Välkommen till Terapisnack - Nordens största psykologiforum!

Jag känner mig så arg. Jag VET att jag har PMDD. Jag har haft det sedan jag började menstruera när jag var 12 år. Fyller 40 nästa år.
I början av 90-talet fick jag min gynekolog att skriva ut klomipramin till mig (jag är en sådan där som läser på och tar reda å saker och ting kanske lite förväg). Klomipramin fungerade!!
När det började bli tillåtet att förskriva SSRI mot PMS besvär, jag tror det var 2003, så fick jag zoloft utskrivet av min gynekolog.
2005 blev jag gravid och födde barn och ammade i 2 år. Under dne här tiden var jag besvärsfri från PMDD!!!! Men sedan när jag slutat amma kom ebsvären tillbaka, jättehemska. Och jag hade utmattningsdepression och PÅ och social fobi.
Så jag gick till psykiatriker och under lång tid har vi nu kommit fram till en medicinering med SSRI samt lyrica. Och så har jag börjat KBT.
MEN jag har fortfarande besvär med PMDD. Och de tar mig inte på allvar. De menar att mina problem är grundläggande för mig och att de förvärras strax före mens. Men de har fel. Jag vet att de problem jag har när jag har PMDD är ANDRA problem. Nu mår jag ju bra mellan mina cykler. Jag mår URdåligt sju-fem dagar före mens och två dagar i påbörjad period. Dessutom är mina cykler så korta, bara 23 dagar. Och varje gång är ett risktagande. Jag har självmordstankar och hemska aggressioner.
SSRI har säkert gjort symtomen lättare. Jag sitter inte i ett hörn och slår på mig själv, jag slåss inte och jag klipper inte itu mattor och slår sönder grejer längre. Jag har mer kontroll över mina impulser.
OCH lyrica verkar hjälpa, jag brukar alltid få värre symtom på kvällar och nätter under min värsta PMDD fas. Nu har jag just ökat dosen på kvällen och jag märkte genast en skillnad. Kanske man kan ta lyrica "vid behov"??


MIN fråga: det verkar som min psykiatriker och psykolog har läst den här artikeln:
Läkartidningen

Jag blir såååååå arg när jag läser den. OK att det finns kvinnor som kanske tror de har PMDD, men så finns det kvinnor som jag som HAR PMDD!! Och det kan jag lova att det råder det ingen tvekan om.

Men hur ska jag få dem att förstå?? Hur ska jag få dem att tro på mig och inte på den här artikeln?? Finns det någon annan artikel som jag kan hänvisa till. Gärna rent vetenskaplig, någon review och gärna någon översiktlig (en till psykiatrikern och en till psykologen liksom).

Snälla hjälp!!!
Såååååååååå tacksam för hjälp!!!!
Jag medicineras och går i KBT och vill verkligen bli frisk. Om det nu går, men jag tror inte det är möjligt om de inte inser att PMDD inte är en fnurrig idé från ett stackars fruntimmer som bara blivit påverkad av samhällets syn på kvinnor. :-(

Rickitickitavi wrote:Ingen som skulle vilja kommentera mitt inlägg?

Im on it, ge mig lite tid Påminn om jag glömmer bort. Ska se vad vetenskapen säger om detta.

Jag tror, i ditt fall, att det handlar om att de vill fokusera på den problematik de anser är grunden till ditt mående. Men det är dumt att ringakta PMDD bara för det. Precis som man ska ta fysiska symptom på allvar (tex om någon har ont i huvudet, så bör man reda ut det) så ska man ta kringliggande psykologiska symptom (som PMDD) på allvar.

Sen om det är ORSAKEN eller inte, spelar egentligen ingen roll. Grejjen är väl att sätta fokus på rätt sak.

Artikeln verkar resonera korrekt, men konsekvenserna blir ju att ALLA psykologiska besvär är "konstruktioner". Så jag blir upprörd på ett annat sätt... vad slutsatsen av detta resonerande blir. Att hela psykiatrin är en säljande uppfinning Egentligen mår ingen dåligt! Vi bara tror det, eftersom vi blir tillsagda att vi är galna! Hurra för sådan slutledning...

Viss poäng finns det dock i att sociokulturella föreställningar leder till att man kopplar symptom till populära förklaringar.