Jag är glad över att äntligen hitta en sån här hemsida där det verkar som jag kan få vettiga råd och hjälp till mina problem. Och jag ber om ursäkt, men jag hoppas det är ok att jag skriver av mig lite. Det kan säkert vara svårt att förstå och jag hoppar lätt fram och tillbaka mellan mina problem.
Just nu har jag en återkommande känsla utav meningslöshet och min livsvilja känns helt borta. I flera år har jag haft en dröm, men jag har nu insett att med min personlighet så kommer den aldrig blir uppfylld. Jag ser längre ingen mening med att umgås med folk, eller mer att hålla på med ett "taktik spel" för att skapa/hålla vänskap.
Jag är en övertänkare, känner mig dygnet runt instängd i mina egna tankar, som en helt annorlunda värld. Tex så föreställer jag mig dramatiska situationer i mitt huvud som jag aldrig kan uppfylla i verkligheten. Detta tänkande gör att jag inte längre har någon koll på mina egna tankar eller känslor. Jag vet aldrig vidare det jag gör/tänker är verkligt, eller om det bara är det "jag anser" vara det mest troliga /dramatiskt passande i situationen. Jag har själv insett att detta är nog en överdriven form utav uppmärksamhetskrav som jag inte kan uppfylla själv, och därför uppstår de i alla möjliga former genom tankar.
Detta är något jag levt med hela livet, men det har aldrig tärt på mig som mycket som det gjort under de senaste åren. Jag vet varken in eller ut längre.
För att uppfylla min dröm så har jag nu flyttat utomlands helt ensam. Jag har fått vänner här och trivs i skola mm. Men har inte fått någon som jag kan riktigt dela med mig om allt, och jag är en ensam person som verkligen behöver den uppmärksamheten också.
Jag trodde att allt skulle bli så mycket bättre utav att flytta hit, men inser nu att jag fortfarande har kvar många problem som jag trodde jag kunde fly från/bli av med genom att komma hit.
Men jag vill inte heller återvända.När jag bodde i Sverige så bodde jag fortfarande kvar hemma och som arbetslös befann jag mig mest i hemmet. Jag led dagligen över det faktumet att jag bodde hemma, då jag anser att det bara orsakar lidande för min mamma. Jag hatade att dagarna bara gick förbi och varje natt avslutades med ett utlopp av panikattack, som jag självklart inte visade för någon annan. Även nu när jag bor på andra sidan jorden så anser jag att jag dygnet runt orsakar lidande för min mamma. Hon har betalat för min utbildning = jag lever fortfarande på hennes pengar. Och detta är en annan stor faktor för min oro.
Jag har stor fruktan över att använda pengar. Varje gång jag köper något så får jag skuldkänslor, och känner att varje peng egentligen borde gå till min mamma. Varje minut så tänker jag på att bara genom att sitta still i lägenheten med en lampa på så flyger pengar bort och det finns inget jag kan göra åt det, eftersom det går inte att leva utan att använda pengar. Men jag får bara skuldkänslor av att använda de, oavsett om det är viktiga matpengar eller skolböcker mm. Jag gör mitt bästa för att vara sparsam till en sjuk nivå, men har jag köpt ngt i en affär och inser senare att jag kunnat få det för 1kr billigare på en annan så får jag panikattack och känner starka skuldkänslor.
Allt detta har nu byggts upp till självmordstankar och dagligen så önskar jag att jag inte levde eller att jag aldrig existerat från början. Men jag vet att om jag skulle göra något så skulle det bara orsaka mer lidande för min mamma och alla andra, så därför låter jag bli. Men detta gör att jag sitter fast i mellan att leva och dö, hur jag ska göra. En önskedröm är att någon fejkar mitt liv medan jag i lugn och ro kan passera vidare. Men inser själv hur fånigt detta är.
Självklart också så vet jag att min mamma eller någon annan anser att jag orsakar lidande för dem, men jag kan ändå inte släppa dessa tankar. De har blivit som en vana, att jag nedvärderar mig själv och inser mina synder, som att på något sätt göra upp för det lidande jag orsakar, även om det bara är inombords.
Jag tror jag stoppar här, då jag redan skrivit för mycket.Mest av allt så önskar jag hjälp om att få tillbaka min livslängtan, för just nu ser jag ingen mening med något. Snälla hjälp mig.
