Jezz wrote:Hur vet man att en tvångstanke är en tvångstanke egentligen?
Jag har fått en tanke, tänk om jag skulle anmäla min mamma eller sambo för ngt hemskt brott????
Jag får panik.....vad tänker jag...är jag tokig!
Hjälp mig
Tro det eller ej men även detta har jag raka, klara svar på (hoppas jag, haha)
1, En tanke som är förknippad med ångest på det sättet, som etsar sej fast i hjärnan och plågar en, som inte går att bli av med hur man än resonerar och har sej, som plågar dej konstant och fullständigt tar över ditt tänkande så att det plötsligt blir till liv eller död alltihopa är ALLTID en tvångstanke.
2, Tvivlet i sej på hurvida det är en tvångstanke eller inte tillhör tvångstanken och är alltså ytterligare en faktor som bevisar att det just är en tvångstanke. Så är även om den känns helt verklig eller om man tvivlar på om den är det eller inte.
3, Tvivel på hurvida det jag här säjer stämmer på just DIN tanke eller inte tillhör också tvångstanken på samma sätt som under punkt 2.
4, Om man är tveksam hurvida något är ett tvång eller inte skall man alltid räkna det som tvång för att på så sätt vara extra tuff mot sej själv (stämmer det inte spelar det ingen som helst roll). Skapar det tillägget tvivel; se ovan.
5, Låt tanken vara där och plåga dej hur mycket som helst, gör ändå INGET åt att lindra den överhuvudtaget. Ju värre den plågar dej, destu bättre, för när du då står emot tar du ett större steg mot frikshet (nu vet jag att jag är väldigt tuff - men kom ihåg att det är mot OCD'n man ska vara tuff, INTE mot sej själv - SKILJ ALLTID PÅ DEJ SJÄLV OCH DIN SJUKSOM).
6, Fler frågor än EN om en tvångstanke är en tvångshandling och gör bara att ytterligare och värre tvångstankar ersätter den Du "bekräftade bort" för stunden.
7, Slå inte bort tvångstanken, sök inte bekräftelse, utan låt den plåga dej tills den går över UTAN att du "tvångar" bort den.
ALLA TVÅNGSTANKAR FÖRSVINNER OM MAN STÅR EMOT DOM!
8, Är du osäker på vilka handlingar som är tvångshandlingar/undvikande kan du fråga här men sök INTE bekräftelse mer vad det gäller själva tanken, svaret är redan givet och ytterligare frågor är då tvångshandlingar.
9, Gör det du skulle gjort om du inte hade haft tvångstanken, fast den är där och plågar dej.
10, Klarar du ej att stå emot innebär det inte skam och skuld, det enda som i sak händer är att du förlänger, förvärrar och fördjupar din OCD, då är det bara att gå emot nästa gång, Det är ALDRIG försent att bryta!
MEN, gör man alltid så, förblir man sjuk livet ut - ALLTSÅ, man MÅSTE förr eller senar HELT sluta tvånga i vilket fall om man ska bli frisk!
Hoppas det var till hjälp, det blev mycket mer än det du tog upp men jag fann insperation och fler läser ju här...
Kämpa på, var inte rädd - allt är bara ångest, inget annat och ångest är i sej fullständigt ofarligt, det är bara en känsla vilken som, även om den känns ofattbart helvetisk, så är det ändå så och ALL ångest går över - och ALLA tvångstankar försvinner UTAN att man "tvångar" för att få bort dom -ja, det är i själva verket endast DÅ dom försvinner för gott, annars inte.
Lycka till:)
Självlärd, ej utbildad, OCD-kännare.