Välkommen till Terapisnack - Nordens största psykologiforum!

Jag har kompleterat min 25.000kr-terapi med en bok som heter "De 10 dummaste misstagen intelligenta människor gör", som jag ännu inte läst klart ännu. Handlar mycket om att ifrågasätta sina tankar och skriva ner dem. Jag ska testa det nu:

Vad har hänt?

Har chattat med en kille ganska länge och i helgen fann vi äntligen en tid som passade oss båda att ses på; en dejt alltså.(ja, jag är homosexuell) Vi möttes vid tunnelbanan och det första som slog mig var hur otroligt snygg han var. Försökte spela ganska cool och det gick rätt så bra. Hyrde film, gick hem till honom och kollade på den. Fikade, snackade osv. Gjorde några diskreta "moves" men fick inget direkt gensvar. Han var otroligt charmig och pratglad.

Sen då?

På väg hem började det: ANALYSERINGEN AV KVÄLLEN! "Hur har jag framställt mig själv?" "Jag sa sådär och han sa så, därför tycker han nog att jag är ganska korkad." Sådär fortsätter det ett tag. Sen får jag sms av honom och ingen kunde blivit gladare än jag. Han ville ses igen.  Det tar inte lång tid innan jag tänker: "Han märkte att jag var osäker och hade dåligt självförtroende så därför säger han bara sådär för att vara snäll. Egentligen är jag bara en i mängden av alla han lär träffa". Jag fortsätter tänka samma sak dagen efter(igår måndag) men slår bort tanken efter att ha pratat med lite vänner.

Jaha, men vad är egentligen problemet?

På måndagkväll bestämmer jag mig för att skicka ett sms. Ville inte vänta för länge med att höra av mig - hade aldrig hört av mig om det inte varit för de där sms:en jag fick på hemresan från honom - för intresse finns ju! "Hej :) Vad gör du?" skickar jag och får som vanligt svar efter några sekunder. Skicka 3-4 sms kanske och får ju svar också från honom. Det sista sms:et jag skickar innehåller endast en kommentar till det han skrev till mig. Jag får inget svar... PANIK! "Nu har jag gjort bort mig!!!" Varför kunde jag inte ha avslutat med en fråga?" "AAAAAAAAH!!!!!!" "Han kommer aldrig vilja träffa mig igen!" Anledning till varför jag bara kommenterade hans senast mottagna sms var att jag vill inte vara \'för på\'. Min ångest och ältande fortsätter idag.

Här är mina tankar, frågor och egna svar:

- Är det rimligt att han inte skulle vilja ses igen bara för att jag inte var så jätterolig med sms:en igår? Nej, egentligen inte. Och om nu detta vore anledning att helt plötsligt inte vilja ses är han ingenting att ha ändå!

- Jag var så nervös och tystlåten i söndags att han tycker jag var konstig. Fick aldrig chansen att visa min goda sida, utan lät bara han prata på. Jaha, vad spelar det för roll? Egentligen ingenting alls, han borde väl förstå att jag bara var nervös, jag sa ju det till honom innan vi sågs.

- Just nu sitter han nog och chattar med massa andra killar som är mer självsäkra och mycket snyggare. Killar som är charmigare och lättare att ha och göra med. Vilka bevis har jag för det? Egentligen ingenting alls, bara mitt dåliga självförtroende. 

Uuuuh, va jobbigt sånt här är!

Älskar man någon så gör man det oavsett om man har röd eller blå tröja på sig så att säga. :) ^^ Jag tycker det är lite dumt att alla läser sina räd,  men struntar i dessa när det gäller en själv, som ni uttrycker det.

När jag försökte förklara för någon annan i en tråd att man får vara tacksam att personen ville dela tid, att man måste respektera att den andra partnern vill gå skilda vägar, att allt annat vore respektlöst och att jag inte skulle kunna vara tillsammans med någon som inte vill vara tillsammans med en.

Det svar man fick var att "...visst jättebra råd...men jag är inte där än [med undertonen att de råden gäller alla andra men inte mig som vill ha honom och därför sätter jag mig över ett gott råd, då jag tycker mig ha rätten att få tillbaka honom för att JAG vill det]...du har säkert ett gott hjärta och jag tycker det är jättefiiina råd"...

Poängen är att jag tycker det är dumt att folk ger varandra råd men inte vill träna själva för att det gäller dem men andra ska acceptera alla råd typ.:P :)

Så mitt råd är att ni gör läxorna och läser råden - råden är ju till för att ni ska bli självsäkrare/få bort negativa tankar, allt är ju för er skull :)

Vad hände när ni pratade i tisdags då? När du "gjorde bort" dig.. Var det verkligen så farligt? Sa han verkligen någonting som skulle tyda på att han inte kommer vilja träffa dig igen, eller är det "bara" dina negativa tankar som spökar? (Jag menar inte att bagatellisera din ångest nu, jag försöker bara reda ut dina tankar - jag vet hur lätt det är att fastna i ett negativt tankemönster.)

Angående att höra av sig så tycker jag att du ska ringa när du känner för det - skit i "reglerna"! Det blir ju mest naturligt om man ringer för att man verkligen vill det, än för att det "är min tur", eller hur? Om han inte har tid att prata när du ringer så betyder ju inte det att han inte tycker om dig; han är bara upptagen med något just då. Du har väl inte heller alltid tid att prata när någon ringer, eller hur? Och du, tänk om det vore ombytta roller - skulle du tycka att han störde eller att han var för på om han ringde till dig..? Förmodligen inte. :-)

Lycka till!

/Malin

Malin:

Numera heter jag Masculine1, hittade inte lösenordet till Masculine.

Det som egentligen hände var att han kändes frånvarande, inte alls så engagerad som han verkat tidigare. Hur som haver så mailade jag honom i torsdags och vi mailade lite fram och tillbaka - det känns lite bättre för nu är bollen hos honom. Jag sa att jag ville träffas igen och han svarade att "vi skulle ordna det". Jag vet sen tidigare att han har ont om tid; önskar att han tog sig tid nu.

Nu är han dock lite i skymundan för jag har träffat en annan som det känns mer ömsesidigt med(japp, två dejter på samma vecka). Vi ska ses igen imorn, söndag, och det ser jag fram emot. Bara att hoppas på att jag kan hålla mig lite tillbaka med honom, så jag inte gör bort mig.

Jag2:

Du måste skicka ett nytt PM till mig då jag inte kommer åt min andra användare!