Hej Klunsan,
Jag vet tyvärr ingen bok som tar upp ämnet men jag kan klippa in lite info om bdd åt dig här:
Ungdomar eller vuxna med kroppsdysmorfiska störningar ser ut som helt normala människor. De är dock mycket bekymrade över sitt utseende och har inte någon realistisk bild av sig själva. Detta förklaras inte bättre av någon annan psykisk störning(som anorexia eller psykos).
Body Dysmorphic Disorder - BDD - är en sjukdom som yttrar sig genom en besatthet för en viss defekt, påhittad eller existerande, på kroppen. Personen är fullt upptagen och besatt av en eller flera delar av sin kropp. Många människor använder smink, tränar på gym, fixar håret osv för att se bra ut. De som har BDD går ett steg längre. De som har BDD är fullt upptagna med att kolla på skavanker, äkta eller påhittade, i ansiktet eller på kroppen. Det har oftast en nedvärderande syn på sig själva. Oftast rör det sig om en speciell defekt, såsom ögon, näsa, huden, öronen, eller något annat kroppsligt, såsom bröststorlek eller storleken på könsorganen. De som lider av BDD är helt övertygade om att deras skavanker finns på riktigt, och kan därför ha en snedvriden syn på sig själva. Oftast är det perfektionister med höga krav på sig själva och människor med extremt dåligt självförtroende som har BDD. Besattheten gör så att personens sociala liv, partner, jobb eller skola blir lidande.Det går att likna BDD lite vid Aneroxia nervosa, men i det fallat tycker personen att hon/han är för tjock. En person med BDD anser att hon/han är för ful.Dysmorfofobi definieras av:
- Fixering vid en inbillad defekt i utseendet. Om någon smärre fysisk avvikelse föreligger så är fixeringen vid denna påtagligt överdriven.
- Fixeringen orsakar kliniskt signifikant lidande eller försämrad funktion i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.
- Fixeringen förklaras inte bättre med någon annan psykisk störning (t ex missnöje med kroppsform och storlek vid Anorexia Nervosa).
En variant av kroppsdysmofisk störning är megarexia, som kan ses som motsatsen till anorexia. Medan människor med anorexia ibland felaktigt tror att de är för feta, tror människor med megarexia felaktigt att de är för smala. Megarexia förekommer mest hos unga män och kroppsbyggare.
Det har varit väldigt lite forskning om BDD. I vanliga termer är det två olika nivåer av förklaringar – en biologisk och den andra är psykologisk, som bägge kan vara korrekta. En biologisk förklaring kan betona att en individ har en genetisk förutsättning för en psykisk störning, vilket kan göra honom eller henne mer mottaglig för att utveckla BDD.
Viss stress vid stora livshändelser, så som ungdomstiden, kan utlösa symptomen. Ibland kan användning av droger, som ecstacy, associeras till sjukdomsutbrottet. När väl störningen utvecklats, så kan det vara en kemisk obalans av serotonin eller andra kemikalier i hjärnan.
En psykologisk förklaring kan betona en persons låga självkänsla och det sätt som de dömer sig själva nästan enbart utifrån utseendet. De kan kräva perfektion och omöjliga ideal. Genom att ge omåttlig uppmärksamhet till sitt utseende, så utvecklar de en ökad perception av det och blir mer och mer medvetna om varje operfekthet eller minsta onormalhet. Till slut blir det en stor skillnad mellan sättet som de tror att de idealiskt bör se ut och hur de ser sig själva. Vad den drabbade därför ”ser” i spegeln är konstruerat i personens hjärna och detta beror på ett flertal faktorer som humör och förväntningar. Sättet som en drabbad undviker vissa situationer eller använder vissa säkerhetsbeteenden bevarar rädslan av att andra ska bedöma dem och behåller deras omåttliga uppmärksamhet på dem själva.
Bäst är en kombination av kognitiv terapi och kognitiv beteende terapi Den kognitiv terapin skapades av Aron Beck som är psykiatriker och psykoterapeut. I början av femtiotalet utvecklade han den kognitiva terapin. Den kognitiva terapin tar fasta på att lära klienten att förstå hur ens eget tänkande påverkar humörsvängningar och beteenden, och hur speciella, tidiga föreställningsmönster kan bearbetas metodiskt. Målet med kognitiv terapi är att ändra på dåliga och skadliga tankemönster. Man undersöker känslor och skiljer på realistiska och orealistiska tankar. Några kännetecken för kognitiv beteendeterapi är:·Strukturerat, målinriktat arbetssätt.·Terapeuten är mycket aktiv.·Klienten får ofta hemuppgifter.·Betoning av samarbete mellan terapeut och klient.·Ett starkare fokus på nuet än på det förflutna.·Lösningsfokuserad.·Förändring av metoderna i takt med nya forskningsrön.·Mycket undervisning, så att klienten kan förstå och på sikt aktivt medverka till att lösa sina problem.Terpin går ut på att ha ett strukturerat program av självhjälp så att personen lär sig att ändra sättet som han tänker och agerar. En persons attityd till dens utseende är avgörande eftersom vi kan tänka att människor som har en avvikelse i sitt utseende tex en port wine staine on their face och ändå vara välanpassade på grund av att de tänker att deras utseende bara är en aspekt av dem. Det är därför kritiskt att under terapin lära sig alternativa vägar att tänka om någons utseende. BDD drabbade behöver lära sig att konfronteras med sina rädslor utan något skydd och stoppa all slags "skyddsbeteende" (en process kallad exponering) såsom undvika att visa sig i profil eller överdrivet maskerande. Det betyder att man upprepade gånger lär sig att utstå det resulterade obehaget. Att möta sin rädsla blir lättare och lättare och ångesten reduceras gradvis. Den drabbade börjar konfrontera enkla situationer och ökar gradvis till svårare och svårare situationer.
Är det något särskilt du funderar på som inte finns med i ovanstående text får du gärna fråga, det kan hända att jag kan svara på det.
Vänligen
Johanna