknar att frun inte tar i dig? Måste detta tagande manifestera sig i ”kallt sex och en snabb utlösning”? (Jag föreställer mig att ett sexmissbruk, om du har detta, är rätt kallt och fysiskt). Kan du inte be henne – om du ska be henne om något – att ni har kvalitétstid  tillsammans, att ni myser med en film i soffan tillsammans: dock på ett hänsynsfullt och försiktigt sätt så att hon inte känner sig stressad.:)

Lycka till, du kommer klara detta om du följer kollegornas tankar, input och idéer ovan. :)

...Jag försöker att prata med henne men hon är inte så mottaglig för det och har väldigt svårt för att prata om just sex som jag anser är viktigt. Hon säger att det kommer när hon känner att relationen känns bättre. När hon mår bra och kan prata så kommer sexet. Men min lösning är just sexet. Jag behöver det för att kunna må bra. Det är min bekräftelse.

Hej igen! Det är nog inte helt ovanligt att behöva den fysiska bekräftelsen för känna sig bra i relationen. För mig personligen är det däremot lite bakvänt. Jag tänker tex på hur det går till när två personer träffas. Man börjar med att prata med varandra, vara nyfikna på varandra och lyssna intresserat på den andres tankar. Man försöker hjälpa till, visa sig duktig/trevlig/rolig och uppmärksammar den andres fina personliga sidor. Dempez, jag gissar att det var ungefär så när du och din fru möttes också, eller?

När hon säger att det är en lång väg kvar så tror jag att det är det här som hon saknar och behöver bygga upp igen. Och jag tror att det är om dessa saker ni behöver prata om. Om jag tolkar ditt citat ovan rätt så menar du att du har försökt prata om att du behöver sex, eller? Du har absolut rätt att känna så och visst kan du prata om det, men er relation har varit så trasig att ni nästan har lämnat varandra. Då behöver ni nog börja om på samma sätt som när ni först träffades. Ni behöver nog hitta rätt "själsligt" för att kunna stanna ihop och trivas.

Jag förstår att du vill ha närheten i relationen och att den är viktig för dig, men även om hon plötsligt fick en väldig lust, skulle du tycka att resten av relationen var bra nu? Sex kanske ger bekräftelse för stunden men i det stora hela kanske du också känner att ni behöver jobba med er på de sätt som din fru pratar om? Tror du att du kan göra något för att försöka få ihop er "själsligt" igen? Jag hoppas det! Ta hand om er!

Lika frågande som du.... har hon hela tiden haft en annan, om än inte fysiskt så känslomässigt, som hon nu vill testa på?! Eller vill hon du ska göra som hon säger, för att få mer anledning att hata dig för att orka dumpa dig?! Eller är hon ironisk?!

Mysko.....

Hej,
har inte läst alla trådar så är lite försiktig med hur jag uttalar mig här, men har läst det ursprungliga mailet.
Jag tror att sex och relationen går hand i hand. Det finns ingen gräns där. Din fru kanske upplever stress med barnen och vardagen mm, och även stress över att hon är medveten om att du vill ha sex, och är rätt utsvulten där. Jag förstår frustrationen du känner, EN gång detta år är inte mycket det. Men i stället för att fokusera för mycket på SEXET, kanske ni bör fokusera på er relation i stället., hur ni har det annars med varann. Samtal, ömhet, närhet, respekt, mm. Jag vet inte hur det är nu, men en otrohet ( fysisk / mental) sätter absolut käppar i det respektfulla hjulet.. Jag pratar av erfarenhet.

jaja. lycka till!

Vi har haft perioder där sexkontakten har gått ner... det  har väl egentligen varit ett ganska så utsvultet sexliv de närmsta 6 åren. 1ggr/månden typ. När hon sen har velat skaffa barn så har vi haft det helt suveränt fram tills graviditeten. Efter sista graviditeten så ballade allting ur som ni vet. Hon jobbar inom hemvård. Och nu jobbar hon 2 kvällar i veckan så att hon kan komma igång sakta men säkert. Jag hade hoppats på att det skulle bli bättre när hon fick börja jobba.. men har nog bara upplevt det som värre.

Jag ska försöka ta upp NORA-modellen men henne och se vad som händer. Men jag tror fortfarande att hon kommer att säga att det är jag som behöver söka hjälp. Inte hon.