Välkommen till Terapisnack - Nordens största psykologiforum!

Hej!

Någon mer än jag som lider av PTSD? Jag fick mina besvär under mina grundskole-år. Pga mobbning. Hör gärna av er om det finns fler där ute med denna diagnos!

Hej!
Ja, jag fick också denna diagnos.
Hur lever Ni?
Hur klarar Ni symptom?

kämparglöd wrote:jag har också fått den diagnosen en gång, men vet inte om det gäller fortfarande.
fick inte ens beskrivet vad det var knappt,ngn. som kan förklara närmare vore jag tacksam,
vad kan det vara för symtom?

Här förklaras lite om bakgrunden till PTSD: Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD)

En till här!

Varje natt har jag mardrömmar om det som hänt och i mitt liv i övrigt så har jag blivit "skygg"...Men andra ord så raserades mitt liv efter den vidriga händelsen...

Nu blev det fel hemsideadress - a n d r u m ska det vara!

Hypnoanalys är fantastiskt när det gäller PTSD 6-12 gånger så brukar det vara borta. Jag har haft flera klienter med den problematiken.
Bara ett tips.

viadolorosa wrote:Vad bra du beskriver det Milli! Jag gick också omvägar runtomkring problemet i 20 år innan jag kom till den insikten att man måste igenom. Samtidigt kan jag förstå varför jag var rädd och tvekade för det är verkligen ett helvete att gå igenom allt igen. Det blir lika påtagligt som då och tiden som förflutit komplicerar allting ännu mer. Det är så svårt att förklara för andra, men ni förstår ju precis hur det är. När man försöker berätta så bli det bara overkligt och konstigt. Det som hjälper mig är terapi, Rosenterapi, nu vila genom en deltidssjuskrivning och insikter och medvetenhet om vad PTSD innebär och en gemenskap som denna där jag ser att jag inte är ensam och kan dela det svåra med andra som verkligen förstår. Har haft mycket stöd av ett ställe som man hittar på Andrum - andrum stress friskvård yoga meditation avslappningstekniker reiki andning massage också. Jag har gått i terapi i 3,5 år och det går långsamt framåt. Jag vill hoppas på "den andra sidan" men ibland sviker hoppet och allt känns meningslöst och svart.

Även jag har den diagnosen efter övergrepp i ung ålder. just nu går jag i terapi och ett av mina symtom är att jag blir livrädd för ljud. startling respons tror jag att det heter. detta verkar bli värre nu när jag är i terapi men jag måste få ordning på det som hände tidigare i livet annars kan jag inte gå vidare. så som sagt du är inte ensam med PTSD.

Jag har oxå haft den diagnosen i handbagaget, men nu har jag fått en hel resväska med några till. I resväskan la de autism,ADD och personlighetstörning. Men jag är stolt över min störda personlighet väskan måste gå på hjul för de stör mej inte så förskräckligt som handbagaet man alltid måste släpa på.
Sin personlighet har man ju lixom alla dagar (förhoppningsvis) ångest och dissociation har man ibland och det är inte ett roligt sälskap. Man kan ju lindra dåliga känslor, men hur lindrar man en dålig personlighet(?)
Förlåt att jag yrar i min nattmössa, ja fick aldrig stoltsera i nån studenthatt. Hade för mkt tomtar på loftet, tyvär.

jag har fått citalopram utskrivet pga depression, ångest. jag vet att jag har ptsd pga många händelser i mitt liv. väntar på kurator tid.. där ska jag ta upp allt! jag undrar om det är skadligt,att äta antidepp, eller är det ett bra komplement till ptsd?

Ingen som vet nåt?

ok, det var bra att veta....tack

Hej alla!
Det är länge sedan jag skrev här. Jag går igenom min EMDR behandling med goda resultat!!! Jag vill bara säga ta er till en EMDRterapeut det är en mycket effektiv behandling mot PTSD. Jag håller på att läka helt fullt ut från att ha haft mycket svåra problem tidigare. Missa inte detta!!! Ni blir hjälpta för livet...
Hälsar Empati som nu inte återkommer mer i detta forum.

Jag känner igen mig i de flesta PSTD kriterierna. Jag har dock ingen stor traumatisk händelse bakom mig (som jag kommer ihåg).

Det värsta är mina, jag kallar dom triggningspunkter, blir fler och fler och blir svårare att hantera. Jag får panikångest och när den har nått sitt klimax så vill jag inte leva längre. Smärtan blir för stor.

De flesta triggningspunkter jag har är diffusa, förutom musik, därför kan jag inte hejda min ångestattack i tid. Jag lider fruktansvärt av att musiken är en triggningspunkt för mig, jag älskar musik. Men det har gett mig tröst och då skapar den ett välbehag. I musiken kan stänga av yttervärlden när det blir för jobbigt. När jag mår riktigt dåligt kan jag inte lyssna på musik.

Mina triggningspunkter skapas av starka känsloupplevelser, ex. när jag hör en låt. Det kan vara både positiva och negativa händelser. Jag får bilden av var jag befinner mig och vem som är med mig. En ångestattacks storlek beror på min sinnesstämning, den bestämmer hur stark ångesten och smärtan blir. Ni kanske tycker att det är väl bara att undvika de jobbiga låtarna, men det är inte så enkelt. En låt som skapat en underbar känsla kan förändras och ge mig ångest, utan att jag vet om det. Det blir katten på råttan och repet på råttan....

Musiken är inte den enda triggerpunkten i mitt liv. De är MÅNGA.

Lite kort om mitt liv. Jag hade cancer för några år sedan. Två av mina separationer har varit riktigt uppslitande och jobbiga. Helt nyligen fick en av mina söner diabetes (15 år). Den andra sonen har ADHD och vi har stora problem med honom i skolan. Min mamma och jag skildes när jag var 1½ år. Jag fick tillfälligt bo hos mormor och morfar tills mamma kunde ta hand om mig, då jag var 5 år. Jag tror att min morfar förgrep sig på mig när jag var i 4-5 års åldern (jag minns bra en gång). Jag har sedan dess lidit av starka övergivnadhetskänslor. I hela mitt liv har jag haft mardrömmar och det har mest handlat om att mina nära och kära försvinner på ett eller annat sätt.
Är det någon som känner igen sig?

Vilken terapiform går du på? Jag vill gärna träffa en psykolog som kan hjälpa mig att trycka på Ctrl+Alt+Delete i huvudet på mig.. eller få mig att hitta vad som triggar mig och hjälpa mig att stävja dom...

Hej på dig November Rain. Intressant vad du kallar dig (men det är ju en annan sak.)

Jo det finns många där ute som har som vi PTSD . Det är bara det att hur kan man ha det om man inte har varit i krig ?????

Jo det är så att krigen aldrig skapas där ute utom inom oss , men det kan man ju inte säga , att fam eller skolan eller ngn annan inte har funnits som stöd .

Så att barnet inom oss stänger av , till exempel genom som i mitt fall , helt disfunktionel fam ett krigsbarn (fadern) en martyr (modern) som inte alls är kapabla att leva ihop och lever genom barnen och omedvetet så klart skadar barnen.

Jag bröt ihop tidigt , fanns inget utrymme för min känsliga själ , så en dag pallade jag inte längre .

Och som efter 20år kom upp i terapi , att jag trodde jag dödat en man som 8 åring .

Det jag gjorde var att " döda min känslor , stänga av helt ) och så levde jag

Än idag så har jag svårt att acceptera att jag har det , för hur skall man passa in, när de omkring utvecklas och har ett liv , när mitt fortfarande är kvar i inuti på mordplatsen .

Ha det gott så skrivs vi