Välkommen till Terapisnack - Nordens största psykologiforum!

ej! Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre...

Jag har länge lidit av anorexia, har pendlat mycke upp o ner i vikt genom åren då jag varit i behandlingar många gånger..För ca. 1 månad sen fick jag veta att jag har osteoporos..jag är alltså nyss fyllda 18 år och benskör...just nu väger jag kanske 49 kg till mina 174 cm..Jag vill verkligen bli frisk nu..men för några veckor sen försvann min matlust och jag knner knappt hunger och är inte sugen på något..försöker hålla mig till att äta mitt matschema (som ändrats och formats efter anorexians vilja föööör många gånger) genom att äta ca. 3 dl naturell lättyoghurt och ett päron till frukost, ca. 3 dl bönor till lunch i skolan, sen något hemma som oftast bli kokta grönsaker med naturella räkor eller liknande, sen kvällsmål som frukosten...

Förut har jag jämt "velat" äta och "längtat" till att jag ska få äta min nästa måltid o så..men nu känner jag inte alls matlust och hunger och på morgonen när jag gått upp har jag alltid varit som hungrigast, så har det varit hela mitt liv, men nu känner jag att jag lika gärna skulle kunna strunta i frukosten för jag känner mig inte sugen eller hungrig...Men jag försöker ändå äta lite yoghurt och päron och senaste tiden har jag knappt fått i mig ett helt päron ens till frukost..och dessutom får jag jätteångest av päronet mer av anledningen för att jag vet att jag skulle kunna stått emot, känns onödigt att äta det när jag kunde ätit något annat sen om jag ville ha (det skulle jag ändp inte göra, men typ ta mer lunch kanske) istället för att trycka i mig något när jag inte kände behov av det..

När jag blir hungrig är jag sur och får ångest över det för vill inte vara hungrig, det är ju inte skönt att vara det och att aldrig känna mättnad efter en måltid för de känns också som jag aldrig kommer kunna sluta äta om jag väl tillåter mig, så sparade gärna alla måltider och åt mer vid samma tillfälle, inte bra det heller det vet jag....men nu när jag aldrig blir hungrig och känner mättnad hela tiden så får jag ångest över det för att det känns inte som min kropp behöver energin eller som att den får tillräckligt på något konstigt sätt..och då får jag ångest och dessutom så hålle rjag vikten på något konstigt sätt trots att mitt matintag ser ut ungefär såhär på en dag: frukost, 1 päron och nån dl naturell lättyoghurt. Lunch: kanske 3 dl inlagda bönor och grönsaker. Middag: typ lax och spenat. Kvällsmål: som frukost... ibland blir det inte ens alla dom måltiderna..

Senaste veckan har jag inte heller frusit lika mycket som jag brukar, trots att jag ätit sämre senaste tiden..samt andra symtom som att jag känner mig inte svag trots att jag inte äter bra, kände mig svagare för några veckor sen och nu kan jag tillome tycka de är varmt och känna mig mer energifylld och glad trots att jag äter så dåligt...kalorierna snurrar i huvet dygnet runt..

Vet inte vad det här kan bero på?? Vet inte var jag ska vända mig heller..har hjälp på scä men är just nu i en "överslussningsfas" till vuxensidan..

Jag har haft ätstörningar och då anorexi i flera år. Jag mådde bättre i perioder men den lyckan varade inte länge, utan jag föll tillbaka om och om igen. Men efter flera års kamp mot anorexin så övervann jag kampen och sedan 2010 har jag vart frisk och håller mig på en stabil vikt, äter vad jag vill och när jag vill, lever ett liv med allt vad det innebär. Att du inte känner hunger nån mer har med både fysiska och psykiska faktorer att göra med. När man inte äter mkt krymper magsäcken och behovet av mat minskar ( detta är ingen bra) och det att maten ger ångest ger den psykiska faktorn. Hjärnan ser maten som en fiende och fienden vill man väl inte ha att göra med, eller?
Jag själv har gått på en annan behandling i sthlm, på Mando. Jag tyckte att den behandlingen var bra för man fick verkligen lära sig äta rätt och inget man gjorde gagnade sjukdomen för fem öre. Om man själv VILL bli frisk och har MOTIVATION till att bli det ja då går allt. Men om man INTE VILL och INTE är beredd att lägga ner tid och energi så kommer det tyvärr inte gå. Man måste själv vilja och själv äta Ingen kan tvinga dig att äta. All tvång är negativt anser jag. Vad lär man sig på det? Man måste ta sitt egna ansvar och övervinna kamper själv och med stöd. Man tar ett steg i taget, sakta men säkert. JAG VILL, JAG KAN, JAG SKA... Det finns så mkt att säga och så, men det skulle bli en hel bok. Men jag hjälper dig mer än gärna med stöd om du vill...? Jag vet vad du går igenom och jag vet hur svårt det är.