Har vad jag tolkar som kroniska självmordstankar. Varje dag finns de mörka tankarna där, de började finnas där åtminstone ett halvår innan jag blev sjukskriven för utmattningsdepression för tre år sedan. Var i kontakt med öppenvården, fick mediciner. Går i terapi sedan tidigare och fortsätter med det. Men de där tankarna försvann inte när jag blev bra från utmattningsdepressionen. Nu sedan ett halvår tillbaka ungefär mår jag sämre igen (sömnproblem, ångest... depression) och har tagit upp detta med självmordstankarna med läkare. Men vad betyder det? Det är sällan känslorna "blir akuta", kan förhålla mig ganska resonerande kring dem, känner mig liksom kall inför dem. Vad kan jag göra, känns inte som om jag kan söka akut hjälp för dessa dagliga (vardagliga?) tankar.
/Biscuit
