Skulle behöva lite tips och råd om hur jag ska göra med mig själv. Trivs inte riktigt med mitt liv just nu och har inte gjort på ett bra tag. Jag är kille, 20år och bor fortfarande hemma. Jag har nyligen haft turen att bli fast anställd, heltid på industri. Varit där till och från i 1,5 år och det har i stort sett varit mitt liv under den tiden och även nu. Trivs bra med arbetskamrater osv.
All tid jag inte är på jobbet spenderar jag hemma. Kvällar och helger är oftast bara en lång väntan framför datorn till nästa arbetsdag. Det finna massor av saker jag skulle vilja göra men man kan inte gör något själv. Jag kan inte fråga någon på jobbet, dem flesta är äldre, har flickvänner och familjer. Jag har alltid haft väldigt svårt att ta kontakt med nya människor, tjejer i synnerhet (aldrig haft flickvän). Det kan ha att göra med att jag har stammat i hela mitt liv, det går upp och ner men det har gjort att jag aldrig pratar i onödan.
Har inga direkta intressen. Jag försökte börja på gym men det fick motsatt effekt och självförtroendet slog i botten. Jag vet inte hur jag ska träffa nya människor. Har börjat få nog av ensamheten och har i desperation gett mig ut på långa promenader i minusgrader sent om kvällarna. Gått zick-zack genom staden i hopp om att slumpen ska få mig stöta ihop med intressanta personer men gång på gång kommit på mig själv att ta omvägar när jag hållit på att möta någon.
Kan lägga till att jag blir oerhört nervös när jag måste göra något som avviker från vardagen. Enkla saker som ett ärende på banken eller att gå till frisören. Just då känns som jag har något i magen som försöker gräva sig ut, jag blir kallsvettig och börjar naturligtvis stamma mer än någonsin.
Förr kunde man ibland ligga vaken om kvällarna och fantisera om sex, nu handlar det mest om att ha någon att hålla om. Har som sagt fått nog av att vara ensam nu och det vore snällt om någon har några råd.
Hoppas jag postat på rätt ställe, annars får väl någon flytta tråden :)
Hej, jag hade liknande 'hopplösa' problem som du i din ålder, men när jag vid 22-års ålder äntligen träffade en tjej (21år) så släppte allt. Nu är jag inne på mitt 3:e långvariga förhållande (f.ö. det bästa hittills; 10 år ihop!). Henne träffade jag via dating på internet. Vi chattade i ca 3 månader innan vi beslöt för att träffas, och idag är vi gifta och har en fin dotter tillsammans. Fördelen med internet är att du under en längre tid kan utveckla förhållandet och dessutom kan tala om ALLT mellan himmel och jord utan att stå ansikte mot ansikte. Passa dig bara för vissa tjejer utomlands som bara är ute efter dina pengar; betala ALDRIG något i förskott innan du träffat tjejen ifråga. Jag rekommenderar MSN dejting, världens största sajt. Iofs kostar det några 100-lappar att få kontakt, men det är det verkligen värt! Tänk bara vad en pubrunda kan kosta! Så, vad jag ville ha sagt är, att ge inte upp, din tur kommer! Tyvärr så är man ju så otålig vid unga år och tror att man kommer att dö virgin, men så ÄR det inte! Ha tålamod, det löser sig, förr eller lite senare... 
