Välkommen till Terapisnack - Nordens största psykologiforum!

Ibland kan jag bli så ledsen när jag hör om andra som haft sex. Speciellt ofta händer det i perioder när jag själv inte har någon sex. Önskar att jag bara kunde vara glad för deras skull och inte känna en stor saknad. Jag kan klara mig ganska bra med ensamheten och utan närheten men när någon berättar kan det ibland bli så att tårarna inte går att hålla tillbaka. Jag tycker om det så mycket, längtar så mycket, men finns för sällan i min tillvaro.

Det är ofta jobbigare att höra det från tjejer än från killar. Kanske för att jag på något vis känner att "hon kan väl ha sex med mig istället".Skulle vilja att det inte kändes så här men nu gör det det och jag vet inte hur jag ska hantera det. Är som ett stenhårt mentalt slag som snabbt kan sänka min annars positiva och glada hållning till tillvaron. Vad kan jag göra för att tänka och känna annorlunda?

Är det inte för att du i den situationen när en tjej berättar känner dig "bortvald"? Att du inte "duger"? Kanske du behöver jobba med din självkänsla?

Eller är det kanske helt enkelt saknad? Att du förknippar sex med en närhet som du saknar så mycket att det gör ont? Och att då höra om någon som "valt någon annan än dig" river upp känslor av saknad? Men att du egentligen bär den saknaden inom dig hela tiden?

Jag tror inte att det är ovanligt med irrationella känslor och tankar runt närhet, sex och relationer. Kan själv komma på mig med att för en sekund tänka när läser att någon för mig helt okänd tjej tagit livet av sig att "se, tar hellre livet av sig än är med mig", som om det skulle ha något somhelst samband?! Fullständigt befängd tanke, men som troligen bottnar i att jag just känner mig "bortvald", inte duger, kvinnor skulle hellre dö än att vara med en sådan som mig. Lite offertänkande också, se vad livet gör mot mig, jag som borde ha allt det där som jag inte får. Så dumt tänkt på så många plan, som om kvinnor vore till för att vara ett smörgåsbord för oss män?! 

Så vad ska man göra om det nu beror på att det är något som river upp något inom en? Går ju bra när jag är själv. Då går det ju bra att gråta en stund så känns det lite bättre sedan, innan nästa gång då vill säga. Är jag ute bland folk är det jobbigare att behöva svälja sorgen, längtan och lusten.

Eftersom bara syns några "senaste inlägg" så verkar det som att beror lite på vilken tid på dygnet man skriver om någon ser det och svarar. Tror störst chans typ kl 6 på kvällen. Trist när "tekniken" avgör lite om får svar

Jag har förträngt min "längtan" och typ byter kanal när ser något romantiskt/erotiskt på TV. Träffar inte heller så många människor så inget att reagera på. Inte en bra lösning, så jag har inget bra svar att ge....

Hej! Kommer att tänka på något jag läste om att kärlek, närhet och den sortens längtan är lite diffus och svårgreppad och att många "översätter" det med sex när de tex tänker på sin egen situation. Vet inte om jag minns det hela helt rätt, men tror det kunde handla om att man tänker på sex som bekräftelse på att en relation är bra fast att man egentligen saknar närhet och inte "ut och in".

Det får mig att fundera på om det egentligen handlar just om sex? Är det kanske så att ångesten du beskriver kommer av känslan att bli bortvald, rädslan att inte hitta någon att dela livet med eller någon annan oro inom dig? Även om du känner att du duger, som du säger, så kan du ju ha tvivel om din "tur" eller "förmåga" att hitat rätt eller andras "förmåga" att uppskatta dig, eller? Försöker inte planera någon oro som inte finns hos dig. Men det finns väl alltid en rädsla eller liknande bakom om man reagerar starkt på något. Gissar att du kan må bättre eller kan hantera det bättre om du kommer lite närmare att förstå vad det egentligen är som oroar. ...men då gör du ju helt rätt som försöker tänka högt ihop med oss här inne! Vet inte om jag lyckades säga något som hjälper direkt, men kanske har du själv svaren om du "accepterar" att det inte måste vara så kopplat till sex även om just det triggar igång ångesten? Allt väl!

Hej!

Har inte läst alla inlägg, men det du skrev först... Kan förstå hur du känner...

Men vill även tala om att sex kan oxå bli en press för oss kvinnor.. Det är inte alltid så glamoröst som det kan beskrivas...

Men självklart förstår jag din längtan, alla behöver närhet och när sex inte blir ett krav så är det trevligt.

Vad mej beträffar är jag nära att välja ett liv utan allt det där, men samtidigt vet jag att jag skulle känna som du tillslut...

Som kvinna, el jag i alla fall, så är saknaden störst vad gäller kramar och vara någon nära...

Men behovet finns ju inuti oss, och jag kan inte se varför du inte skulle kunna få ha det "mysigt"...

Det är vi väl alla värda... Hoppas för din skull! Kanske inte på något tillfälligt, utan långvarigt, om det är det du vill!

Kram

Vad skönt det känns att läsa inläggen och veta hur andra tänker kring detta!

Jag kan hålla med om att jag är avundsjuk. Känner snarare att det är på sex som fenomen än på dem som har det. Det är alltså inte det att andra har det utan att jag inte har det som gör att det blir jobbigt. Jag känner mig inte bortvald, jag känner mig inte vald. Det är en skillnad som i längden är viktig för självkänslan tror jag. Jag har mycket sällan tvivlat på att jag duger. Det sitter i sen jag var mycket liten. Jag har alltid tänkt att det handlar om att andra inte förstår mig och mina goda kvalitéer. Andras begränsade "förmåga" att uppskatta mig, är nog vad det handlar om till viss del i detta fall. I alla fall till de lär känna mig. Jag har sedan länge tappar räkningen på hur många som uttryckt sin förundran över vilken spännande och sensuell människa jag är när de tagit sig tid att lära känna mig. Det är som att jag har ett skynke över mig som gör att folk är snabba på dömma mig som icke intressant. Nästan alla som kommer närmare ändrar dock uppfattning efter en tid.

Känns som du är inne på rätt spår What, ångesten grunder sig inte helt i sex. Finns säkert annat som ligger i det men hur gör jag för att komma underfund med vad det är?? Det jag spontant tänker är att det handlar en slags undantryckt frustration som blir än mer tilltryckt när jag hör om någon som får ha sex. Är som att något automatiskt reagerar i mig och säger att det som händer inte är bra, att min tillvaro inte bör förhålla sig på det sätt den gör.

Jag har hört talas som andra som undviker situationer där lusten kan stimuleras som till exempel vissa scener i filmer och så vidare. För mig fungerar det inte alls. Är jag hungrig så är jag. Spelar ingen roll om kylskåpet står öppet eller inte. Hungern finns ändå där.

Jag unnar andra att må bra och känner aldrig att det är avhängt på om jag duger eller inte. Jag har till och med svårt att förstå att människor tänker så. Varför ska någon duga mindre om någon annan är lycklig? Det innebär att någon borde känna att den duger om någon annan är olycklig. Är det kanske därför vissa människor är negativa och motarbetar människor i sin omgivning på till exempel arbetsplatser?

Ska erkänna att jag blir lite irriterad när jag läser Elenas inlägg "Men vill även tala om att sex kan oxå bli en press för oss kvinnor..". Jag är så vanvettigt less på att höra kvinnor prata om att sex är prolematiskt och jobbigt på olika sätt, av olika anledningar. Och av de orsakerna så vill de inte "för närvarande" (eller dylik formulering) vara med någon kille. (Elena skriver i detta fall "Vad mej beträffar är jag nära att välja ett liv utan allt det där".) Sen kan det gå en kort tid och så har de ändå haft sex med någon man. De säger sedan att det ju inte var något de planerat utan att "det bara blev så". Jag undrar vad det är som gör att det inte "råkar" bli så med mig. Varför uppbringar kvinnor sin mest eftertänksamma sida när de är med mig. Självklart är det roligare att hångla med någon som verkligen vill hångla med en själv. Jag tänker detta ur lite mer teoretisk aspekt.

Sen är jag vanvettigt less på alla män som inte respekterar en tjej som uttrycker det Elena också skriver "Som kvinna, el jag i alla fall, så är saknaden störst vad gäller kramar och vara någon nära...", utan istället försöker få ha sex med henne. Det gör dels att kvinnor längtar än mer efter det samt att de till slut tror att män inte förmår lyssna till dem i de sammanhangen. Så när det träffar på någon som mig, som verkligen lyssnar på dem så är de snabba på att dra sig undan eftersom de tror att de står inför ännu en liknande erfarenhet. Jag vet inte hur många gånger jag varit i den situationen. Att jag träffat en kvinna som backar för att hon "för tillfälligt" inte vill ge någon/mig en chans och jag får en påträngande känsla av frustration i kroppen.

Det är inte konstigt att man känner så. För ända sedan vi bodde i grottor har de två viktigaste sakerna varit att först skaffa fram mat, sedan att fortplanta sig. Sen om man inte får det ena blir man ju såklart fustrerad.