Välkommen till Terapisnack - Nordens största psykologiforum!

Hej, är helt ny här...

skulle behöva lite råd...

just nu är jag ett vrak, orkar knappt tänka.

jag har berättat för min pojkvän, som jag älskar över allt annat, att jag kysst en annan man.

jag var väldigt alkohol och situations påverkad. det är det enda jag ärligt kan tyligt skylla på. vi har haft våra problem, men har inte känt behov av något eller någon annan. det är ju han jag vill dela mitt liv med. jag har mina svårigheter... drepession... svår relation till min far etc. finns material att jobba med.

vi båda är chockade. jag trodde aldrig att detta kunde hända i detta förhållandet. men ändå varit rädd för det, att han ska göra något sånt.

jag skäms, och vet inte om jag kommer att kunna förlåta mig.

jag var inte attraherad av den andre mannen... han är intresserad, och vi dansade o kramades... o så blev det kyssar.  när jag förstod vad som hände tog jag avstånd.

men detta hände några ggr under kvällen.

jag förstår min pojkvän att denna förklaring inte går att förstå, men det är sanningen. jag blir en helt annan. allt blir lite mindre allvarligt, jag blir kåt om nån kommer o vill ha mig.

min fråga är--- hur normalt är detta

och hur kan jag hjälpa honom.

han frågar mig om alla detaljer. vi gråter hela tiden. ibland sansar vi oss o känner oss starka... för att sedan falla hårt igen.

vi vill inte förlora varandra vi älskar varandra. han vill vara starkare. jag förstår honom för vi är väldigt lika... just därför kan jag känna att han aldrig kommer att kunna släppa det.

hans bilder o tankar flyger iväg... han säger att han vet att jag älskar honom o vill vara med honom.

jag ville vara ärlig för att jag vill vara med honom.

vi har en familjeterapeut vi går till. och vi vill gå enskilt också.--- detta pga. av att vi är människor som vill utvecklas o ser våra svårighter som då försvårar vår vardag.

men detta som hände i helgen var vi inte beredda på.

är så tacksam för något typ av svar

/linn

det handlar precis om det du skirver. bara alkohol, iaf i detta fall. Jag har redan lovat mig själv och honom att aldrig dricka så, att undvika situationer där det kan ske.... typ festivaler eller hemma fester etc.

det vet han. han vet vad det handlar om.

men han är en ältande människa. jag känner så med honom!

o absolut är det helt fel strategi att se ner på relationen. stärker ju ingen.

Precis som ssth skriver så tror jag lite tid kommer lugna ner er båda. Vi gör alla misstag lite då och då i livet- konsten är att se vad lärdomen är i misstaget, FÖRLÅTA och gå vidare. Ordet förlåta betyder att glömma, lägga bakom sig. Det finns en regel i parterapi man brukar prata om; "Dra inte in gammal smutstvätt". Gör upp med saker som varit, förlåt och släpp taget. Detta innebär att man tar varken själv eller som partner upp saken igen. Den tillhör historien men inte nutiden eller framtiden. Men Linn, det är fint och bra att ni går och jobbar med er relation. Alla par har sina problem, men det är inte alla som väljer att arbeta med dom och "styrketräna" relationen ihop med en terapeut/coach. Tids nog vet ni om arbetet var värt, det är en process. MEN "If there´s a will, there´s a way"...eller hur? Fokusera på allt ni har som är BRA, vad är det som håller er ihop? Tänk dig att ni har en pannlampa, DET ni fokuserar ljuset på kommer bli det som syns och det som gäller. Lycka till!