Välkommen till Terapisnack - Nordens största psykologiforum!

Hej vitaliljan!

Jag beklagar din situation, men gratulerar dig till ditt beslut att lämna din sambo. Du gör absolut helt rätt!

Jag tycker du skall ta kontakt med en organisation som heter Alanon. Det är AAs ( Anonyma Alkoholisters ) stödsektion för anhöriga till alkoholister. De jobbar helt ideellt, och där kan du få massor av fin hjälp och värdefullt stöd. En anhörig till en alkoholist blir nämligen skadad själv, även om man själv inte dricker en droppe. Man brukar tala om medberoende. Man har bit för bit dragits in i alkoholistens bisarra och störda, giftmarinerade tankevärld, och man har dränerats på glädje, kraft och tro på både sig själv och mänskligheten. Detta behöver man hjälp med att bli av med, och den hjälpen kan du få via Alanon. Där jobbar andra som har upplevt samma sak som du, men som har kommit ur eländet. De kan stötta och trösta dig, komma med råd och tips osv, och om du går på deras möten kommer du uppleva en fin gemenskap. Kanske får du rent av vänner för livet där!

Numret och adressen till närmaste Alanon hittar du på nätet, eller i telefonkatalogen. De brukar finnas där AA finns, och AA finns över hela landet och hela jorden. Det finns hjälp att få!

Var rädd om dig!

Vänliga hälsningar,

Stratocaster

Hej vitaliljan!

Varsågod! Kul att du uppskattade mitt svar. Väldigt bra att du själv redan har börjat förbereda en kontakt med Alanon, för ju förr du får kontakt med dem, desto bättre är det.

Alkoholism är en sjukdom, och en djävulsk sådan som förslavar många miljoner människor världen runt. Den som utvecklar sjukdomen har en speciell gen i kroppen, och det är den genen som i kombination med alkohol gör att ett beroende kan utvecklas. Personer som inte har en sådan gen, kan dricka åt skogen för mycket alkohol under lång tid, men ändå inte bli beroende. De kan därför sluta av egen vilja, den dag de anser att priset de får betala för sitt drickande blir för högt. Detta kan däremot inte alkoholisten göra. Han eller hon MÅSTE dricka, deras kroppar kräver alkohol, och om de inte får alkohol blir de riktigt dåliga. Detta gäller i synnerhet alkoholister som sjunkit långt ned i sitt missbruk. Då kan de t.o.m bli så sjuka att de faktiskt dör, om de inte får alkohol. Antingen av epileptiska kramper och hjärtslag, eller av att de begår självmord för att slippa ifrån den ohyggliga ångesten de drabbas av. Den ångesten kan dessutom vara förstärkt av vedervärdiga hallucinationer, t.ex monster som krälar ut ur väggarna eller ur den egna buken. Detta tillstånd är livsfarligt och kallas dilerium tremens, ibland kallat "dille" eller "tuppjuck".

Personer som inte hunnit riktigt lika långt, kan dock tvinga sig att ta mer eller mindre långa vita perioder ( från någon dag till någon månad långa ), men då är det en stor uppoffring, och personerna tänker hela denna tid på alkohol och att de egentligen helst skulle vilja dricka. Många människor i samhället befinner sig i det där läget. Jag känner till en handfull personer som definitivt är alkoholister, men som aldrig skulle erkänna det varesig för sig själva, eller för någon annan. De har jobb och sköter sig på ytan under veckorna, men när helgen kommer släpper de precis alla spärrar. De super som tonåringar, hårt och brutalt och somnar sedan redlösa i hörnen.
Alltid. Varje helg. Med polarna. De som är gifta av dem, struntar fullständigt i fru och barn, när det är helg. Tragiskt!

Ingen utomstående kan någonsin tala en alkoholist nykter. Ingen kan vädja, hota, muta eller på något sätt förmå personen att börja leva nyktert. Drogsuget är alltid starkare än allt annat, till slut även starkare än driften att försvara såväl den egna avkomman, som sitt eget liv. Det som måste till, är att alkoholisten når den absoluta botten, och vederbörande då bara har två val. Antingen fortsätta supa och dö, eller kapitulera och be om vård.

Jag har själv aldrig haft alkoholproblem, och jag var heller ingen storkonsument, snarast var jag en måttlig sällandrickare. Jag valde dock till sist att välja bort också dessa enstaka tillfällen av berusning. Jag mår numera oftast vida bättre nykter, än vad jag någonsin gjort på den behagligaste lilla salongsfylla, så jag ser ingen anledning till att nyttja eländet. Två andra bidragande faktorer till att lägga ned, var att jag oftast blev väldigt låg och dålig dagen efter ett alkoholintag, även om jag bara t.ex delat en flaska vin med en kvinna, samt att jag har alkoholism i släkten på både morsans och farsans sida.

Jag har även på nära håll sett både släktingar, grannar, arbetskamrater och vänner gå ned sig, och i en del fall dessutom t.o.m dö, pga alkohol. Detta har gjort mig intresserad av fenomenet alkoholism, och eftersom jag alltid har varit en vetgirig och nyfiken filur, har jag sett till att sätta mig in i ämnet relativt väl. Jag har t.o.m köpt böcker i ämnet.

Det finns massor om alkoholism på nätet förstås, och du kan surfa runt där och lära dig lite mer om vad det hela handlar om. T.ex de olika stadierna en alkoholist går igenom. Dessa stadier är påfallande samstämmiga mellan olika individer. Kanske kommer du upptäcka att din sambo hade problem redan då ni träffades. Alkoholism är en sjukdom som utvecklas över tid. Hur lång, eller kort tid, som behövs, är dock högst individuellt. Många nyktra alkoholister, eller som de kallas i USA med en vettigare term, tillfrisknande alkoholister, har vittnat om att de i princip trillade dit första gången de drack. Komikern, skådespelaren och programledaren Ulf Larsson, som tyvärr nu är död, hörde till dem.

Försök ha det gott och var rädd om dig!

Vänliga hälsningar,

Stratocaster

Hej vitaliljan!

Fem mil är inte en särskilt lång sträcka. Jag bor själv lite drygt fem mil från Uppsala, och det tar en dryg halvtimme att köra med bil. Sedan finns det allmänna kommunikationer också, åtminstone här.

Väldigt bra att du är engagerad i en kombinerad kvinno och mansjour! Där kan du också få bra hjälp och stöd. Många gånger är det ju alkoholen som ligger bakom de hemskheter som dylika jourer tvingas syssla med.

Ja, alkoholen korrumperar människors känsloliv, skärmar av dem, begränsar dem, lurar dem att fokusera på fel saker, gör dem till blinda fullblodsegoister osv.

Att lämna en dylik person är en absolut nödvändighet, om man inte skall dras ned i avgrunden tillsammans med dem. Bättre en period av rotlöshet, än att försöka växa i näringslös och rent av förgiftad mark. Du har allt att vinna, och jag önskar dig lycka till på alla sätt!

Lev väl och var rädd om dig!

Vänliga hälsningar,

Stratocaster