Att jag var mycket öppen med mina problem (jag har inga problem att säga att jag mår dåligt eller att jag har personlighetsstörning till vilka människor som helst, etc) fast jag kanske inte egentligen var så öppen i relationer till människor som står mej nära om något annat än just det.
hmmm...
Någon som känner igen sej i detta eller förstår? Någon som oxå är riktigt öppen med vissa saker om sej själv fast ändå har diagnosen social fobi?
För mej känns det som motsatser, ologiskt...fast ändå logiskt
http://lindasescapism.blogg.se
"Jag har skrivit dikter i 15 år och för åtta år sedan hamnade jag i en depression som jag fortfarande försöker ta mig ur. Psykologkontakter och antidepressiva piller i all ära, men mitt viktigaste sätt att hjälpa mig själv på var att skriva. Detta har resulterat i många dikter och ett av mina livsmål är att ge ut dikterna i en bok. En bok som förhoppningsvis kan hjälpa andra som någon gång funderat över vad man lever för, gått igenom något traumatiskt, gråtit sig till sömns eller som bara har lyckats överleva en måndag :)"
"Jag har skrivit dikter i 15 år och för åtta år sedan hamnade jag i en depression som jag fortfarande försöker ta mig ur. Psykologkontakter och antidepressiva piller i all ära, men mitt viktigaste sätt att hjälpa mig själv på var att skriva. Detta har resulterat i många dikter och ett av mina livsmål är att ge ut dikterna i en bok. En bok som förhoppningsvis kan hjälpa andra som någon gång funderat över vad man lever för, gått igenom något traumatiskt, gråtit sig till sömns eller som bara har lyckats överleva en måndag :)"
