Välkommen till Terapisnack - Nordens största psykologiforum!

Hej

jag lever i en relation med en tjej som har borderline. Vi har varit i nästan 3 månader och vi tycker om varandra och bryr oss om varandra väldigt mycket, sover tilllsammans nästan varje natt då både hon och jag har väldigt svårt för ensamhet, speciellt på natten..

Jag vet och ser att hon har olika problem med sig själv och sitt förflutna, och i sitt sociala liv.

Jag antar att jag skriver lite här för att få lite råd över hur jag kan hantera och hjälpa henne med sina problem, eftersom jag accepterar att hon har det och vill ha henne lika mycket ändå, och vill stötta henne som jag vill stötta vilken annan människa som helst..

**hon skär sig..
**hon tar droger..
**hon har väldigt svårt med att visa känslor, hon blir väldigt sällan arg, mer att hon istället provocerar människor till att bli arg/ledsen/irriterad, därigenom får hon ut sina känslor,,, kommer inte ihåg vad det kallas när man gör så.. proji-nånting..
**hon sätter för stor press på sig själv när det gäller mig, är väldigt rädd för att såra mig och att göra mig arg,, ibland så tror hon att jag är arg är besviken på henne när jag verkligen inte är det..

hon går hos en psykolog, men sällan, annars nej, förutom mediciner

Hon har bästis som hon pratar väldigt mycket med om allting,, så det är bra iaf...

jag vet inte hur hon känner om mig.. om hon vill att jag ska ändra mig på nåt sätt eller om hon vill ha mer stöd och hjälp från någon..
ibland vet jag var vi har varann, men ibland verkligen verkligen inte.. och det gör jätte ont,, även om hon har sagt att hon aldrig vill sluta träffas och att jag betyder väldigt mycket för henne, och hon ger mig komplimanger väldigt ofta, så känner ja mig osäker på oss, eftersom hon har levt i ett långt men destruktivt förhållande, innan hon träffade mig,, så det är jätte svårt att veta vad som kväver henne, och vad som gör henne/oss starkare.. därför pratar vi inte direkt nånting om vad vi är och hur exakt vi vill att relationen ska se ut,,

det känns som om jag måste verkligen få råd och stöd av någon, för det är henne jag vill vara med just nu, och jag vill verkligen kämpa, det känns ibland som om jag är så ensam med att ha dessa problem och att ingen förstår eller att ingen vill förstå eller bryr sig,,

jag har iaf börjat prata me psykologer för att kunna hantera min depression, och för att få råd om mitt liv och min relation, som betyder väldigt mycket för mig, jag orkar verkligen inte, om det tar slut,, inte nu...

Det bästa för henne är att ha människor runt om henne som bryr sig och visar det. Du verkar ge henne det Jag har ADHD och Borderline, hehe! Och kan ju säga att det är skit, men jag har väl mer eller mindre accepterat det och försöker leva på som "vanligt". Nu vet jag ju inte hur gammal din tjej är, men jag var mer destruktiv när jag var vid 13-15 års åldern.

mattemaria wrote:Att bara tänka på hur man ska vara den andra parten till lags i ett förhållande kan aldrig vara bra i längden, varken för henne eller dig. Du måste fråga dig själv vad du vill ge och behöver i relationen. Att prata med varandra om hur man känner för varandra, och vad man vill ha och behöver är en bra början tror jag. Det är bra att du går hos psykolog, där får du chansen att utvecklas och börja må bra igen.

jo vi har pratat en hel del me varann om vad vi har för behov och vad vi e rädda för o vad vi e bekväma med och så,, men det känns ändå som om jag är rädd för att göra väldigt mycket fel och så, och att försöka ge henne lite space och så ibland,,, det hör till dramat att hon har levt i ett väldigt destruktivt förhållande förut en längre tid,,,

Johanna M wrote:Jag vet inte vart du bor, men Anbo (anhörigföreningen för borderlinepatienter) har anhörigemöte i sthlm. Jag tror att det kan vara ett riktigt bra sätt att möta andra som är i samma situation och få bra tips av dem hur du kan möta upp din flickvän.

Men jag tror att det viktigaste ändå är att du inte tar på dig rollen som räddare, skötare eller liknande, utan att du finns där för henne som pojkvän och att du i första hand tar hand om dig själv. Slutar du se till dina egna behov kommer du så småningom att inte kunna vara den stöttande pojkvän som du behöver vara. Ta hand om dig!

Vänligen
Johanna

Låter väldigt klokt, jag tror jag förstår hur du menar!
Du menar alltså att det är viktigt att jag är ärlig och försöker se till så att relationen bemöter mina behov, genom kommunikation och ställa lite krav på varann??

Johanna M wrote:Ja, jag menar det att även fast din flickvän har en sjukdom så betyder inte det att hennes behov får gå före dina. Det är jätteviktigt att även du mår bra och att du kan ge uttryck för dina känslor.

Borderlinepatienter har ofta ett väldigt svart-vitt tänk som kan vara jobbigt att leva med. Ofta är det så att antingen är allt så jublande bra eller så är det nattsvart, och när det är så nattsvart är det lätt för dem att lägga den ångesten på sina nära och kära.

Men jag tycker du gör bra i att försöka lära dig mer om hur det är att vara tillsammans med en person som har diagnostiserats med borderline. Och du, kom ihåg att din flickvän inte är borderline, hon har borderline - det går att bli frisk!

Hej!! Tack för alla svar!
Vilka kloka ord!

Jag tror att kommunikation är det som behövs i vår relation,,, ibland behöver jag också skriva av mig lite grann,,

På sista tiden har jag tyckt det är väldigt jobbigt med att hon ständigt söker sig till saker och människor som är roligare än den/dom saken/människorna som hon var med för 5 minuter sen,, både jag och hennes bästis tycker att detta är väldigt jobbigt, (eftersom båda vi står henne nära och betyder mycket för varann),för det har gjort att hon har väldigt svårt att lyssna på en, eftersom hon hela tiden måste fokusera sig på nåt "projekt"... det är verkligen jättesvårt att tillåta sig att bli arg på henne, just eftersom man vet att hon ser saker svart/vitt,, jag är rädd för att såra henne och att förlora henne

Eftersom jag både vill ge hon och mig space och andrum så tycker jag det är bra att hon ibland sover hos sin bästis, eller sover på dagen, eftersom hon kan festa och hålla igång väldigt länge.. jag kräver och tycker inte att vi ska spendera all vaken tid tillsammans, då brukar man bli rätt galen eller åtminstone smått irriterad på den personen... detta space gör också att dom gångerna vi har en riktigt egen kväll, har sex, eller bara sover/myser tillsammans blir mer speciella..... men ibland kan det vara svårt att få henne att förstå att hon skulle faktiskt behöva slappna av lite också, och att vi behöver få vara bara med varann ibland,,, istället för att hon ska springa runt med massa "projekt", och känna att hon måste stå ALLA till freds.