jag har fått papper av min psykolog där det ska fyllas i om ja ah rtvångstankar. Problemet är att ja nte riktigt vet det, skulle säga stort nej men på sista tiden har ja börjat med lite konstiga saker... Typ när klockan är 20:20 så måste nån slå isär mina fingrar och enda sen ja var liten har ja varit osäker på om ja har klarat vissat saker i tid. Tex att man skulle hinna springa upp för en trapp innan dörren slog igen men även fast ja han så var ja osäker på det, o fick lov att räkna still typ 10 efter det o slog dörren igen efter det s¨å han ja. Så nu när någon ska slå bort fingrarna så tror ja att dom inte blev isär slagna utan de va ja som drog bort dom?
Är det sånt som alla har eller ?
Terapisnack
Har ja tvångstankar? måste veta till ett papper
-
Seniormedlem
Joined: Jul 2009
Posts: 50Skrivet för 1 år sedan # -
Seniormedlem
Joined: Apr 2009
Posts: 52ellizz92 wrote:jag har fått papper av min psykolog där det ska fyllas i om ja ah rtvångstankar. Problemet är att ja nte riktigt vet det, skulle säga stort nej men på sista tiden har ja börjat med lite konstiga saker... Typ när klockan är 20:20 så måste nån slå isär mina fingrar och enda sen ja var liten har ja varit osäker på om ja har klarat vissat saker i tid. Tex att man skulle hinna springa upp för en trapp innan dörren slog igen men även fast ja han så var ja osäker på det, o fick lov att räkna still typ 10 efter det o slog dörren igen efter det s¨å han ja. Så nu när någon ska slå bort fingrarna så tror ja att dom inte blev isär slagna utan de va ja som drog bort dom?
Är det sånt som alla har eller ?
Jag är ingen expert, men har träffat en hel del med tvångstankar.
och jag tycker personligen att det låter lite som tvångstankar...
Hur är det med annat, om du tex låser en dörr, måste du känna flera gånger på den för att vara helt säker?.
Måste du kolla runt i hela rummet tex innan du lägger dig?
Det finns även "mindre" tvångstankar, som man tex måste ha nycklarna i vänster ficka, man "måste" knacka på dörren innan man öppnar osv?
Ett viktigt steg mot att kunna fungera med tvångstankar är att man måste först erkänna att man har dom, men det är inte alltid lätt att märka det själv..
/JonasSkrivet för 1 år sedan # -
Seniormedlem
Joined: Jul 2009
Posts: 50de e mest det där med att ja måste vara helt säker på att ja har klarat nåt så ja läs göra det flera gånger. men typ om man har bestämt sig för att gå på en gatu brunn då ka ja få för mig att ja inte alls gick på den o måste gå fler gånger o ja tror fortfarande inte på det så då mäste ja stanna på den o räkna lite så ja kan vara helt säker, men blir fortfarand einte säker... Aa en gång rycker ja i dörren eller två men de eju bara för att kolla, det räcker oftast med en gång för då märker man ju att dne e låst. Men så länge man inte besväras av det är det väll ingen fara?Skrivet för 1 år sedan # -
Seniormedlem
Joined: Apr 2009
Posts: 52ellizz92 wrote:de e mest det där med att ja måste vara helt säker på att ja har klarat nåt så ja läs göra det flera gånger. men typ om man har bestämt sig för att gå på en gatu brunn då ka ja få för mig att ja inte alls gick på den o måste gå fler gånger o ja tror fortfarande inte på det så då mäste ja stanna på den o räkna lite så ja kan vara helt säker, men blir fortfarand einte säker... Aa en gång rycker ja i dörren eller två men de eju bara för att kolla, det räcker oftast med en gång för då märker man ju att dne e låst. Men så länge man inte besväras av det är det väll ingen fara?
Alltså, så länge du själv inte upplever det störande, eller din omgivning reagerar "för mycket" på det, så är det nog rätt okej.
Jag hade en kompis som konstant kollade om hans dörr var låst, flera gånger ...
Det slutade med att jag började rycka i min dörr också när jag hade låst den ....
jag definierar "tvångstankar" som mer att man "måste" göra något, annars kan det gå illa, tex man måste göra vissa saker enligt en viss rutin, och det ska vara samma rutin varje gång ...
Av vad jag har förstått på dig verkar du inte ha några direkta tvångstankar, men som sagt, det är svårt att se via "mail"
/JonasSkrivet för 1 år sedan # -
Seniormedlem
Joined: Jul 2009
Posts: 50men då skriver ja att ja inte har det, o även om mamma säger det så sålänge ja själv inte lider av det borde det inte ha nåt med min deprission o göra o de e väl de som e de viktigaste.Skrivet för 1 år sedan # -
Seniormedlem
Joined: Apr 2009
Posts: 52ellizz92 wrote:men då skriver ja att ja inte har det, o även om mamma säger det så sålänge ja själv inte lider av det borde det inte ha nåt med min deprission o göra o de e väl de som e de viktigaste.
Helt rätt, så länge det inte upptar all din tid eller stör dig i din vardag, så borde det inte påverka din depression....
Lycka till!
/JonasSkrivet för 1 år sedan # -
Raiting 8.5
Joined: Maj 2009
Posts: 1 102ellizz92 wrote:men då skriver ja att ja inte har det, o även om mamma säger det så sålänge ja själv inte lider av det borde det inte ha nåt med min deprission o göra o de e väl de som e de viktigaste.
Men är det inte lite tokigt att själv avgöra vad som är viktigt för psykologen? Vet inte hur pappret ser ut, men finns det ingen möjlighet att fylla i just "ja, men inte så svåra"? Och påverkar det dig inte lite väl mycket redan när du säger att du inte bara måste göra saker en gång utan måste göra om för att du inte litar på att det blev rätt gjort? Även om det kanske inte är ditt huvudproblem så måste jag nog säga att det det du berättar verkar vara tvång.
Kan man inte ha lite som grundregel att berätta allt precis som det är, så får psykologen störst möjlighet att jobba vidare med dig på helt rätt sätt för dig?
Ta hand om dig!Skrivet för 1 år sedan # -
Seniormedlem
Joined: Mar 2009
Posts: 136Jag håller med alla övriga, för min egen del tog det åratal att fatta att jag hade tvångstankar, märkligt kanske, men så var det. Om jag inte hade rusat ut från öppna mottagningen en dag 1983 eller senare så hade jag nog fått hjälp mycket tidigare. Människan på mottagningen påstod att jag hade tvångstankar och för mig var det som att få en långt värre diagnos. Jag sprang därifrån och sa till mig själv, det här går inte jag får bota mig själv. I dag vet jag att jag hade tvångstankar som 3-åring. Formuläret du skall fylla i lämnar möjligheter för egna förklaring , eller så berättar du helt enkelt för psykologen hur du ser på frågan. Som föregående talar säger så överlämna till psykologen att avgöra vad som är vad. Lycka till..Viveca.Skrivet för 1 år sedan # -
Seniormedlem
Joined: Jul 2009
Posts: 50mm får väl hoppa över den frågan o prata om det.Skrivet för 1 år sedan # -
Raiting 8.5
Joined: Maj 2009
Posts: 1 102Hej igen,
vill inte tjata på dig, men är det rätt att hoppa över frågan? Du har ju beskrivit en hel del tankar som är tvång. Om du hoppar över det så kanske läkaren tolkar det som att du inte har något tvång alls och det vore dumt att riskera det. Tror du inte det?
Det är inte farligt att skriva ett ja. Det förändrar inget till det sämre! Det enda som händer är att det garanterar att läkaren tar upp saken och kan bedöma om det är något ni behöver arbeta med.Skrivet för 1 år sedan # -
Junior-medlem
Joined: Jul 2009
Posts: 5Är det någon här som vet hur lång tid det tar (ca) att bli av med tvångstankar ifall man går i kbt terapi?Skrivet för 1 år sedan # -
Seniormedlem
Joined: Jul 2009
Posts: 50Mm men hon sa att om du va nåt ja va osäker på så skulle vi gå igenom de sen.Skrivet för 1 år sedan # -
Raiting 8.5
Joined: Maj 2009
Posts: 1 102Jättebra! Det är ju så de jobbar såklart
Men är du osäker på om du har tvångstankar?
Jag tror, om jag inte har missuppfattat helt, att du vet att du har tvångstankar, men är osäker på hur mycket det påverkar dig. Är det inte så?
Frågan gäller väl om du har sådana tankar eller ej och innebär inte någon bedömning av det? I så fall är det nog bäst att bara säga som det är.
Jag tror att du behöver prata om det här eftersom du är så pass osäker på vad som är "normalt" och vad som är tvång och jag tror att det bästa sättet att se till att ni pratar om det är att vara ärlig och skriva ett ja på frågan! Men givetvis kan du skriva bredvid att du är osäker om det känns bra.
Såg i en annan tråd att du undrade över vad som skulle ske på utvärderingen. Det är helt normalt att fundera över det såklart, men jag tror att du kan slappna av. Kom ihåg att allt de gör sker för din skull, för att du ska få må bättre igen! Om du fokuserar på att vara dig själv och berätta allt, även det som känns svårt, så ger du dem bäst chans att hjälpa digSkrivet för 1 år sedan # -
Seniormedlem
Joined: Jul 2009
Posts: 50What wrote:Hej igen,
vill inte tjata på dig, men är det rätt att hoppa över frågan? Du har ju beskrivit en hel del tankar som är tvång. Om du hoppar över det så kanske läkaren tolkar det som att du inte har något tvång alls och det vore dumt att riskera det. Tror du inte det?
Det är inte farligt att skriva ett ja. Det förändrar inget till det sämre! Det enda som händer är att det garanterar att läkaren tar upp saken och kan bedöma om det är något ni behöver arbeta med.
men psykologen sa att om de va nåt ja va osäker på så skulle ja strunta i det o så skulle vi prata om det.Skrivet för 1 år sedan # -
Raiting 8.5
Joined: Maj 2009
Posts: 1 102Jag ser det såhär. Allt som du säger ja till i pappret kommer ni garanterat att prata om och det är bättre att ta upp något som kan visa sig vara mindre allvarligt än att missa något.
*Din mamma tror att du har tvångstankar (om jag förstår det rätt)
*Vi som har läst det du beskriver tror att det är tvång
*Själv tror du att det är tvång men du är osäker på om det påverkar din depression
Då förstår jag inte riktigt varför du inte skulle säga ja i pappret?
Är det jobbigt att behöva skriva det i text så kan du prata med psykologen om det också. Om det är viktigt i din behandling kan som sagt bara en utbildad psykolog avgöra och inte vi andra. Om du känner att du vill vara säker på att få prata om det här så betyder inte ett ja i pappret att saken är färdig och aldrig mer kommer att diskuteras.
Hoppas att det kommer gå bra med utredningen! När är det?
Och du, du måste inte skriva någonting i dina papper. Jag tjatar enbart för att jag vill se till att du får den hjälp du behöver. Bara du ser till att psykologen på något sätt får höra även om de här tankarna så blir det nog bra. Kanske säger hon att det här är ett så litet problem att ni inte alls ska jobba med det just nu men i så fall är det också bra att vetaSkrivet för 1 år sedan # -
Seniormedlem
Joined: Jul 2009
Posts: 50What wrote:Jättebra! Det är ju så de jobbar såklart
Men är du osäker på om du har tvångstankar?
Jag tror, om jag inte har missuppfattat helt, att du vet att du har tvångstankar, men är osäker på hur mycket det påverkar dig. Är det inte så?
Frågan gäller väl om du har sådana tankar eller ej och innebär inte någon bedömning av det? I så fall är det nog bäst att bara säga som det är.
Jag tror att du behöver prata om det här eftersom du är så pass osäker på vad som är "normalt" och vad som är tvång och jag tror att det bästa sättet att se till att ni pratar om det är att vara ärlig och skriva ett ja på frågan! Men givetvis kan du skriva bredvid att du är osäker om det känns bra.
Såg i en annan tråd att du undrade över vad som skulle ske på utvärderingen. Det är helt normalt att fundera över det såklart, men jag tror att du kan slappna av. Kom ihåg att allt de gör sker för din skull, för att du ska få må bättre igen! Om du fokuserar på att vara dig själv och berätta allt, även det som känns svårt, så ger du dem bäst chans att hjälpa dig
är bara det att ja är so orolig för ja hatar att göra saker när någon titar på...Skrivet för 1 år sedan # -
Raiting 8.5
Joined: Maj 2009
Posts: 1 102ellizz92 wrote:är bara det att ja är so orolig för ja hatar att göra saker när någon titar på...
Förstår... Men just där möter de folk som är orliga över alla "möjliga och omöjliga saker" så jag lovar att de har förståelse! Skulle det kännas bättre att börja med att säga att du känner dig obekäm när någon tittar på?
Jag tycker att det ofta känns bättre att berätta om något "stör mig" så att folk vet om det och kan försöka anpassa sig lite eller helt enkelt bara förstår mig lite bättre...Skrivet för 1 år sedan # -
Seniormedlem
Joined: Jul 2009
Posts: 50What wrote:Förstår... Men just där möter de folk som är orliga över alla "möjliga och omöjliga saker" så jag lovar att de har förståelse! Skulle det kännas bättre att börja med att säga att du känner dig obekäm när någon tittar på?
Jag tycker att det ofta känns bättre att berätta om något "stör mig" så att folk vet om det och kan försöka anpassa sig lite eller helt enkelt bara förstår mig lite bättre...
mm kanske ja ska säga det, har bara träffat henne en gång o hörde knappt vad hon sa, o intrycket ja fick av henne var att hon inte tyckte att ja hade nåt o må dåligt över frö att ja inte har varit med om något riktigt jobbigt, men alla andra tycker att ja har haft de ganska jobbigt. De e inte så kul när ens fulla pappa sover i trapphuset o vill komma in o blir hämtad av polisen osv. o ja hat lite dåligt samvete för att ja mår dåligt. så hoppas att de bara var något ja fick för mig...Skrivet för 1 år sedan # -
Raiting 8.5
Joined: Maj 2009
Posts: 1 102Å inte ska du ha dåligt samvete! Även om det finns folk som har haft det värre (om man nu ens kan mäta sånt?) så gör det inte dig mindre viktig! Man kan bo i ett slott och äta rysk kaviar men ändå må dåligt och givetvis förtjänar man hjälp då också. Det absolut viktigaste just nu är att Du ska få må bra igen.
Kanske behöver ni några gånger ihop för att du ska känna dig bekväm? Och om det skulle vara så att ni försöker ett tag men det inte känns rätt så kan du alltid byta psykolog.
En tanke: Om man har dåligt samvete över att man mår dåligt kan man reagera med att försöka få det att låta mindre dåligt än det är när man pratar med folk. Gör du så ibland? I så fall är det viktigt att det inte blir så just med psykologen. Strunta i hur du uppfattar henne och var så uppriktig du bara kan!Skrivet för 1 år sedan # -
Seniormedlem
Joined: Jul 2009
Posts: 50What wrote:Å inte ska du ha dåligt samvete! Även om det finns folk som har haft det värre (om man nu ens kan mäta sånt?) så gör det inte dig mindre viktig! Man kan bo i ett slott och äta rysk kaviar men ändå må dåligt och givetvis förtjänar man hjälp då också. Det absolut viktigaste just nu är att Du ska få må bra igen.
Kanske behöver ni några gånger ihop för att du ska känna dig bekväm? Och om det skulle vara så att ni försöker ett tag men det inte känns rätt så kan du alltid byta psykolog.
En tanke: Om man har dåligt samvete över att man mår dåligt kan man reagera med att försöka få det att låta mindre dåligt än det är när man pratar med folk. Gör du så ibland? I så fall är det viktigt att det inte blir så just med psykologen. Strunta i hur du uppfattar henne och var så uppriktig du bara kan!
tack för stödet, dt betyder mkt, känns så jobbigt nu bara. vet ingenting. ibland tror ja att ja bara låtsasa o kan må bra igen, sen upptäcker man att deinte alls va så.Skrivet för 1 år sedan # -
Raiting 8.5
Joined: Maj 2009
Posts: 1 102ellizz92 wrote:tack för stödet, dt betyder mkt, känns så jobbigt nu bara. vet ingenting. ibland tror ja att ja bara låtsasa o kan må bra igen, sen upptäcker man att deinte alls va så.
Tycker det är bra att allt har satt igång med psykologen! Det kan vara jobbigt att tvingas "möta" alla problemen som man gör med en psykolog men det är ett sätt att "komma tillbaka".
Och du, även om dina problem är helt sanna så kan du absolut må bra igen! Ta hand om dig!Skrivet för 1 år sedan # -
Seniormedlem
Joined: Mar 2009
Posts: 136Hej igen! Håller med What, du skall inte hoppa över någon fråga, utan försök svara även om du har en osäkerhet. viveca.Skrivet för 1 år sedan # -
Seniormedlem
Joined: Mar 2009
Posts: 136vildkatten wrote:Är det någon här som vet hur lång tid det tar (ca) att bli av med tvångstankar ifall man går i kbt terapi?
Det är individuellt hur lång tid det tar, Kbt är om jag förstått rätt oftast korttids terapi. Jag vet att man kan gå längre tid eftersom jag gjort det själv.Skrivet för 1 år sedan # -
Seniormedlem
Joined: Jan 2009
Posts: 183vildkatten wrote:Är det någon här som vet hur lång tid det tar (ca) att bli av med tvångstankar ifall man går i kbt terapi?
Det beror på hur man attacker problemet och hur fort man går fram. Jag slutade med alla handlingar på en gång, då tog det ca. 6 veckor för tankarna att lägga sej nästan helt. Sen har det varit "rester" kvar som då och då dyker upp, det kan det göra hela livet (alla har ju visst tvång - det är normalt, skillnaden är att när man haft OCD är det så känsligt, så man upplever ofta det normala som sjukt länge efter det man egentligen blitt frisk). Lycka till!Skrivet för 1 år sedan #
Svara
Senaste inläggen
.jpg?1283503644)
morr(an) i tråden Få utlopp för lagr...- morr(an) i tråden träningsgalen med f...
- morr(an) i tråden en ny till skaran
Eleni i tråden Cymbalta kombinerat ...
anima i tråden snälla svara
ZZ1234 i tråden Jobbiga föräldrar- ZZ1234 i tråden Hjälp mig!
Smile83 i tråden Begåvningsnivå utr...
Bebe i tråden Paralyserad i drömm...- who_am_I i tråden Paralyserad i drömm...
knet99 i tråden Dilemma som ger mago...
Ascena i tråden Dilemma som ger mago...
mintax2 i tråden Någon som vet någo...
Verdani i tråden en ny till skaran
fageln-fenix i tråden Någon som vet någo...- mintax2 i tråden Någon som vet någo...
fikon i tråden Hur sänka kraven?- Jonte888 i tråden Hjälp mig!
- knet99 i tråden en ny till skaran
- morr(an) i tråden en ny till skaran
- Verdani i tråden Associationsleken
- morr(an) i tråden Associationsleken
Willy i tråden Hjälp mig
komplex i tråden snälla svara- knet99 i tråden Seriös?
- anima i tråden Hur sänka kraven?
snubbeltrubbel i tråden Hur sänka kraven?- Smile83 i tråden Begåvningsnivå utr...
- kaoset i tråden social fobi eller?
lovehug i tråden social fobi eller?