Kan personer med panikångest "självläka" mer eller mindre på sikt ?
Jag själv har haft PÅ i ca 5 år nu och jag känner att ångesten ökar/minskar i oregelbundna perioder. Jag känner själv att rädslan för att råka ut för en panikattack minskar om jag haft en lång period utan panikattacker. Känns nästan som om kroppen glömmer/ignorerar att jag faktiskt har panikångest ibland och raderar ut dom tidigare "onda cirklarna". Men så fort jag får en attack så vips är jag tillbaka på ruta ett igen.
Jag får ångest av att vara ensam hemma tex eller vistas ute själv. Just ensamheten triggar konstiga obehaliga känslor och får mig att känna otrygghet vilket ofta leder till panikattacker.
Terapisnack
Terapisnack » Diskussionsforum » Panikångest - overklighetskänslor - kallsvettningar - svårt att andas
Kan panikångest gå över av sig själv ?
-
Junior-medlem
Joined: Feb 2009
Posts: 6Skrivet för 4 år sedan # -
Seniormedlem
Joined: Jan 2009
Posts: 2 204frågade min teraput om d idag..hon sa till mig att d kan lindras o gå över om man förstår vad som händer i kroppen men att d är lättare om man får hjälp att förstå vad d är för något.Skrivet för 4 år sedan # -
Junior-medlem
Joined: Feb 2009
Posts: 6heidi73 wrote:frågade min teraput om d idag..hon sa till mig att d kan lindras o gå över om man förstår vad som händer i kroppen men att d är lättare om man får hjälp att förstå vad d är för något.
Jo, det kan nog bli enklare att konfrontera ångesten om man förstår orsaken bakom uppkomsten. Men lik förbannat känner jag ofta att det är svårt att behärska sig och det känns som om reptil-hjärnan tar över helt och raderar ut sunt förnuft. Svår balansgång det där. Känns som om man får kämpa emot sina mest primitiva instinkter.Skrivet för 4 år sedan # -
Seniormedlem
Joined: Jan 2009
Posts: 57Min erfarenhet av panikångest är att den dagen man förstår att det är helt ofarligt och att det är kroppen som reagerar fel så kan man oxå övervinna ångesten. Men som alla med panikångest vet, inklusive jag, så är det otroligt svårt att stå emot en riktig panikattack.Skrivet för 4 år sedan # -
Seniormedlem
Joined: Jan 2009
Posts: 2 204ja tyvärr är d så..det är sällan förnuftet vinner över känsla...Skrivet för 4 år sedan # -
Junior-medlem
Joined: Feb 2009
Posts: 6Olika saker framkallar själva panikångesten hos olika människor som jag förstått det. Hur försäker ni lugna/trösta er själva då ni precis är på väg att få en panikattack ?
Det första jag själv känner innan jag får attackerna är att pulsen sakta stegrar, hjärtat slår fortare och blodtrycket stiger. När jag till slut känner att jag inte orkar stå emot och härda den rent fysiska påfrestningen kommer attacken, precis då känner man att man ska svimma vilken sekund som helst. Jag har märkt att jag blir mer motståndskraftig mot attackerna mha motion och då mest styrketräning. Kan det kanske ha sin förklaring i att man blir rent fysiskt starkare och därigenom uhärdar dom fysiska symptomen som tex rusande puls, hjärtklappning och ökat blodtryck på ett bättre sätt ?Skrivet för 4 år sedan # -
Seniormedlem
Joined: Jan 2009
Posts: 2 204Jag vet inte om det har med din fysiska styrka att göra,jag tror snarare att d kanske är så att när du har börjat träna att du har något annat att fokusera på o liksom avleder dem "små" attackerna dvs oro o ångest av att ev få ångest...O det i sig är ju förstås positivt!
Det är jätte svårt att veta vad man ska göra för att undvika en attack...jag brukar ringa till en kompis,sätta mig vid dator,ta en promenad mm o helt enkelt försöka att distrahera mig själv...ibland funkar d o ibland spelar d absolut ingen roll vad jag gör,attacken är ett faktum ändå..Skrivet för 4 år sedan # -
Seniormedlem
Joined: Jan 2009
Posts: 57Att äta rätt och sova ordentligt och regelbundet är bra mot panikångest. Att träna är oxå ett mycket bra hjälpmedel. Inte för att man lär sig hantera kroppen, utan för att vid fysisk träning utsöndras ämnen som i sin tur motverkar ångest.Skrivet för 4 år sedan # -
Seniormedlem
Joined: Jan 2009
Posts: 2 204Det visste inte jag...tack för den informationen=)Skrivet för 4 år sedan # -
Jag har haft PÅ i ca 20 år, och har inte haft en panikattack på flera månader, men håller med Freddy att det bästa är att förstå ångesten, veta att den inte är farlig, men det är ju inte så lätt när man får en riktigt svår attack. Vet inte om det är det som har gjort underverk med mig, men jag har varit hos en naprapat som har lagt tillrätta s,k ångestkotor som sitter i nacken, sedan jag var hos honom har jag inte haft en enda attack. Jag är överrörlig och det sägs påverka PÅ, för om man är överrörlig så lägger sig gärna kotorna fel eftersom man kan töja tex ryggen för mycket. Så jag kommer antagligen att få gå och lägga tillrätta mina kotor med jämna mellanrum för jag vill inte ha tillbaka min panikångest, OM det nu är det som har hjälpt mig. Läs gärna min hemsida om panikångest: Att leva med och utan panikÃ¥ngestSkrivet för 4 år sedan #
-
Seniormedlem
Joined: Jan 2009
Posts: 282Mycket felaktig information här tydligen. Bäst att reda ut det.
1. Bara för att man förstår vad som händer i kroppen innebär det inte att det blir lättare att hantera. Vet man hur cancer fungerar så innebär det inte att man blir mindre sjuk.
2. Att äta rätt och sova ordentligt är inte lätt för personer med panikångest, i de flesta fall, när det rör sig om riktig panikångest, så sover patienten oerhört lite och äter oftast inget alls eller väldigt lite.
3. Äter man inte och sover inte så kan man inte heller träna med tillfredställande resultat, då främst psykiska sådana.
4. Långt från all panikångest försvinner av sig självt, långt från all panikångest försvinner med hjälp av KBT eller samtal med psykolog eller psykologer. En hel del fall går att dämpa och lindra och rentav bota även om panikångesten finns kvar, fast vilande, med hjälp av kemiska preparat och ett liv anpassat efter medicin och panikångest. Då kan patienten leva ett drägligt liv, om än med nedsatta förmågor och kraftiga begränsningar.
Tänk gärna lite på vad ni skriver, det finns personer som okritiskt går på mycket av vad de läser.Skrivet för 4 år sedan # -
Seniormedlem
Joined: Feb 2009
Posts: 63Dr. wrote:Mycket felaktig information här tydligen. Bäst att reda ut det.
1. Bara för att man förstår vad som händer i kroppen innebär det inte att det blir lättare att hantera. Vet man hur cancer fungerar så innebär det inte att man blir mindre sjuk.
2. Att äta rätt och sova ordentligt är inte lätt för personer med panikångest, i de flesta fall, när det rör sig om riktig panikångest, så sover patienten oerhört lite och äter oftast inget alls eller väldigt lite.
3. Äter man inte och sover inte så kan man inte heller träna med tillfredställande resultat, då främst psykiska sådana.
4. Långt från all panikångest försvinner av sig självt, långt från all panikångest försvinner med hjälp av KBT eller samtal med psykolog eller psykologer. En hel del fall går att dämpa och lindra och rentav bota även om panikångesten finns kvar, fast vilande, med hjälp av kemiska preparat och ett liv anpassat efter medicin och panikångest. Då kan patienten leva ett drägligt liv, om än med nedsatta förmågor och kraftiga begränsningar.
Tänk gärna lite på vad ni skriver, det finns personer som okritiskt går på mycket av vad de läser.
Ja ha ja. Börjar läsa den här tråden eftersom jag har panik attacker ibland. Läser många erfarenheter och bra tips på hur man sak kunna lindra sina känslor och fysiska symtom. Håller med eller tycker att det är ett bra resonemang. Att veta vad en attack är och veta varför man får dom har i allafall hjälpt mig en bit på väg. Träning tror jag också på, eller mer rörelse kanske, promenad, dans, musik vad som nu kan roa ger iallafall mig fokus utanför mitt eget tokiga huvud. Dr? i vadå?Skrivet för 4 år sedan # -
Seniormedlem
Joined: Jan 2009
Posts: 282stilla wrote:Ja ha ja. Börjar läsa den här tråden eftersom jag har panik attacker ibland. Läser många erfarenheter och bra tips på hur man sak kunna lindra sina känslor och fysiska symtom. Håller med eller tycker att det är ett bra resonemang. Att veta vad en attack är och veta varför man får dom har i allafall hjälpt mig en bit på väg. Träning tror jag också på, eller mer rörelse kanske, promenad, dans, musik vad som nu kan roa ger iallafall mig fokus utanför mitt eget tokiga huvud. Dr? i vadå?
All rörelse är inte ekvivalent med fysisk träning.
Att veta vad som sker är givetvis bra, även för en HIV-sjuk eller en cancerpatient, men det bidrar inte till att motverka processen.
Jag förmodar, eftersom du har haft panikångest, att du varit okontaktbar, haft farligt hög puls, hallucinationer i form av väggar och golv som rör på sig exempelvis, uppkastningar. Kraftiga viktnedgångar osv osv.
Psykiatriker och molekylärbiolog.Skrivet för 4 år sedan # -
Seniormedlem
Joined: Feb 2009
Posts: 63Visst har jag, inte alla men flera, kraftigt ökad puls, illamående, hallucinationer golv som "flyter". Hyperventillerar tills jag tuppar. Okontaktbar så långt vill jag inte dra det, men jag kan inte påverka det som sker. På sjukhus har personal försökt prata med mig, du har säkert hört det förr. Hur man ska andas, fokusera osv. All kontakt mellan det som kan betraktas som jag i habitus och det som är jag vi panik är bruten. Tankar som går så fort genom huvet att det är svårt att i effterhand återge ens enenda.
Du kan säkert berätta för mig om huruvida detta har med panikångest eller inte att göra.
Vi måste bara minnas att människor är mjukvara inte hårdvara, allt är inte mätbart.
sskSkrivet för 4 år sedan # -
Seniormedlem
Joined: Jan 2009
Posts: 282stilla wrote:Visst har jag, inte alla men flera, kraftigt ökad puls, illamående, hallucinationer golv som "flyter". Hyperventillerar tills jag tuppar. Okontaktbar så långt vill jag inte dra det, men jag kan inte påverka det som sker. På sjukhus har personal försökt prata med mig, du har säkert hört det förr. Hur man ska andas, fokusera osv. All kontakt mellan det som kan betraktas som jag i habitus och det som är jag vi panik är bruten. Tankar som går så fort genom huvet att det är svårt att i effterhand återge ens enenda.
Du kan säkert berätta för mig om huruvida detta har med panikångest eller inte att göra.
Vi måste bara minnas att människor är mjukvara inte hårdvara, allt är inte mätbart.
ssk
Människor är biologiska organismer och således mätbara. Det mänskliga genomet är förvisso komplext, men det går absolut att kartlägga och mäta.Skrivet för 4 år sedan # -
Seniormedlem
Joined: Feb 2009
Posts: 63Hur är det med subjektiva upplevelser tex smärta (fysisk)? Har lärt mej att vi inte fullt ut kan mäta den objektivt utan måste anv tex VAS för att veta hur individen upplever det.
Förlåt Amino jag vet att jag pajat din tråd, kan inte svälja utan att ifrågasätta.Skrivet för 4 år sedan # -
Seniormedlem
Joined: Jan 2009
Posts: 282stilla wrote:Hur är det med subjektiva upplevelser tex smärta (fysisk)? Har lärt mej att vi inte fullt ut kan mäta den objektivt utan måste anv tex VAS för att veta hur individen upplever det.
Förlåt Amino jag vet att jag pajat din tråd, kan inte svälja utan att ifrågasätta.
Det är inte subjektivt, det handlar om helt andra saker hur en person upplever smärta, och det är objektivt.Skrivet för 4 år sedan # -
Seniormedlem
Joined: Feb 2009
Posts: 63om jag inte mins fel kan man ju objektivt mäta olika fysiologiska reaktioner, blodtryck, puls, säkert kan man genom EEG eller röntgen också påvisa reaktioner i hjärnan. Men om vi tar ngt riktigt smärtsamt som förlossning, hur förklarar du att kvinnor upplever det så olika? Ta det inte så inveklatSkrivet för 4 år sedan # -
Seniormedlem
Joined: Jan 2009
Posts: 282stilla wrote:om jag inte mins fel kan man ju objektivt mäta olika fysiologiska reaktioner, blodtryck, puls, säkert kan man genom EEG eller röntgen också påvisa reaktioner i hjärnan. Men om vi tar ngt riktigt smärtsamt som förlossning, hur förklarar du att kvinnor upplever det så olika? Ta det inte så inveklat
Det finns olika sorters smärtor, det vi kommer in på här är då nociceptiv smärta. Kort förklarat så aktiveras olika receptorer som förmedlar smärtor. Det finns genetiska mutationer hos vissa människor vilket gör att de inte känner smärta alls.Skrivet för 4 år sedan # -
Seniormedlem
Joined: Jan 2009
Posts: 57Är besviken, förvånad och smått upprörd över Dr. svar på detta forum. Jag har skrivigt inlägg angående panikångest med över 10 års erfarenhet. Jag har Panikångest, jag vet vad jag pratar om. Alla terapeuter och läkare som jag träffat ger rådet att "förstå kroppens reaktion". Jag har lärt mig det sakta men säkert, och det hjälper!! Att Dr. sen jämför Cancer med panikångest visar enbart på Dr.s dåliga och häpnadsväckande kunskap om oss panikångestdrabbade.
Att äta o sova rätt fungerar oxå....och jag hoppas min panikångest räknas som "riktig" av Dr. Jag är drabbad, känner många drabbade genom psykiatrin...och vi både äter o sover. Och ja, vi har riktig panikångest!!
Jag är uppriktigt sagt ledsen, irriterad och förvånad.
Dr.s påstående och negativism går emot ALLT jag fått lära mig, bearbeta och fokuserat på dom senaste 10 åren.
Och jag hoppas att jag slipper se något sådant här fler gången angående panikångest någonsin igen från Dr.s sida!!Skrivet för 4 år sedan # -
Seniormedlem
Joined: Feb 2009
Posts: 63Tack Freddy. Jag kände hoppet sina av Dr svar. Ville inte bara svälja det som sanning! Jag mår också betydligt bättre med regelbundna vanor, både sömn och mat och motion. Har visst mediciner men det är inte enkom dessa som får mig att fungera.
Dr. Visst genetiska mutationer, men menade inte smärta vs smärtfri. Jag tror jag ska sluta diskussionen och delta i den som handlade om ångest och vägar att må bättre. Fler erfarenhetar?Skrivet för 4 år sedan # -
Seniormedlem
Joined: Jan 2009
Posts: 282Freddy wrote:Är besviken, förvånad och smått upprörd över Dr. svar på detta forum. Jag har skrivigt inlägg angående panikångest med över 10 års erfarenhet. Jag har Panikångest, jag vet vad jag pratar om. Alla terapeuter och läkare som jag träffat ger rådet att "förstå kroppens reaktion". Jag har lärt mig det sakta men säkert, och det hjälper!!
Givetvis hjälper det att veta vad som händer, men det lindrar inte riktig panikångest, som innebär kemiska felkopplingar i hjärnan. Att du använder dig själv som empiriskt underlag är självklart felaktigt. En patient mår inte bättre om patienten förstår det här. "Here, we report previously nonperceived interrelationships between expression variations and nucleotide polymorphisms of the chromosome 7q21–22 acetylcholinesterase-paraoxonase 1 (ACHE-PON1) locus with the trait- and state-anxiety measures of 461 healthy subjects from the Health, Risk Factors, Exercise Training, and Genetics Family Study."
De kemiska felkopplingarna finns kvar där lika mycket ändå. Citatet på engelska är för övrigt väldigt relevant i debatten. Det förstår väl du som har tio års erfarenhet?Freddy wrote:Att Dr. sen jämför Cancer med panikångest visar enbart på Dr.s dåliga och häpnadsväckande kunskap om oss panikångestdrabbade.
Tvärtom. Det är du som inte förstår att metaforer inte behöver vara ekvivalenta. Jag är psykiatriker och molekylärbiolog och har läst en hel del evolutionspsykologi. Är det någon som vet något om detta är det jag. Jag kan beskriva panikångest in i detalj och också ofta vad det beror på, vilket väldigt många inte vet, eller hoppar över, eller drar fel slutsatser och hittar på orsaker.Freddy wrote:Att äta o sova rätt fungerar oxå....och jag hoppas min panikångest räknas som "riktig" av Dr. Jag är drabbad, känner många drabbade genom psykiatrin...och vi både äter o sover. Och ja, vi har riktig panikångest!!
Du kan äta och sova och anser att du har panikångest? I så fall måste den vara väldigt mild.
Freddy wrote:Jag är uppriktigt sagt ledsen, irriterad och förvånad.
Dr.s påstående och negativism går emot ALLT jag fått lära mig, bearbeta och fokuserat på dom senaste 10 åren.
Det där är dina känslomässiga efterkonstruktioner och har inget med vetenskap om panikångest att göra. Att du har fått lära dig något under tio år innebär inte att det är korrekt vetenskap eller ens korrekt.
Freddy wrote:Och jag hoppas att jag slipper se något sådant här fler gången angående panikångest någonsin igen från Dr.s sida!!
Det är helt och hållet upp till dig, det är frivilligt att läsa svar.Skrivet för 4 år sedan # -
Seniormedlem
Joined: Jan 2009
Posts: 282stilla wrote:Tack Freddy. Jag kände hoppet sina av Dr svar. Ville inte bara svälja det som sanning! Jag mår också betydligt bättre med regelbundna vanor, både sömn och mat och motion. Har visst mediciner men det är inte enkom dessa som får mig att fungera.
Dr. Visst genetiska mutationer, men menade inte smärta vs smärtfri. Jag tror jag ska sluta diskussionen och delta i den som handlade om ångest och vägar att må bättre. Fler erfarenhetar?
Då missförstod du uppenbarligen mitt svar.
Känns det bättre att blunda för sanningar så är det upp till dig.Skrivet för 4 år sedan # -
Administratör
Joined: Sep 2005
Posts: 716Låser tråden då den spårat ut.Skrivet för 4 år sedan #
Det här ämnet har låsts, så inga nya svar kan postas.