Det är nog för att det inte finns något att läsa om det. Större andel mörkertal i förhålllande till kända fall än inom kvinna-mot-man-misshandel, får man leta länge efter. Det är sådan skam bakom det, så de flesta män/killar som utsätts håller sig i det tysta. I ett samhällsklimat där feminismen ensidigt lägger all skuld på män som de enda kapabla våldsverkare, skulle de aldrig tas på allvar. Och om de tas på allvar är risken stor att vissa radikalfeminister mest bara gläds åt att en "Talliban" blivit förtryckt.
Det finns alltså tre huvudorsaker till att män oftast aldrig berättar för ngn om de blir misshandlade hemma. Det första är för att ingen tar dem på allvar vilket är naturligt om man tillhör ett enda stort mörkertal, så de blir antingen inte trodda alls, eller så förminskas det som att det bara är lite ”tjafs” som man fått stå ut med.. Det andra är att man skäms, eftersom könsrollerna är som de är och killar/män skall vara starka och ha pondus, så är det närmast fjolligt att låta sig utsättas för både fysisk och psykisk misshandel. Denna uppfattning kommer inte bara från andra män, utan även kvinnor kan ofta tycka att en man som låter sig hunsas så kraftigt är en mespropp och får mer eller mindre skylla sig själv, trots deras prat annars om att de uppskattar känsliga killar. Och som sagt, man kan få utstå skadeglädje från en del kvinnor att man som man får smaka på samma mynt som män traditionellt är förknippade med att utsätta kvinnor för. Det är inte heller ovanligt att om en man vågar antyda för kvinnan att han funderar på att anmäla, så kan hon säga att ”då lägger jag in en motanmälan om att det är precis tvärtom, och gissa vilken av oss de kommer tro på!?” Tyvärr är det just de män/killar som aldrig skulle göra en kvinna/tjej illa som får ta all denna skit. ”Riktiga karlar” sätter man sig ju inte på.
Det finns vissa skillnader mellan hustrumisshandel och mansmisshandel, men tänk om folk fick insikt i vilka stora likheter där är! Då skulle man sluta söka lösningar i specifika manliga drag (i våra hjärnor, hormoner och samhällsstrukturer) och istället kartlägga det mänskliga beteende som skapar detta lidande. Det finns två huvudingridienser i partnermisshandel. Bitterhet och övertag. Övertaget ligger ofta hos den som är fysiskt starkare, varför män är klart överrepresenterade. Men ibland är det andra egenskaper som styr maktbalansen i ett föhållande. Om kvinnor och män i allmänhet var jämnstarka fysiskt så är det min övertygelse att vi hade lika mkt misshandel och kontrollbeteende åt båda håll. Nu är det emellertid inte enbart fysisk styrka som bestämmer vem som har möjlighet att ta makten. Man kan ”bryta ned” en vild elefant att lyda en så fysiskt ynka varelse som en människa, trots att elefanter har en ganska stark egen vilja och självbevarelsedrift. Det är ingen konst alls att utnyttja en partners mjukhet för att ta kommandot. Har man ett undergivet beteende och träffar fel person som har behov att dominera, då handlar det inte om muskler.
Det krävs egentligen som sagt bara två faktorer för att bli en misshandlare. Det ena är att man KAN (dvs har ett övertag av något slag), och det andra är att man har ett BEHOV av att trycka ned en annan. Om man bara har behovet, men inte möjligheten så blir det inget. Behovet är inte könsbundet, men fler män KAN än kvinnor pga fysiskt övertag. Det finns studier som visar att det faktiskt oftare är kvinnor som misshandlar sina barn än män som gör det. Varför misshandlar kvinnor sina försvarslösa barn? Är det för att de käkar ryssfemmor och får höga testosteronhalter? Nej, det är för att de har ett fysiskt övertag mot barn – alltså gör de det för att de KAN, om de även har sjukt sadistiskt tänkande i sig och behov av att trycka ned någon. Trots detta får man oftast höra om pappor som misshandlar sina barn, och inte så ofta om mammornas misshandel.
Om jag nu vänder mig till seriösa kvinnor/tjejer som utan prestige och behov av att ge igen för tusenåriga patriarkat, verkligen vill konstruktivt ta itu med misshandelsproblemet i samhället. Var ligger problemet i att erkänna att misshandel inom relationer kan förekomma även från kvinna till man. Är det inte lättare att komma till rätta med problemet om vi börjar söka de mänskliga mekanismerna som ligger bakom detta beteende hos alla potentiella förgripare, eller är det bättre att titta på bara en selekterad hälft och söka gemensamma nämnare för dem. Tänk om manliga offer kunde träda fram och samarbeta med kvinnliga offer för att både söka lösningar och stötta varandra.
Att läsa en ”Expert” som Sorin, uttala sig om utifrån ”sina erfarenheter” att kvinnors våld mot män är ett mikroproblem, är inte bara gravt insitktslöst, utan också ett hån mot en stor grupp män som han aldrig möter. Synd att han aldrig reflekterat över varför han aldrig möter dem! Till din tröst, så är du inte den enda ”professionella” med huvudet under armen…
Jag kan av egna erfarenheter tala om vad som händer när man som kille med djupa sår av detta möter en psykolog. De gånger jag nämnt det för en del, så brukar jag berätta att jag har ett jobbigt förhållande bakom mig där hon var rätt elak mot mig. Det är dock inget de tar ngn större notis av, utan utgår väl kanske från att jag var en slarvig mansgris som förtjänade lite ”uppfostran”. Jag kan bara spekulera i deras ointresse. De kan säga något om att ”sånt kan ju vara jobbigt” i bästa fall. Och även om jag börjar på att gå in på lite detaljer så märker jag snart att detta är ett icke-problem i deras öron, så det är ingen idé att gå djupare in på det. Jag skulle faktiskt vilja behandla detta men har ingenstans att vända mig (skulle jag ringa en kvinnojour skulle jag nog få en utskällning), för det har påverkat mitt liv så kraftigt efter de 4,5 åren (94-99) den jag är idag, men ingen skulle ta mig seriöst ändå – särskilt inte på Comunicera, uppenbarligen.
När man råkar ut för något så blir man ibland intresserad av att lära sig mer om hur utbrett det är och hur det fungerar. Så jag har mer än bara mina egna erfarenheter att lägga bakom att många män lider i det tysta ute i vårat samhälle, och vi blir hånade varje gång någon pratar ensidigt om våld i relationer bara i en riktning.
Varje gång jag läser om en kvinna som blivit misshandlad av sin man, så nästan gråter jag. För jag vet vad det innebär. Precis som kvinnor följer samma mönster som män när de dominerar och misshandlar sina män – På samma sätt följer männen samma mönster i att stanna kvar, förlåta och ibland försvara sin partners beteende.
Den ensidiga partiskheten där män får klä skott som självklar ond förövare och kvinnan som det änglalika offret, har i den hetska debatten till och med gått så långt att det finns pojkar på bara några år som får lära sig att de tillhör det onda könet och får skamkänslor och mår dåligt för att de får höra att de tillhör det kön som förtrycker, fast de är oskyldiga barn. Är det planen med ”attitydsförändring”? Jag vill se ett mer konstruktivt attitydsarbete!
Jag ser fram emot en fördomsfri forskning i framtiden, som kan identifiera dessa männiko-beteenden. Tyvärr tror jag det dröjer mint 10 år till. Okunskapen är alldeles för stor även hos de som jobbar professionellt med övergrepp. Jag tror på JÄMSTÄLDHET!
--------------------------------------------------------------------------------
Inte så lätt att leva som MÄNNISKA, i en värld full av män och kvinnor...
Inte så lätt att leva som MÄNNISKA, i en värld full av män och kvinnor...
kallar "det stora mörkertalet", dvs män som utsätts för olika övergrepp av kvinnor. Om det nu finns gemensamma drag i dessa mäns situation, då antar jag att jag har i alla fall kommit i kontakt med åtminstone några aspekter som gäller även män som fortfarande ingår i "mörkertalet" och som jag förstås inte har träffat då de inte har givit sig till känna. Om du rent logiskt har rätt att du inte spekulerade om att jag inte träffade just mörkertalets individer undrar jag ändå på vilket sätt är det relavant att ta upp en omöjlighet. Jag (miss)tolkade dit apropå som en antydan om att jag inte vet någonting om män som är utsatta för våld från kvinnors sida. Rent logiskt spekulerade du inte. Jag hoppas vi kan lägga ner just den här frågan nu.
.
