Välkommen till Terapisnack - Nordens största psykologiforum!

Du tror inte att din sambo är i en egen kris av något slag? Typ "det var inte det här livet jag ville ha", och att han tar ut den frustrationen mot din son?

Vet inte hur gammal din son är, men när din sambo gick in i en relation med dig valde han inte bara dig som person, han valde hela dig, och det innefattar din son. Så om någon ska ut, så är det ju din sambo!!!!

Om han inte tål din son (kan ju hända, personkemi) så är det ju något han måste jobba med, din sambo. Att berätta det för dig och sedan inte vilja diskutera det är ju att fösa över problemet på dig.

Men jag vet inte detaljerna runt din situation, känns bara mycket konstigt att du ska behöva välja mellan din sambo och din son, är inte rätt.

Det kanske är något som har hänr mellan din son och Sambon? har du pratat något med din son om hur han uppfattar och tycker om sambon? Ledsen och säga det men jag tycker att om det inte löser sig så är det bättre att hitta någon annan. Man brukar ju säga att om man förlorar en strår tusen åter det gäller inte barn de har du bara en av. Din son kommer finnas hos dig för resten av era liv även när han flyttar hemifrån blir gammal och får egen familj är han fortfarande din son. Tänk efter lite på framtiden tex om du vill att de ska vara trevlig stämmning på släkt/födelsekalas mm. de ska ju fungera i praktiken. Visst man kan säkert leva med att ha separata kalas eller att någon av parterna inte kommer men det blir ju väldigt tråkigt tycker jag !! eller ska du behöva skicka iväg sambon den veckan din son är hemma, för du ska absolut fortsätta ha din son så mycket som du och din son vill inte pg a vad din sambo säger.....

Hur gammal är din son?

Lyssna inte på sådana i din omgivning, de vet inte mycket om barn, och de har glömt hur det var när de själva var barn.

Du gör helt rätt som prioriterar dina barn!!! Givetvis så ska du bry dig om dig själv med, för en olycklig mamma kan inte ge positiv energi och trygghet till barnen. Så du är skyldig dig själv prioritet också. Men dina barn måste få gå först! Det är liksom det kontrakt man skrev när skaffade dem.

Och det går inte heller att säga "ja men de får den tryggheten och uppmärksamheten hos pappa, de trivs så bra ihop, så gör inte så mycket att han inte har plats här". För det går inte att se utifrån vad ett barn behöver, hur känner och tänker. Det är saker du gör som kanske ser små ut i sammanhanget men som är helt avgörande för din sons trygghet och välbefinnande. Det är det som är så bra med att barn har flera vuxna runt sig, att de kan få olika saker hos olika personer. Även din vänskapskrets ingår i det "nätet" av vuxna, men du och hans far är givetvis de viktigaste, i de att ni alltid finns där, ovillkorslös kärlek.

Säger inte att det är så, men kan ju till och med redan nu vara så att din son uppfattat signaler att "inte välkommen", vilket i så fall kan sätta svåra spår i honom. Barn är känsligare än man tror att uppfatta små signaler, och tolka dem som att de är orsaken till problemen, sina egna och dina.

Men jag är ingen expert, jag ville bara stödja dig i hur du tänker om att prioritera din son. Han behöver dig.

Och en tolvåring kan verka så stark och stor på ytan, men det är en liten pojke som fortfarande behöver så mycket av dig.

hej!

jag tycker du har fått otroligt kloka svar innan. Jag håller helt med ovanstående om att din son är absolut högsta prioritet!!Vad behöver din son nu för att känna sig trygg? Vad behöver han för att känna sig älskad och alltid välkommen? Både hos er och hos sin pappa är han ett "problem" för ena parten vilket är otroligt sorgligt och kommer påverka honom på olika sätt. Om din sambo tycker att hans existens är irriterande så är mina funderingar: kan du tänka dig att vara med någon som känner så inför din son och ditt liv? Det är du som måste sätta ner foten mot sambon och visa din son att det inte är okej. Jag säger inte att din sambo måste älska din son, han har trots allt inte själv valt att ha barn, MEN han har valt att inleda en relation med dig trots att han visste att du hade barn. Om du vill fortsätta ha en relation med den här mannen kanske särbo är ett alternativ? Våga ställ krav på din sambo, kanske behöver han hjälp från någon professionell att jobba med den här svackan och vad som föregår den. Kom ihåg att ditt barn alltid går först, om du tänker dig in i hans perspektiv - hur upplever han den här situationen, vad är det han ser och tolkar in utifrån detta?

//Nanna

Hej Mumlan24!

Du har redan fått så mycket bra och intelligenta svar, så tänkte inte bidra med något just på den biten.

Tänkte däremot tillägga att du är stark, klarsynt och omtänksam som prioriterar ditt barn! Jag har allitd varit det där bortprioriterade barnet, så värmer mig lite extra när jag ser bevis på mina föräldrars motsats.

Ta hand om dig och din son!

Smet

Vad stark du är Mumlan. Stå på dig. Tillslut finner du någon som kan tycka om dina barn och först då kan du veta säkert att de älskar dig.

Jag älskar min mans son av hela mitt hjärta. Om inte för att han är så underbar så påminer han även fruktansvärt mycket om min man och honom älskar jag. Det är inte barnen som väljer...