Hej, Jag är 45 år, varit gift 13 år. Två barn på 10 och 13 år. Känd min fru i 20 år. Det känns som jag har fastnat i en kris som jag inte klarar att ta mig ut av.
Jag har ingen utbildning. Jag försökte ta en högskola utbildning när jag var ung men klarade det inte. Fik ändå jobb inom yrket jag pluggade till och jobbade i 10 år. Min fru klarade utbildningen, fortsatte plugga, och har idag en fantastisk internationell karriär. Jag sluttade jobba för 10 år sedan därför att vi flyttade for att gynna min frus karriär. Det var jätte lyckat för henne. Jag har haft olika små jobs, har bra fritidsintressen och har tagit stor del i barnens liv. Försökte for ett par år sidan starta eget men det gick inte så bra, och jag förlorade rätten till A-kasse.
Jag har ägnat mycket av min tid de senaste tjugo åren på terapi. Jag var deprimerat och hade kronisk migrän och har haft olika motoriska problem, troligen därför att jag som barn blev tvungen att bli högre handed även om jag var vänster handed. Min pappa var jätte högt utbildat och framgångsrik men olycklig. Han började dricka när han var runt fyrtio och dog som alkoholist ved 66. Han klarade att jobba till sextio. Min mamma så till att dölja hans missbruk och lossades att alt var bra. Hon lever idag ett aktivt pensionärsliv med en fet pension efter min pappa.
Jag har aldrig vårt kär i min fru eller älskat hände. Vi är ganska olika. När vi möttes var jag jätte kär i en anden tjej som hade lämnat mig. Jag mådde jätte dåligt och hade börjat gå i terapi. Jag hade haft en relation tidigare i livet där jag också var jätte kär och blev lämnat. Så jag valde att leva utan kärlek och satsade på en tjej som gärna ville ha mig. Det var förstås inte så kul, men har funkat ok. Vi är bra kompisar och har ett ok sexliv trots att jag inte känner riktig sexuell dragning mot henne.
Jag är bra på att kommunicera med hennes vänner och kollegor och låssas på utsidan vara glad och vara ett bra stöd för min framgångsrika fru och barnen. Men jag mår dåligt och önskar ibland jag hade mod att ta mitt eget liv. Min fru vet att jag inte mår så bra och hon har altid stödjet mig i att försöka få ett yrke och få hjälp genom terapi. Terapien har hjälpt och de senaste åren har jag haft det ok. Jag har haft våldsamma ryggproblem många år men har efter ett par år med yoga och simning fått en ganska bra fysik.
Jag drömmar om att lämna min fru. Eller att hitta ett sätt att lära älska henne. Men helst ville jag vara mig själv och ha ett eget liv med egen inkomst och en lägenhet eller kanske ett litet hus. Jag har ibland tjänat lite pengar på min hobby, men kan inte leva på det även om jag gärna ville. Skulle kanske kunde ta taxi legitimation. Drömmer också om att bli yoga läror. Men jag vågar inte lämna min fru och är red för att skada mina barn. Dom verkar trivas ganska bra. Min fru säger ofta att hon älskar mig och att hon aldrig hade fått sin fine karriär utan mig. Hon reser mycket, ringer altid hem och säger att hon saknar mig. Jag ljuger och säger att jag också saknar henne. Jag mår bäst när hon inte är här.
Jag har ofta varit hemligt kär i kvinnor omkring mig, men har inte haft någon affär. For ett år siden mötte jag en kvinna som jag blev jätte kär i - och hon i mig. Hon är single sen många år och har barn. Vi hade en tid där vi pratade dagligen, men vi har inte haft sex. Det var svårt när vi var ny kära, men båda visste vi att det skulle vara fäll, och vi bor långt ifrån varandra. Jag har aldrig varit så kär i mitt liv. Vi har fortfarande kontakt. Pratar otroligt bra om alt. Efter ett halvår berättade jag för min fru att jag möt henne. Min fru gråt och gråt och jag blev jätte ledsen och fik dåligt samvete. Jag försöker att få livet att hänge ihop men mår jätte dåligt. Den annan kvinna vet väl att jag inte orkar eller vågar lämna familjen, men hon håller kontakten ändå.
Hoppas jag kan få lite råd till hur jag tar mig vidare.....
Tack
.jpg?1283503644)
