Varför har vi inte självmordskliniker i det här landet? Varför tvingas vi att genomleva livet och 'uppskatta' det som har givits till oss? Nog för att vi lever i ett världens bästa länder och vi har oerhört många anledningar till att skapa oss en bra tillvaro. Personligen har jag inga incitament till detta. Jag finns till för min mor och ingenting annat. Hade inte hon varit i livet och haft behov av att hennes son fanns till så hade jag kastat in handduken för längesedan. Jag är en värdelös varelse. Om nu staten ska jobba aktivt för att stötta människor till att vilja leva, varför kan den då inte också hjälpa folk i sina önskningar? Jag pluggar på högskola f n på ett någolunda prestigefyllt program. Här återfinns statussökande människor som jag tror har tur i kärlek och i karriär. Inte för att det spelar roll för min del, jag vill inte ha någonting av det här. Jag vill inte existera men jag måste. Däremot föraktar jag allt, jag tar allt för givet. Jag gör mig själv till ett offer, skyller på olycka, oförmåga, hopplöshet. Jag är en andefattig idiot.
Några tankar. Såsom jag känner nu, skulle jag för att spä på mitt självförakt vilja be alla att dra åt helvete, men egentligen är jag inte en person av natur som vill skada andra. Men det är ett sätt för mig att fly längre in i mitt mörka skal, att slippa behöva ha människor i min omgivning som bryr sig.
Men återigen, varför har vi inte självmordskliniker? Och kom inte med personliga argument för jag delar inte era åsikter. Men är det ett beslut som är fattat på just värdegrund och till syvene och sist åsikter? Vem har rätt att bestämma om jag ska vara i livet mer än mig själv? Varför kan jag inte själv få blanda till den där cocktailen på en svensk klinik? Varför måste jag ha något att leva för?
Peace,
/Johan
