Välkommen till Terapisnack - Nordens största psykologiforum!

Jag har länge funderat på min könsidentitet och kom för två år sedan på att jag inte ansåg mig vara tjej (även om jag är det biologiskt). Har aldrig varit intresserad av stereotypa tjejgrejer utan snarare tvärtom och har sedan puberteten haft grov könsdysfori över min kropp som hindrar mig från att göra många saker. Dessa tankar ger varje dag upphov till en salig massa oro och ångest och vissa dagar kan jag inte ens gå utanför dörren för att jag skäms så mycket. I skolan är det inte många som vet om hur jag känner och jag blir kallad för tjej och mitt födelsenamn dagligen vilket dödar mig inifrån. Jag klär och beter mig som vilken kille som helst, binder brösten och försöker att prata så lite som möjligt eftersom jag hatar min röst. Det syns ändå tydligt "att jag är en tjej" och många tar mig nog bara som lesbisk eller tänker inte så mycket på det alls. Jag har övervägt självmord och skadat mig själv flera gånger. Detta förstör mitt liv, och jag vågar verkligen inte komma ut som transsexuell för att folk ska se mig som konstig och för att min familj troligen kommer att kasta ut mig. Jag klarar inte mycket mer, och eftersom jag har en grav social fobi pga min osäkerhet så har jag svårt att prata med någon. Jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till. Att sommaren dessutom stör för dörren gör mig panikslaget då det innebär mindre kläder och bad och liknande saker. Min dröm är att få ta hormoner och operera bort brösten så att jag kan leva ett normalt liv i symbios med vad jag känner. Jag är dock osäker på om jag någonsin kommer våga ta detta steget då jag bara stänger in mig själv och liksom målat in mig i ett hörn. Jag känner inte att jag kan prata med några av mina vänner, för de skulle inte förstå. Jag har försökt att få dem att kalla mig Tim, men de verkar inte förstå. Snälla hjälp mig att hitta ett sätt att leva ett normalt liv eller våga prata med någon!

Tack!

Hej Tim!

Det låter minst sagt som en jobbig situation. Men jag tycker att du är precis lika mycket värd som alla andra människor. Du förtjänar att må bra. Om det är såpass svårt för dig att acceptera ditt kön så är det ingen tvekan om att du behöver ta dig en stor funderare. Jag tycker att det låter som att det här är ett hinder i din vardag, det påverkar dig väldigt mycket och får dig att rikta slag och sparkar mot dig själv för att du är den du är. Det ska inte behöva vara så! Du ska inte behöva må såhär, vara obekväm med dig själv.

Jag förstår att du redan funderat kring det här en hel del, eftersom du kommit fram till så många saker. Jag hoppas du vet att det finns många personer som kan och vill hjälpa dig. Det du genomgår är mycket tungt att bära ensam. Om din dröm är att ta hormoner och förändra din kropp så att du får leva ut dig själv som du är tycker jag att du ska fånga den drömmen. Absolut, ingen tvekan. Det finns många möjligheter att uppnå det du vill.

Du skriver att du tror att du blir utkastad hemifrån om du berättar. Det låter jobbigt att bära på de föreställningarna och jag förstår att du drar dig för att berätta. Men jag ser ingen anledning att du ska gå runt med så tungt bagage själv, det kommer slita ut dig (som det redan gör). Mitt råd är snälla - snälla - anförtro dig åt någon person IRL vän eller professionell. Det kan vara en större hjälp än du tror.

Jag hoppas det går bra för dig och önskar dig all lycka.

Hej Tim!

först vill jag säga att du har en styrka du inte tror finns iom att du nu öppnar dig inför det faktum att du känner att du befinner dif i fel kropp, och sedan vill jag även tala om att jag hyser den största respekt för alla som törs möta sitt rätta Jag, och som vågar gå ut med det trots alla fördomar som finns.

VI valde inte vår kropp och heller inte vår sexuella läggning om man nu kan kalla det så, och vi valde heller inte att födas som man i kvinnokropp och tvärtom.

Vet att många tror att det är en fix idé och att något man varit utsatt för gjort att man väljer att byta köns identitet, men ajg känner flera personer som bytt kön och dom är världens lyckligaste människor idag.

Nu är det inte bara att byta för det är år av terapi, utredningar, hormonella behandlingar mm mm, och det är bra för det finns dom som bytt kön och sedan ångrat sig, och då är situationen allt annat än bra. En oåterkallelig process så att säga.

Könet gör inte människan och all respekt för alla människor och deras val.