Hej! Lider av depression sen 3 år tillbaka eller mer. Och någonting som jag alltid burit på är en ensamhetskänsla inombords, även om jag har vänner runt i kring mig.
Förmår mig nästintill aldrig att känna mig som en del av något, eller att jag faktiskt har vänner. Innerst inne är jag alltid själv, vilsen och förtvivlad.
Jag vill inget hellre än att verkligen känna mig nära någon, så att all min ensamhet kan ersättas av närhet. Så att jag känner det, och så att mitt undermedvetna förstår att jag inte är den enda. Så att inte bara logiken talar om för mig att jag är där, utan att jag kan känna det. Kravlöst, meningsfullt, och över allt annat, sant.
