Jag har ett jäkla problem just nu som jag känner att jag inte kan fixa själv. Jag vet inte ens hur jag ska kunna förklara denna sörjan så ni förstår hur jobbigt det är men ska försöka.
Har haft pojkvän i 4 ½ år nu, nu den senaste tiden eller ja, kanske ett halv år har jag känt att jag inte har samma känslor för honom som jag hade förr. Jag har talat om detta för honom vid ett tidigare tillfälle men han vägrade att acceptera det. Vi sa att vi skulle fortsätta vara tillsammans. Efter detta har det blivit värre o värre känns det som. Blir irriterad på honom för minsta lilla, vill helst inte vara med honom och känner mig typ lättad när jag åker ifrån honom men samtidigt är han den som får mig att skratta mest. Jag är säker på att jag vill göra slut med honom men samtidigt vill jag inte för jag vet hur ledsen och sårad han kommer bli och vet att han näst intill aldrig skulle repa sig. Det känns som att jag inte kan leva med honom men samtidigt inte utan honom heller.
Han har sagt ett flertal gånger att han kommer ta livet av sig om jag gör slut, tror också att det är detta som gör att jag inte riktigt vågar heller. Jag vet att det är fel att stanna i en relation där jag lever som i en "lögn" både för honom och mig. Men det är något som tar stopp. Det sista jag vill är att såra honom men hur jag än gör kommer jag att såra honom. Känns förjävligt.
Har skrivit ett tidigare inlägg om hans svartsjuka som ni kan läsa om ni vill..
Skriver mest här igen för att veta vad ni hade gjort om ni var i min sits, det kanske inte låter som ett stort problem men detta är jobbigare än ni tror. Hade blivit glad om någon kunde svara..
.jpg?1283503644)
