Terapisnack
Terapisnack » Fråga våra Experter och Rådgivare - de svarar så fort de kan, de arbetar idellt. » Familjeterapi - parterapi - relationsproblem - kärleksbekymmer
Jag har ett förhållande med en gift man
-
Junior-medlem
Joined: Jun 2009
Posts: 8Som jag förstår så älskar du denna man över allt annat, å vill verkligen att det skall ni bli. Älskar han dig? Kan du acceptera att han älskar fler, dig och hans fru? Jag tycker att du skall ställa krav på honom för så länge som du går med på att vara en "andra" person så bekräftar du han att det är okej. Du och han är med på detta hans fru som i det här fallet är en tredje part är oxå med i spelet men vet inte om det och har ingen chans att agera. Ni leker med en annan människa utan dennes vetskap, inte helt schyst tycker jag. Om han är för feg att tala om det så tala om det för henne du, hon bör få veta och då är ni med och spelar alla tre. Om det är så att han älskar dig så kämpa för honom men jag tror inte att du vill vara tillsammans med någon som inte älskar dig fullt ut. Lycka tillSkrivet för 3 år sedan # -
Ny medlem
Joined: Jun 2009
Posts: 3Är du säker på att det är det bästa för dig, det bästa för honom?? Det du gör är att försöka få honom att lämna någon som han fortfarande älskar och som han delat största delen av sitt liv med. Vad tror du det här får för konsekvenser för hans familj, fru/barn? Samtidigt kan du aldrig vara säker på att det kommer bli ni två även om han lämnar sin fru. Jag lider med honom som hamnat i denna situation där attraktionen till dig gjort att han tagit ett steg där han måste ta ett beslut som han uppenbarligen inte är säker på vad det är. Lider med hans fru som förmodligen älskar sin man lika mycket som du gör och jag lider med dig som hamnat i denna känslomässigt jobbiga situation. För hans familj skull borde han tagit ställning innan han tog steget att träffa någon annan och som läget är nu tycker jag att du inte ska träffa honom förrän han i så fall tagit det steget. Det beslutet är hans inte ditt!
Enligt mig är verkligen inte allt tillåtet varken i krig eller kärlek. Så många som blir sårade och måste utstå lidande för att vissa personer inte hanterar situationen på ett ärligt sätt kan jag aldrig tycka är ok. Du upplever det som att han är den bäste för dig men är det det bästa för honom?
Jag låter hård men beslutet måste vara hans och om han är tveksam så är min erfarenhet att det oftast inte kommer fungera i längden med ett nytt förhållande - tyvärr.
Mitt råd är att låt honom i lugn och ro ta hand om sitt liv, oavsett vilken riktning han väljer att gå - för er bådas skull nu och i framtiden. Han måste berätta för sin fru vad som hänt och utifrån det ta ett beslut hur han ska gå vidare i sitt liv.
Lider med alla i situationen för det kommer bli jobbigt för ALLA oavsett hur ni går vidare. Allt skulle vara så mycket enklare om man redde upp sina kärleksrelationer innan man ger sig in i nya men tyvärr så sker det här allt för ofta och så många far illa - är det värt det ... frågan är väl egentligen mest riktad till honom men iallafalla tänk dig för .... är det värt att "gå över lik" för att få det man önskar och ändå inte kunna vara säker på att få behålla det.
Skrivet i all välmening och jag hoppas det löser sig på bästa sätt för alla inblandade!Skrivet för 3 år sedan # -
Hej Annelie!
Här kommer några ord och tankar från mig och de kommer inte att vara de du vill höra, antagligen.
Det kommer antagligen inte att bli lätt för någon av er. Dig, mannen eller hans fru.
Jag har nyligen varit/är i samma situation som du. Men jag är den bedragna frun.
Min man smög för mig med sitt förhållande med den nya kvinnan. Vi hade ett bra förhållande som varat i 30 år, Vi har två barn 17 och 19 år. Jag levde tillsammans med min stora kärlek. Ända tills det började en kvinna som var singel på hans jobb.
Det jag kan säga av erfarenhet är att det är mannen som drar det kortaste strået i en sån här situation. Barnen tar avstånd från sin pappa och den nya kvinnan vill de inte veta av. Det blir problem med släkt och vänner. De kan inte acceptera kvinnans handlande. Om det sen kommer fram att de haft ett förhållande ett tag och smugit med det så hamnar den nya kvinnan i en mycket svår situation. Handlandet kommer nog inte att ses som positivt.
Jag tror att om du verkligen vill att ni ska ha en framtid tillsammans så håller du dig undan från honom tills han lämnat sin fru för att han inte älskar och vill leva tillsammans med henne . Om jag var i din situation skulle jag se till att det inte var jag som var orsaken till att han lämnade fru och barn.
Våra barn tycker inte om sin pappas nya kvinna och hennes handlande. De kommer nog aldrig att få en bra relation till henne.
Jag är nu singel och vill gärna leva tillsammans med en ny man. Jag vet att jag inte skulle dejta en gift man, av många orsaker. Bla. en skilsmässa är oftast väldigt slitsam och oerhört jobbig för båda och jag tror inte att man får en bra start i ett förhållande där den ena parten inte är klar med sitt förra liv.
Kram på dig.Skrivet för 3 år sedan # -
Seniormedlem
Joined: Jan 2008
Posts: 93Eftersom han i sitt nuvarande äktenskap går bakom ryggen på sin fru vill han tydligen både äta kakan och ha den kvar, eller så är han otroligt konflikträdd. Det är egenskaper som han har kvar även om han skiljer sig och börjar ett nytt liv med dig. Nästa gång kan det vara du som är den bedragna frun.Skrivet för 3 år sedan # -
Medlem
Joined: Jun 2009
Posts: 12kickan63 wrote:Hej Annelie!
Här kommer några ord och tankar från mig och de kommer inte att vara de du vill höra, antagligen.
Det kommer antagligen inte att bli lätt för någon av er. Dig, mannen eller hans fru.
Jag har nyligen varit/är i samma situation som du. Men jag är den bedragna frun.
Min man smög för mig med sitt förhållande med den nya kvinnan. Vi hade ett bra förhållande som varat i 30 år, Vi har två barn 17 och 19 år. Jag levde tillsammans med min stora kärlek. Ända tills det började en kvinna som var singel på hans jobb.
Det jag kan säga av erfarenhet är att det är mannen som drar det kortaste strået i en sån här situation. Barnen tar avstånd från sin pappa och den nya kvinnan vill de inte veta av. Det blir problem med släkt och vänner. De kan inte acceptera kvinnans handlande. Om det sen kommer fram att de haft ett förhållande ett tag och smugit med det så hamnar den nya kvinnan i en mycket svår situation. Handlandet kommer nog inte att ses som positivt.
Jag tror att om du verkligen vill att ni ska ha en framtid tillsammans så håller du dig undan från honom tills han lämnat sin fru för att han inte älskar och vill leva tillsammans med henne . Om jag var i din situation skulle jag se till att det inte var jag som var orsaken till att han lämnade fru och barn.
Våra barn tycker inte om sin pappas nya kvinna och hennes handlande. De kommer nog aldrig att få en bra relation till henne.
Jag är nu singel och vill gärna leva tillsammans med en ny man. Jag vet att jag inte skulle dejta en gift man, av många orsaker. Bla. en skilsmässa är oftast väldigt slitsam och oerhört jobbig för båda och jag tror inte att man får en bra start i ett förhållande där den ena parten inte är klar med sitt förra liv.
Kram på dig.
Hej,
Tusen tack för dina ord. Det måste ha varit fruktansvärt jobbigt för dig att vara den bedragna kvinnan. Jag tänker mycket på hans fru och hur hon kommer att må den dagen hon får reda på om oss. Jag önskar förstås att han vågar berätta det själv för henne och ta steget själv. Han säger att han älskar mig och vill absolut inte göra slut med mig. Men han orkar inte skilja sig av de anledningar som du sagt, vad barnen framför allt men även släkt och vänner ska säga både om honom som svikit och om mig. Han mår jättedåligt av att ljuga för sin fru o sina barn men vill inte släppa mig. Jag kommer att kämpa och slåss för allt jag är värd för någon större lycka har jag aldrig upplevt tidigare trots att jag har ett 21 år långt förhållande bakom mig som varit bra. Hade du kunna ha stannat kvar med din man efter att du fått reda på att han varit otrogen? Hade han varit otrogen länge innan du fick reda på det? Var det han som berättade för dig och ville skiljas? Eller ville han att ni skulle försöka laga ert äktenskap? Hade ni haft det bra i er relation? Jag skär i hjärtat på mig när jag tänker på att han lever sitt familjeliv med sin fru nu under semestern. För första gången i mitt liv upplever jag svartsjuka eller vad det nu är för känsla. Han smiter ifrån så fort han kan för att vi ska kunna ses men det är svårare när hon har semester förstås. Åh, vad ska jag göra?? Jag vill inte heller göra människor olyckliga men nu är vi snart tre vuxna o två barn som blir olyckliga och ändå kan jag inte för allt i världen ge upp honom. Jag vet inte vad jag ska ta mig till!!! Jag vill bara vara lycklig...
KramSkrivet för 3 år sedan # -
Medlem
Joined: Jun 2009
Posts: 12mattemaria wrote:Eftersom han i sitt nuvarande äktenskap går bakom ryggen på sin fru vill han tydligen både äta kakan och ha den kvar, eller så är han otroligt konflikträdd. Det är egenskaper som han har kvar även om han skiljer sig och börjar ett nytt liv med dig. Nästa gång kan det vara du som är den bedragna frun.
Eftersom jag vet hur han mår när han är otrogen så tvivlar jag på att han skulle göra om det. I så fall skulle vi ha ett dåligt förhållande. Jag har svårt att tro att man kan älska sin fru, ha ett lyckligt äktenskap och sen vara otrogen i flera månader. För mig är det en omöjlig kombination. Otrohet beror på något, antingen har man inte ett lyckligt äktenskap eller så är man notorisk otrogen på ett sjukligt sätt. Älskar man någon så är man inte otrogen. Det är omöjligt. Ja han är antagligen konflikträdd och orkar inte ta tag i problemen som det innebär med en skilsmässa men han vill för allt i världen inte släppa mig heller. Jag vill leva resten av mitt liv med honom för han är underbar på alla sätt men jag lider med honom när han kämpar med sina känslor och rädslor för att göra människor han älskar illa.Skrivet för 3 år sedan # -
Medlem
Joined: Jun 2009
Posts: 12stenkross wrote:Som jag förstår så älskar du denna man över allt annat, å vill verkligen att det skall ni bli. Älskar han dig? Kan du acceptera att han älskar fler, dig och hans fru? Jag tycker att du skall ställa krav på honom för så länge som du går med på att vara en "andra" person så bekräftar du han att det är okej. Du och han är med på detta hans fru som i det här fallet är en tredje part är oxå med i spelet men vet inte om det och har ingen chans att agera. Ni leker med en annan människa utan dennes vetskap, inte helt schyst tycker jag. Om han är för feg att tala om det så tala om det för henne du, hon bör få veta och då är ni med och spelar alla tre. Om det är så att han älskar dig så kämpa för honom men jag tror inte att du vill vara tillsammans med någon som inte älskar dig fullt ut. Lycka till
Ja han älskar mig och det både säger han och visar mig. Jag är rädd för att ställa krav för tänk om han backar och inte orkar med det? Jag vill inte vara den som berättar för frun utan det borde han göra men jag är tveksam om han kommer att göra det av rädsla att såra och göra illa henne. Det är jättejobbigt att vara den andra kvinnan och jag vill absolut inte dela honom med någon, det vore ju inte så sunt. Men hur ska jag få honom att våga lämna sin fru? Hur får jag honom att ta en konflikt som han är så rädd för?Skrivet för 3 år sedan # -
Medlem
Joined: Jun 2009
Posts: 12mitt_i_livet wrote:Är du säker på att det är det bästa för dig, det bästa för honom?? Det du gör är att försöka få honom att lämna någon som han fortfarande älskar och som han delat största delen av sitt liv med. Vad tror du det här får för konsekvenser för hans familj, fru/barn? Samtidigt kan du aldrig vara säker på att det kommer bli ni två även om han lämnar sin fru. Jag lider med honom som hamnat i denna situation där attraktionen till dig gjort att han tagit ett steg där han måste ta ett beslut som han uppenbarligen inte är säker på vad det är. Lider med hans fru som förmodligen älskar sin man lika mycket som du gör och jag lider med dig som hamnat i denna känslomässigt jobbiga situation. För hans familj skull borde han tagit ställning innan han tog steget att träffa någon annan och som läget är nu tycker jag att du inte ska träffa honom förrän han i så fall tagit det steget. Det beslutet är hans inte ditt!
Enligt mig är verkligen inte allt tillåtet varken i krig eller kärlek. Så många som blir sårade och måste utstå lidande för att vissa personer inte hanterar situationen på ett ärligt sätt kan jag aldrig tycka är ok. Du upplever det som att han är den bäste för dig men är det det bästa för honom?
Jag låter hård men beslutet måste vara hans och om han är tveksam så är min erfarenhet att det oftast inte kommer fungera i längden med ett nytt förhållande - tyvärr.
Mitt råd är att låt honom i lugn och ro ta hand om sitt liv, oavsett vilken riktning han väljer att gå - för er bådas skull nu och i framtiden. Han måste berätta för sin fru vad som hänt och utifrån det ta ett beslut hur han ska gå vidare i sitt liv.
Lider med alla i situationen för det kommer bli jobbigt för ALLA oavsett hur ni går vidare. Allt skulle vara så mycket enklare om man redde upp sina kärleksrelationer innan man ger sig in i nya men tyvärr så sker det här allt för ofta och så många far illa - är det värt det ... frågan är väl egentligen mest riktad till honom men iallafalla tänk dig för .... är det värt att "gå över lik" för att få det man önskar och ändå inte kunna vara säker på att få behålla det.
Skrivet i all välmening och jag hoppas det löser sig på bästa sätt för alla inblandade!
Tack för ditt svar. Ja alla kommer att lida av det här och det är ju inte vad man önskar någon. Nej egentligen är det inte rätt att gå över lik för att få det man vill ha men kärleken gör ju en inte alltid så klok och klarsynt som man normalt är... jag måste kämpa för honom för han är en fantastisk människa som jag älskar djupt. Men jag ser att han lider av hela situationen. Ibland klarar han det bättre än andra dagar. Ibland när det varit nära att hon kommit på oss så har han backat några dagar o undrat vad han håller på med men han älskar mig och kan inte avsluta vårt förhållande heller. Han vill oss båda väl och är rädda om oss samtidigt som han vet att han gör oss båda illa. Han sitter i en jättejobbig situation och kanske måste jag agera för att det ska gå i någon riktning men jag vill ju att han ska komma till mig för att han vill det och inte för att hon kastar ut honom...hur länge ska jag vänta? Hur lång tid brukar det ta för en man att bestämma sig? Har hört att det kan ta upp till något år så jag kanske inte ska ställa krav redan nu. ÅH, jag älskar honom så mycket.Skrivet för 3 år sedan # -
Junior-medlem
Joined: Jun 2009
Posts: 8Du skall inte ta på dig ansvaret för att han skall lämna sin gamla relation. Han får ta ansvaret. Koflikträdd eller inte det är människors liv med här!!! JAg är kanske krass men jag tycker att du skall kräva att han berättar för sin nuvarande fru, annars gör du det. Å du kan slå dig i backen på att många andra i er "lilla" stad redan vet om att ni två har ett förhållande så att snacket är säkert redan igång. Å då att få reda på det sist är inte kul. Jag har varit på båda sidorna, som du kär i en gift man, och sambo med en man som hade en annan. Så jag vett att det inte är lätt att vara i någon av situationerna. Men en sak har jag lärt mig, var ärlig och rak. Lycka tillSkrivet för 3 år sedan # -
Medlem
Joined: Jun 2009
Posts: 12stenkross wrote:Du skall inte ta på dig ansvaret för att han skall lämna sin gamla relation. Han får ta ansvaret. Koflikträdd eller inte det är människors liv med här!!! JAg är kanske krass men jag tycker att du skall kräva att han berättar för sin nuvarande fru, annars gör du det. Å du kan slå dig i backen på att många andra i er "lilla" stad redan vet om att ni två har ett förhållande så att snacket är säkert redan igång. Å då att få reda på det sist är inte kul. Jag har varit på båda sidorna, som du kär i en gift man, och sambo med en man som hade en annan. Så jag vett att det inte är lätt att vara i någon av situationerna. Men en sak har jag lärt mig, var ärlig och rak. Lycka till
Ja, jag tror också att väldigt många i min lilla stad redan vet om det och egentligen är det konstigt att hon inte redan har fått reda på nåt. Så fort vi ses dock så ringer hon på hans telefon och frågar vad han gör och var han är. Hon kontrollerar honom hela tiden och antagligen börjar hon ana något men vågar inte ställar frågan direkt. Ja, det här är inget man önskar någon att hamna i. Situationen kommer att bli hemsk för oss alla tre förr eller senare. Jag borde nog kräva att han berättar men jag vet att han inte tänker säga nåt till henne. Han vågar inte. Undrar hur livet är om några månader...eller år...Ibland kan man känna sig nästan lite utnyttjad när vi ses så är det mycket sex förstås eftersom vi båda längtar otroligt mycket efter det. Men ofta ses vi korta stunder typ någon timme bara och ibland önskar man ju att man kunde ses längre stunder så man hann med annat än sex. Vore kul att äta tillsammans, gå på bio, umgås med vänner men allt sånt går ju inte när det ska vara så hemligt. Gillar verkligen inte att smyga på det här sättet men vad gör man?? Tack för ditt svar i allafall. Alla som svarar här säger så mycket kloka saker och det är skönt att veta att man inte är ensam om det här. Känner mig ganska rutten ibland som är med och förstör ett långt äktenskap men sina känslor är inte alltid så lätta att styra över och jag har aldrig varit så här kär tidigare.
Kram!!Skrivet för 3 år sedan # -
Hej, nu måste även jag kliva upp på scenen, så att triangeldramats alla parter är representerade.
Jag var i ett långt äktenskap då jag helt oväntat förra sommaren träffade en kvinna i ett gathörn nära mitt jobb.
Det visade sig att vi hade jobbat som grannar i över tio år. Efter våra 5-veckors semestrar träffades vi igen av en slump och därefter allt mer och mer.
Mina vänner gav mig rådet att sluta träffa den nya kvinnan genast. Det gjorde jag faktiskt och tala om för henne, att det var inte hon som skulle krossa mitt äktenskap. Hon förstod detta och höll sig borta, tills jag sökte upp henne igen efter ett par veckor för att fortsätta relationen.
Min nya kvinna ställde aldrig några krav på att jag måste skilja mig, utan lovade att vänta. Men för mig blev det helt ohållbart att ha två kvinnor samtidigt.
Jag var tvungen att ta ett beslut och en kväll berättade jag för min hustru att jag har ett förhållande (och blev fysiskt utslängd). Återkom ännu "hem" några gånger, men jag hade redan öppnat portarna till helxxxet.
Efter att ha packat ihop lite från mitt tidigare, flyttade jag ihop med min nya och sökte skilsmässa. Då fick jag rådet att inte göra så, mina släktingar påstod att jag är för skör ännu. Borde jag ha väntat i ett par år och frågat dom sen, om jag nu kunde möjligen inleda ett förhållande?
Priset har varit högt för det som hände (=bitter xfru, splittrad egendom).
Ibland på natten vaknar jag och ångesten och skuldkänslorna kryper fram, vad fan har jag gjort? Men man skall inte tänka för mycket (huvudet kan bara spricka) och det som har hänt har hänt. Och när jag då på natten tittar på min sovande kärlek, förstår jag att det var värt priset.
Personligen tror jag inte på att man skall lyssna på andras råd i såna här sammanhang, man skall lyssna på sitt eget hjärta.
Jo, en sak till! Alla dom, som gav mig rådet att göra tvärt slut (med den nya) anser idag henne, som en självklarhet och är förtjusta i henne
Skrivet för 3 år sedan # -
Jag vet hur det är, har varit i din situation.
Visste nog inte vad jag ville då, men åh vad dåligt jag mådde och vad dåligt hans fru sedan mådde. Jag ångrar det djupt och önskar ingen att vara i den situationen.
Du skriver att han inte vågar tala om det, hur då detta kunna lösa sig, tänker han bara fortsätta som nu?
Det är mitt stora bekymmer, kan han inte ta tag i det så kommer det bli jättejobbigt för er alla inblandade ju.
Hans fru förtjänar väl ärlighet och en chans att få ett bra liv, lika mycket som du och han gör.
Tycker som någon ovan att du nog får säga till honom att tala om det, om han vill ha ett liv med dig.
Hoppas det blir bra för er alla, utan för mycket smärta.Skrivet för 3 år sedan # -
Predator wrote:Hej, nu måste även jag kliva upp på scenen, så att triangeldramats alla parter är representerade.
Jag var i ett långt äktenskap då jag helt oväntat förra sommaren träffade en kvinna i ett gathörn nära mitt jobb.
Det visade sig att vi hade jobbat som grannar i över tio år. Efter våra 5-veckors semestrar träffades vi igen av en slump och därefter allt mer och mer.
Mina vänner gav mig rådet att sluta träffa den nya kvinnan genast. Det gjorde jag faktiskt och tala om för henne, att det var inte hon som skulle krossa mitt äktenskap. Hon förstod detta och höll sig borta, tills jag sökte upp henne igen efter ett par veckor för att fortsätta relationen.
Min nya kvinna ställde aldrig några krav på att jag måste skilja mig, utan lovade att vänta. Men för mig blev det helt ohållbart att ha två kvinnor samtidigt.
Jag var tvungen att ta ett beslut och en kväll berättade jag för min hustru att jag har ett förhållande (och blev fysiskt utslängd). Återkom ännu "hem" några gånger, men jag hade redan öppnat portarna till helxxxet.
Efter att ha packat ihop lite från mitt tidigare, flyttade jag ihop med min nya och sökte skilsmässa. Då fick jag rådet att inte göra så, mina släktingar påstod att jag är för skör ännu. Borde jag ha väntat i ett par år och frågat dom sen, om jag nu kunde möjligen inleda ett förhållande?
Priset har varit högt för det som hände (=bitter xfru, splittrad egendom).
Ibland på natten vaknar jag och ångesten och skuldkänslorna kryper fram, vad fan har jag gjort? Men man skall inte tänka för mycket (huvudet kan bara spricka) och det som har hänt har hänt. Och när jag då på natten tittar på min sovande kärlek, förstår jag att det var värt priset.
Personligen tror jag inte på att man skall lyssna på andras råd i såna här sammanhang, man skall lyssna på sitt eget hjärta.
Jo, en sak till! Alla dom, som gav mig rådet att göra tvärt slut (med den nya) anser idag henne, som en självklarhet och är förtjusta i henne
Jag tycker såklart det var bra att du skilde dig och gav dina känslor chansen!! Man måste våga ibland.Skrivet för 3 år sedan # -
Junior-medlem
Joined: Jun 2009
Posts: 8Hej igen! Råd och råd. Jag tror att man får olika råd beroende på vem man frågar, för även andra personer i ens omgivning blir "drabbade" av separationer, otrohet å dylikt. Jag själv tycker inte alls att DU förstör ett långt äkenskap här gäller det att inse att varje person får ta ansvar för sin del och fejsa upp det. Det går inte att skylla på andra, omständigheter osv man har ju val, ingen står väl med en pistol mot huvuduet på någon av er?? Att bryta upp å gå mot normen kan vara svårt, men helt klart värt det, jag tycker att man måste vara sann mot sig själv och andra. Är det så att han älskar dig men inte tänker lämna sin fru får han tala om det, så att du vet vad du har att förhålla dig till. Se till att ni är på samma spelplan.Skrivet för 3 år sedan # -
Medlem
Joined: Jun 2009
Posts: 12Predator wrote:Hej, nu måste även jag kliva upp på scenen, så att triangeldramats alla parter är representerade.
Jag var i ett långt äktenskap då jag helt oväntat förra sommaren träffade en kvinna i ett gathörn nära mitt jobb.
Det visade sig att vi hade jobbat som grannar i över tio år. Efter våra 5-veckors semestrar träffades vi igen av en slump och därefter allt mer och mer.
Mina vänner gav mig rådet att sluta träffa den nya kvinnan genast. Det gjorde jag faktiskt och tala om för henne, att det var inte hon som skulle krossa mitt äktenskap. Hon förstod detta och höll sig borta, tills jag sökte upp henne igen efter ett par veckor för att fortsätta relationen.
Min nya kvinna ställde aldrig några krav på att jag måste skilja mig, utan lovade att vänta. Men för mig blev det helt ohållbart att ha två kvinnor samtidigt.
Jag var tvungen att ta ett beslut och en kväll berättade jag för min hustru att jag har ett förhållande (och blev fysiskt utslängd). Återkom ännu "hem" några gånger, men jag hade redan öppnat portarna till helxxxet.
Efter att ha packat ihop lite från mitt tidigare, flyttade jag ihop med min nya och sökte skilsmässa. Då fick jag rådet att inte göra så, mina släktingar påstod att jag är för skör ännu. Borde jag ha väntat i ett par år och frågat dom sen, om jag nu kunde möjligen inleda ett förhållande?
Priset har varit högt för det som hände (=bitter xfru, splittrad egendom).
Ibland på natten vaknar jag och ångesten och skuldkänslorna kryper fram, vad fan har jag gjort? Men man skall inte tänka för mycket (huvudet kan bara spricka) och det som har hänt har hänt. Och när jag då på natten tittar på min sovande kärlek, förstår jag att det var värt priset.
Personligen tror jag inte på att man skall lyssna på andras råd i såna här sammanhang, man skall lyssna på sitt eget hjärta.
Jo, en sak till! Alla dom, som gav mig rådet att göra tvärt slut (med den nya) anser idag henne, som en självklarhet och är förtjusta i henne
Vad glad jag blev att du svarade också!!! Tack!! Hur länge var du och din älskarinna tillsammans innan du berättade? Hade du ett bra äktenskap innan du träffade henne? Kunde du under den här tiden ändå leva "normalt" med din fru och ha sex med henne trots att du träffade en annan? Hur fungerade du hemma, sur , otålig, irriterad eller som vanligt? Älskade du din fru trots att du älskade din älskarinna också? Hördes ni varje dag? Oj, du jag har tusen frågor....det vore jättesnällt om du ville svara på dem. Idag till exempel är min älskling med sin fru i Sthlm hela dagen tillsammans och då får jag inte skicka sms ifall hon skulle märka det. Igår hade vi dejt och hade sex som alltid vilket är helt fantastiskt o hans sa att han älskade mig. Under denna dejt på ca 1 1/2 timme så hann frun ringa två gånger. Hon lämnar honom inte en sekund och han har nu under semestern jättesvårt att komma loss för att träffa mig. Jag förstås att det är svårt men jäklar vad jobbigt det är att bara sitta o vänta på ett sms eller ett telefonsamtal. Det är så svårt att få komma i andra hand hela tiden. Han säger att han älskar oss båda o inte kommer att berätta om mig för henne för han vill inte göra henne arg o ledsen. Han vill inte skilja sig men han vill inte lämna mig heller. Kände du likadant? Vad var det som till slut fick dig att berätta för din fru? Är det något som jag kan säga eller göra för att få honom att lämna sin fru? Tips?? Kram o tack för att du hörde av dig//AnnelieSkrivet för 3 år sedan # -
Medlem
Joined: Jun 2009
Posts: 12JohannaR wrote:Jag vet hur det är, har varit i din situation.
Visste nog inte vad jag ville då, men åh vad dåligt jag mådde och vad dåligt hans fru sedan mådde. Jag ångrar det djupt och önskar ingen att vara i den situationen.
Du skriver att han inte vågar tala om det, hur då detta kunna lösa sig, tänker han bara fortsätta som nu?
Det är mitt stora bekymmer, kan han inte ta tag i det så kommer det bli jättejobbigt för er alla inblandade ju.
Hans fru förtjänar väl ärlighet och en chans att få ett bra liv, lika mycket som du och han gör.
Tycker som någon ovan att du nog får säga till honom att tala om det, om han vill ha ett liv med dig.
Hoppas det blir bra för er alla, utan för mycket smärta.
Hej och tack för ditt svar. Jag tycker som du att hans fru förtjänar att få reda på om oss men samtidigt tänker jag att ju längre tid det går, ju längre förhållande vi har haft när hon får reda på det, desto svårare måste det vara för henne att förlåta honom och vilja ha honom kvar. För jag tror att om hon får reda på om oss så kommer han att försöka få henne att stanna kvar i äktenskapet och så gör han slut med mig. Självklart vill jag ju inte det och då kanske det är bättre att hon inget vet än och tiden får gå och vårt förhållande för utvecklas mer under en längre tid. Min förhoppning är ju att den dagen frun får reda på det att hon kastar ut honom och kräver skilsmässa omedelbart. Nu är han en sån underbar man så jag kan inte tänka mig att hon vill skiljas frivilligt från honom Om jag vore hon så skulle jag kämpa för allt vad jag var värd för hans skull. Men hur klarar man att leva tillsammans med en man som har svikit under flera månaders tid? Hur ska man veta att han inte tänker på mig när de har sex? jag skulle aldrig kunna känna mig säker och trygg och lita på en man som svikit mig. Jag tycker det är skillnad om man "råkar" vara otrogen när man är på fyllan o det händer en gång, men vi är nyktra när vi ses, ofta på dagtid, vi ringer, sms:ar, mailar varje dag och träffas 3 - 5 gånger i veckan. jag vet det mesta om vad som händer i hans familj och vad de gör och han vet det mesta om mig. Han har träffat mina barn, varit hemma hos mig massor med gånger, jag har träffat någa arbetskamrater till honom, mina vänner vet att jag träffar honom....jag bara fattar inte vad han vill. Han vill bara att vi fryser allt, dvs pratar inte om framtiden utan bara ses, pratar och har det skönt tillsammans tillsvidare. Han vill inte avsluta något förhållande än och i och för sig så kan jag förstå att han vill lära känna mig bättre innan han bestämmer sig för vad han vill och ska göra. Om jag vetat hur ont det gör i hjärtat att veta att han är med sin fru hela dagarna, att han somnar bredvid henne varje kväll, kanske har sex o kramas....fan vad ont det gör!!!!!!!!!!! Och ändå kan jag inte avsluta det själv. Jag är helt tokkär i honom och vill vara med honom varje sekund på dygnet...suck...vart ska det här sluta???
Kram/AnnelieSkrivet för 3 år sedan # -
Medlem
Joined: Jun 2009
Posts: 12stenkross wrote:Hej igen! Råd och råd. Jag tror att man får olika råd beroende på vem man frågar, för även andra personer i ens omgivning blir "drabbade" av separationer, otrohet å dylikt. Jag själv tycker inte alls att DU förstör ett långt äkenskap här gäller det att inse att varje person får ta ansvar för sin del och fejsa upp det. Det går inte att skylla på andra, omständigheter osv man har ju val, ingen står väl med en pistol mot huvuduet på någon av er?? Att bryta upp å gå mot normen kan vara svårt, men helt klart värt det, jag tycker att man måste vara sann mot sig själv och andra. Är det så att han älskar dig men inte tänker lämna sin fru får han tala om det, så att du vet vad du har att förhålla dig till. Se till att ni är på samma spelplan.
Hej, ja du har så rätt. Han har sagt att han älskar mig men inte vill skilja sig. Han har varit tydlig med det. Men samtidigt säger han att inget vet något om framtiden. Klart jag lever på hoppet. Nej jag ska väl inte ge mig själv skulden till det som händer men många anklagar ju en och säger att man är en hemsk person som förstör någon annans äktenskap. Men herregud jag har blivit så kär och jag vill inte leva med någon annan eller träffa någon annan än honom. jag måste bara få honom att vilja lämna sin fru för min skull men jag vet inte vad jag ska göra för att få honom att våga ta steget. Om jag bara visste vad jag skulle göra.....det är det enda jag tänker på hela dagarna..
Kram/AnnelieSkrivet för 3 år sedan # -
Jag FÖRSTÅR att du inte kan avsluta, om du är kär.
Jättejobbig situation för dig.
Om man är kär på riktigt och man vill leva tillsammans, är det klart man ska göra det.
De kan väl omöjligt ha ett bra förhållande, om han fann dig på samma gång?
( Vet att en del säger de är kära i två på samma gång, men vet inte om jag tror att det verkligen kan vara så)Skrivet för 3 år sedan # -
Hej Annelie662.
Har bara en tanke om din "kärlek".......Vem vet, han kanske kommer att vara otrogen mot dig i en ev. gemensam framtid? Men det är kanske ingen risk eftersom han tydligen inte vågar berätta för sin fru att han träffar dig. Dålig stil av honom och jag tycker att hon förtjänar att få reda på hur allt ligger till. För handen på hjärtat Annelie; Hade det inte varit bäst i det långa loppet?Skrivet för 3 år sedan # -
Annelie662 wrote:Oj, du jag har tusen frågor....Annelie
Annelie, mitt tidigare äktenskap varade bra länge och vi hade två barn och villa. I princip var allting ok, men det var ändå något som saknades (=tyckte jag), trots att vi hade det harmoniskt. Så här efteråt kommer minnet av alla dessa fina stunder upp i medvetandet igen och det är jobbigt att förtränga dem.
De fyra första månaderna, som jag umgicks med min nya kvinna, var mest "katt och råtta" lek och utan sex. Eftersom jag märkte vart det börjar luta, så försökte jag flera gånger inleda ett samtal med min dåvarande om vår relation. Men tyvärr så var hennes svar alltid en "verbalisk knock out" och senare även fysisk misshandel.
Varför var hon så hård mot mig, fast jag bad om hjälp och ville då ännu rädda äktenskapet?
När vintern var som mörkast var min nya, ledig från sitt jobb i 3-veckor. Vi var tillsammans från morgon till (nästan) kväll och då kom även sex in i bilden. Efter detta slutade jag att ha sex med min dåvarande.
Livet för mig var ett kaos, lyckans stunder på dagarna och bara bråk hemma på kvällarna.
Efter jobbet åker jag hem med en kvinna, lämnar av henne och plockar upp den andra bara 500 meter längre bort...
Det var som jag skulle ha försökt med tricket att hålla en levande fisk i varsin hand, utan att tappa greppet och förlora båda två.
Jag åkte bort, långt bort och ensam för att analysera mig själv. När jag väl kom tillbaka igen hade jag fattat mitt beslut och berättade till min xfru, att jag hade en ny kvinna (och blev fysiskt utslängd). Trots detta gjorde jag några "come backs" till det gamla, men glaset hade ju redan gått sönder. Visserligen kunde man ännu försöka klistra ihop det, men det skulle aldrig vara detsamma som tidigare.
Så jag flyttade för gott.
Kommentar:
1. Jag tror att det var planlagt av min nya att vara med mig intensivt i 3-veckor.
Då kom vi varandra mycket nära och man blir lättare kär. Vem är listigare än kvinnan?
2. Vi smög också hela tiden i början av den nya relationen, så att ingen skall veta.
Idag vet jag att den enda som inte visste var min xfru och fy vad jobbigt det var.Skrivet för 3 år sedan # -
Medlem
Joined: Jun 2009
Posts: 12Predator wrote:Annelie, mitt tidigare äktenskap varade bra länge och vi hade två barn och villa. I princip var allting ok, men det var ändå något som saknades (=tyckte jag), trots att vi hade det harmoniskt. Så här efteråt kommer minnet av alla dessa fina stunder upp i medvetandet igen och det är jobbigt att förtränga dem.
De fyra första månaderna, som jag umgicks med min nya kvinna, var mest "katt och råtta" lek och utan sex. Eftersom jag märkte vart det börjar luta, så försökte jag flera gånger inleda ett samtal med min dåvarande om vår relation. Men tyvärr så var hennes svar alltid en "verbalisk knock out" och senare även fysisk misshandel.
Varför var hon så hård mot mig, fast jag bad om hjälp och ville då ännu rädda äktenskapet?
När vintern var som mörkast var min nya, ledig från sitt jobb i 3-veckor. Vi var tillsammans från morgon till (nästan) kväll och då kom även sex in i bilden. Efter detta slutade jag att ha sex med min dåvarande.
Livet för mig var ett kaos, lyckans stunder på dagarna och bara bråk hemma på kvällarna.
Efter jobbet åker jag hem med en kvinna, lämnar av henne och plockar upp den andra bara 500 meter längre bort...
Det var som jag skulle ha försökt med tricket att hålla en levande fisk i varsin hand, utan att tappa greppet och förlora båda två.
Jag åkte bort, långt bort och ensam för att analysera mig själv. När jag väl kom tillbaka igen hade jag fattat mitt beslut och berättade till min xfru, att jag hade en ny kvinna (och blev fysiskt utslängd). Trots detta gjorde jag några "come backs" till det gamla, men glaset hade ju redan gått sönder. Visserligen kunde man ännu försöka klistra ihop det, men det skulle aldrig vara detsamma som tidigare.
Så jag flyttade för gott.
Kommentar:
1. Jag tror att det var planlagt av min nya att vara med mig intensivt i 3-veckor.
Då kom vi varandra mycket nära och man blir lättare kär. Vem är listigare än kvinnan?
2. Vi smög också hela tiden i början av den nya relationen, så att ingen skall veta.
Idag vet jag att den enda som inte visste var min xfru och fy vad jobbigt det var.
Åh, det måste varit jättesvårt för dig. Det är så här han också känner. Egentligen vill han säkert bli upptäckt och få prata ut med sin fru om allt men hon bara skäller och gnäller på honom hela tiden oavsett hur han än försöker göra allt för att det ska vara bra hemma. Jag gissar att det är en tokjobbig situation att inte veta hur man ska göra o säga. Jodå, nog är kvinnor listiga. Jag tycker din nya gjorde helt rätt. Bara att gratulera till framgången. Jag har två veckor semester nu samtidigt som min älskade. Tyvärr har hans fru också semester men vi ska försöka få möjlighet att åka iväg någon eller några dagar tillsammans. Få se om vi lyckas. Samtidigt känner jag verkligen med frun och kan bara gissa hur hon kommer att reagera och må den dagen hon får reda på om oss. Om inte han själv berättar så kommer jag att göra det tror jag. Men först vill jag ha en skön sommar tillsammans med honom och se vart det leder till. Till hösten måste jag nog för min egen skull fatta ett beslut om jag orkar fortsätta så här eller om jag vill se till att det blir en förändring. Tack för ditt inlägg. Känns bra att prata med någon som förstår. Lycka till med ditt nya förhållande.
Kram/AnnelieSkrivet för 3 år sedan # -
Medlem
Joined: Jun 2009
Posts: 12Mr Bob wrote:Hej Annelie662.
Har bara en tanke om din "kärlek".......Vem vet, han kanske kommer att vara otrogen mot dig i en ev. gemensam framtid? Men det är kanske ingen risk eftersom han tydligen inte vågar berätta för sin fru att han träffar dig. Dålig stil av honom och jag tycker att hon förtjänar att få reda på hur allt ligger till. För handen på hjärtat Annelie; Hade det inte varit bäst i det långa loppet?
Vet du, jag tror inte alla som varit otrogna i ett förhållande fortsätter att vara det. Ingen vill nog hamna i den situationen frivilligt och självklart är det en utgångspunkt att man vill vara tillsammans och ha ett bra förhållande. Faktum är att många förhållande slutar med otrohet men att det inte fortsätter så i nästa. Självklart kommer frun att få reda på det men jag vill helst inte vara den som berättar men om ingen annan gör det och det blir nödvändigt så kommer jag att ge henne all information. Därefter kan man bara vänta o se vad som händer. Jag tycker självklart att hon förtjänar att få veta men det borde vara han som berättar om oss och ingen annan.Skrivet för 3 år sedan # -
Måste bara lägga till en kommentar i diskussionen mellan dig och Annelie. Jag tycker att du visar ett ovanligt kurage och klokhet vad det kommer till ditt agarende i den kniviga situationen som du hamnade i. Framförallt att du var rakryggad nog att tala om för din fru att du hade träffat en annan innan hon fick reda på det på något annat sätt.
Jag tror sorgligt nog att det är många i samma situation som är för fega för att våga berätta rakt och ärligt hur det ligger till. Det krävs väldigt mycket mod att våga stå för sina känslor och önskningar. Att separera är så klart aldrig en lätt procedur och innebär mycket skuldkänslor och ångest för alla parter. I den vevan kastar man även omkull hela sitt sociala liv - en separation påverkar ju inte bara parförhållandet utan ens relationer till omgivningen, släkt och vänner. Jag tror faktiskt att många håller sig kvar i äktenskapet för att dom känner skam och skuld och är oroliga för hur omgivningen kommer att reagera. Men man kan verkligen undra om det är värt att fortsätta att leva i ett äktenskap utan de rätta känslorna och utan samhörighet?
Du tog steget att skiljas och din ärlighet gör nog också det lättare för din nya relation att fungera på ett bra sätt. Din nya kvinna vet nu att hon kan lita på dig och att du är beredd att satsa på att leva med henne full ut. Jag är övertygad om att vara rak och ärlig i sina relationer är det som lönar sig i längden. Men att beslutet måste komma inifrån ens eget hjärta, ingen annan kan tvinga en att ta det steget. Att man är beredd att göra en så drastiskt förändring i sitt liv för kärlekens skull innebär att man vill stå för sitt sanna jag och inte neka sina innersta behov och känslor. Hur många är det som går dag ut och dag in och mår dåligt i sina nära relationer utan att våga prata ärligt med varandra eller tala om att man har vuxit isär? Man är nog aldrig så ensam som man är i ett dåligt fungerande äktenskap. Man straffar bara både sig själv och sina barn och respektive i en sådan situation.
Vill verkligen önska dig lycka till med ditt nya förhållande!
Kram
MintpastillSkrivet för 3 år sedan # -
Hej igen!
Jag måste bara få säga vad jag tycker, jag slulle aldrig finna mig i din situation, den mannen verkar verkligen inte vara något att sattsa på. En riktig fegis och inget jag skulle vilja leva med. Som dessutom är otrogen och bara vill har sex med dig.
KramSkrivet för 3 år sedan # -
Fegt att inte berätta för sin fru HON om någon borde ju få veta och då från honom och inte från något elakt rykte på stan.som lätt kan uppstå snabbare än vad man kan ana..sånt är bara så vidrigt och hemskt. Alla vet utom hon...fy fy fy...
Skulle aldrig lita på honom heller efter detta, vem vet vad han kan göra mot dig? Säger inte att hon kommer att göra det MEN det finns en risk...The true measure of a man is how he treats someone who can do him absolutely no goodSkrivet för 3 år sedan # -
Hej på er!
Några funderingar. Om man nu går och mår dåligt i ett förhållande en längre tid. Utan att säga något till sin partner. Inte ta ett samtal om förhållandet och vilka känslor man har. Och som det sagts i den här tråden att man inte törs ta sig ur förhållande om det nu är det man vill för släkt och vänners skull.
Varför vänta tills det går då längt som till otrohet. Jag förstår inte det.
Det gör ju saken ännu värr,. för alla. Jag tycker att alla är värda ärlighet. Att smyga bakom ryggen för sin partner är oförsvarbart. En mycket dålig egenskap och ett dåligt val.
Jag tror det blir tufft att leva vidare med att man varit oärlig och bedragit.
Jag vet av erfarenhet att det blir tufft. Min man var otrogen mot mig, han valde att flytta ihop med den nya kvinnan efter många turer. De har det inte lätt. Alla vänner och släkten, min och hans vill inte ha med henne att göra. Våra barn träffar nästan aldrig sin pappa. Jag har haft det tufft men kommer stärkt ur det här och med min ärlighet kommer jag långt. Jag älskade verkligen min man och kände ett stort förtoende för honom. Det är nu borta så klart. Vi kommer aldrig att få en bra relation
Kram på erSkrivet för 3 år sedan # -
Tror det är viktigt att tänka på att alla relationer är unika, alla är inte likadana.
En gång oärlig innebär INTE alltid oärlig
Skrivet för 3 år sedan # -
Predator wrote:De fyra första månaderna, som jag umgicks med min nya kvinna, var mest "katt och råtta" lek och utan sex. Eftersom jag märkte vart det börjar luta, så försökte jag flera gånger inleda ett samtal med min dåvarande om vår relation. Men tyvärr så var hennes svar alltid en "verbalisk knock out" och senare även fysisk misshandel.
Varför var hon så hård mot mig, fast jag bad om hjälp och ville då ännu rädda äktenskapet?
Jag får låna mig själv här, för att ännu en gång tala om för er att jag FÖRSÖKTE VERKLIGEN att samtala med min xfru.
Som svar på försöken började hon antingen att skrika som en hysteriker och slå sönder saker, eller bara gå ut och slänga dörrn bakom sig. Senare övergick detta till att hon atackerade mig med fysiskt våld mitt i natten då jag låg och sov.
Ni alla, som beskyller mig för att inte ha pratat med min xfru, så svara snälla HUR???
Min historia är kanske inte i alla punkter helt konsekvent och det är för att skydda min identitet och därför att allting var kaotiskt. Jag kommer helt enkelt inte ihåg allting och har svårt (nu och då) att samla tankarna.
Mitt liv fortsätter, som en sirkus. Nu ringer xfrun till mig då och då, för att berätta hurdant kräk jag har varit. Och efter en stund ringer hon att hon vill träffas (bjuda på middag) och att vi skall börja om vår relation. Enligt HENNE, hade VI en bra relation (=på hennes villkor).
Det är naturligtvis tacksamt att få agera, som spottkopp i denna tråd. Om det hjälper nån, så kan jag bjuda på det.
PS. Katt och råtta lek betyder i mitt fall att vi träffades endast som hastigast i ett gathörn eller på våra jobb.Skrivet för 3 år sedan # -
Junior-medlem
Joined: Apr 2012
Posts: 9OTROHET ÄR ALDRIG OKtill annelie 662
Hur vet du att du vet allt som händer hemma hos dem?Du får ju höra mannens version och vem säger att den är sann,han ljuger ju till frugan för att han berättar inte om för henne att han är otrogen.Det verkar vara en feg stackare.Undrar vilken snyft historia han berättat för älskarinnan.Jag själv har råkat ut för en otrohet min man har ljugit för mig. han vart kär i en kollega på jobbet som också visste vem jag är och att vi har ett barn.
Ändå valde denna älskarinna att försöka krossa min familj.Mannen min var hela tiden på jobbet jag fick själv ta hand om barnet som har olika diagnoser och det är inte lätt att ta hand om barn med diagnoser ensam,mannen kom alltid hem när barnet var lagt o nattat.6årig dotter.Jag gav kärlek och uppmärksamhet till maken i alla former även i sängen.Jag skrev vackra sms gjorde vackra kort verkligen gav all kärlek.Och i ett av breven skrev älskarinnan att hon inte ville utnyttja min mans behov av kärlek.min man berättade inte om otroheten utan jag kom på honom med att skriva kärleks brev till älskarinnan.Han ljög direkt vad det handlade om,hittade på en historia som jag inte trodde på alls,och rätt som jag hade så hittade jag allt både sms mail m,m så gå inte och tro allt som otrogna män berättar om sina fruar behöver inte alls vara sanningen.
För mig personligen var detta en schock och det jobbigaste jag upplevt,just för att jag hela tiden älskat min man djupt o innerligt.Nu har jag otroligt svårt att få tillbaks tilliten.Jag säger att ärlighet är väldigt viktigt i äktenskap och förhållanden.Jag önskade att älskarinnan ska få smaka på sin egen medicin och veta hur det krossar allt.
du blir bara utnyttjad för om mannen gjort klart att han inte lämnar familjen.Man behöver inte agera på alla känslor som kommer i ens väg,jag menar jag har velat hämnas o skada älskarinnan men inte gjort det för jag lever i den breda tron what goes around comes around 
Skrivet för 12 månader sedan #
Svara
Senaste inläggen
mind i tråden "Tidningsrubrik...
En orolig tjej i tråden Vill bort.
hinata555 i tråden Vill bort.
sox i tråden Kommer aldrig över ...- sox i tråden Kommer aldrig över ...
Alexx9 i tråden Vad är detta för n...
Stratocaster i tråden Minska min sexlust
lindalena i tråden Brutit med pojkvän ...
24ochetthalvt i tråden Beroende- 24ochetthalvt i tråden mobilporr på toa..
Nermalen i tråden Hur tänker hon efte...
MrKlister i tråden Minska min sexlust- Stratocaster i tråden Brutit med pojkvän ...
- En orolig tjej i tråden Vill bort.
- hinata555 i tråden Vill bort.
- En orolig tjej i tråden Självkänslan i bot...
- lindalena i tråden Brutit med pojkvän ...
Zenii i tråden Kommer killar lätta...
numbeasy i tråden Vad är detta för n...
Fågeln Fenix i tråden Sambo suicidal...hur...
amanda08 i tråden Vad är det för fel...
ingengörn i tråden Sambo suicidal...hur...
dump i tråden Drömma om massor me...- Fågeln Fenix i tråden Pepptråd för oss s...
Chris84 i tråden Hur tänker hon efte...- Fågeln Fenix i tråden MIn sambo "ser&...
varadero i tråden Känslor svalnat men...- Stratocaster i tråden Vad är det för fel...
- dump i tråden E jag dissad eller s...
- amanda08 i tråden Vad är det för fel...