Jag har länge funderat på min könsidentitet och kom för två år sedan på att jag inte ansåg mig vara tjej (även om jag är det biologiskt). Har aldrig varit intresserad av stereotypa tjejgrejer utan snarare tvärtom och har sedan puberteten haft grov könsdysfori över min kropp som hindrar mig från att göra många saker. Dessa tankar ger varje dag upphov till en salig massa oro och ångest och vissa dagar kan jag inte ens gå utanför dörren för att jag skäms så mycket. I skolan är det inte många som vet om hur jag känner och jag blir kallad för tjej och mitt födelsenamn dagligen vilket dödar mig inifrån. Jag klär och beter mig som vilken kille som helst, binder brösten och försöker att prata så lite som möjligt eftersom jag hatar min röst. Det syns ändå tydligt "att jag är en tjej" och många tar mig nog bara som lesbisk eller tänker inte så mycket på det alls. Jag har övervägt självmord och skadat mig själv flera gånger. Detta förstör mitt liv, och jag vågar verkligen inte komma ut som transsexuell för att folk ska se mig som konstig och för att min familj troligen kommer att kasta ut mig. Jag klarar inte mycket mer, och eftersom jag har en grav social fobi pga min osäkerhet så har jag svårt att prata med någon. Jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till. Att sommaren dessutom stör för dörren gör mig panikslaget då det innebär mindre kläder och bad och liknande saker. Min dröm är att få ta hormoner och operera bort brösten så att jag kan leva ett normalt liv i symbios med vad jag känner. Jag är dock osäker på om jag någonsin kommer våga ta detta steget då jag bara stänger in mig själv och liksom målat in mig i ett hörn. Jag känner inte att jag kan prata med några av mina vänner, för de skulle inte förstå. Jag har försökt att få dem att kalla mig Tim, men de verkar inte förstå. Snälla hjälp mig att hitta ett sätt att leva ett normalt liv eller våga prata med någon!
Tack!


Hur kan vi stötta dig för att orka göra det? Jag är själv fullständigt borta på det området, så jag hoppas någon annan kan komma med bra tips på hur man vågar.