Välkommen till Terapisnack - Nordens största psykologiforum!

Hej Tini!
Jag har haft liknande tankar och känslor. Mina berodde till största del av att jag missbrukade droger.
Men jag kan känna igen maktlösheten och hopplösheten i det du skriver, frågorna du vill ha besvarade och riktningen du söker. För mig har själhjälp varit nyckeln. Jag har ett program som jag följer där det gäller att städa rent i det förflutna, och leva så bra man kan i nuet. Att leva så bra man kan i nuet handlar för mig om att identifiera sina brister eller defekter och inte handla enligt dem, att göra tvärt om. Dvs har man rädsla och agerar på den ska man ha mod istället och agera på det.

Du skriver om att du lindrar ångest med sex. Kanske skulle SLAA vara ett bra hjälpmedel då? Det är en självhjälpsgrupp som har en variant av tolvstegen för att tillfriskna. En slags moralisk psykologi om man vill.
Men det är ju enbart ett alternativ om du tycker själv att du är beroende eller har ett problem med relationer/intimitet/sex.
Där får du ett program/recept med klara diriktiv om hur man tillfrisknar. Det kostar inget och det är inga terapuefter. Rörelsen är frivillig och bygger på att dom tillfrisknande hjälper varandra.

Vet inte om det skulle vara något du kan titta på men vill du prata mer om saken kan du ju skriva privat till mig eller ngt. Mvh Andreas

nej det är inte menat att du ska ta ditt liv.

okej dbt funkar inte för dig, när men då får du testa något annat. det är faktiskt så att alla inte blir hjälp av dbt. Men för det är dte inte kört liksom.

har du övat mkt på färdigheterna och testat dem, så du vet de inte funkar för dig?? finns det ngt av det du lärt dig som ibland kan vara till nån hjälp för dig??

jag går ju själv dbt, och endel saker funkar, andra inte... för mig...

går du fortfarande DBT? eller vad har du för terapeut nu??

kram

Hej!
Jag jobbar på samma arbetsplats som en tjej som (troligtvis) har diagnosen borderline. Hon känner sig illa omtyckt och har ofta konflikter med andra på jobbet. Jag förstår att hon mår mycket dåligt men från att tidigare kommit bra överens med henne är jag nu fienden (enligt henne) och kan inte få hennes förtroende. Hur ska jag och de andra bemöta henne för att få en bra arbetsrelation och för att hon ska känna sig ok? Hon har oftast en person i taget som hon hänger upp sig på men vi måste fungera som grupp också. Hon är jätteduktig i sitt jobb men missbedömer ofta den sociala interaktionen. Jag är förhindrad att lämna ut mer info men tar gärna mot råd från er som själva har diagnosen eller som har nära erfarenheter av människor som har borderline. Jag har förstått det som att hon har självmordstankar ibland.

Hei. Så bra at du får behandlingen du har etterspurt nå i høst. Lykke til!

Jeg har lest litt i tråden, og ser på dette med å finne relasjoner slik S snakker om angående hun hun jobber med. For meg er det slik at verden er svart/hvit, og det samme er reasjonene. Jeg kan finne folk kjempefort og opphøye dem til fantastiske idealer, for deretter ofte, via en eller annen liten skuffelse (kjent eller ukjent, bevisst eller ubevisst) hate hele personen ut fra det.

Ja, det skal mye til før jeg stoler på noen. Likevel kan jeg idealisere mennesker jeg ikke kjenner enda. Og jeg kan hate noen fordi de sier et eller annet jeg tolker om til å bety at jeg ikke skal leve. Det kan godt henne personen sa: Vent i fem minutter, jeg er klar snart, men du må vente litt.

Det finnes ofte ingen nyanser og mellomting.

Visst är det jobbigt! Jobbigt att vara smartare än kuratorerna och se ned på dom i tron att de inte kan hjälpa dig? Jobbigt att se och höra hur en människa som bara läst i sina tjocka böcker om ditt tillstånd sitter och nickar och analyserar...

Släpp det där! Skruva ner din misstänksamhet och din intelligens som får dig att tro att du är bortom all hjälp. Kuratorer är inte till för att "prassla" i din hjärna, släpp din skepsis och öppna dig! Att du går hos kurator är ju ett tecken på att du vill gå vidare från ditt själv-skadebeteende och hela dig själv. Säg inte att du inte orkar vänta till dbt, det är när du når ditt mål du inser hur kort sträckan var!

Skapa inte några monster som blockerar din väg, *ZaPisCHKA* dem ur din väg med din mentala laser och ta ett steg i taget mot dina mål. Försök att styra dina ångestattacker åt nått kreativt håll! Möblera om, städa, skriv ner vad du känner och försök känna efter hur du vill känna dig och sträva efter det. Gör något fysiskt, styrketräna, TA EN FET JOGGINGTUR på ett par kilometer till din favoritmusik i mp3-spelaren. Gör något, gör något, gör något!!! Skaffa en hobby, ta steget till nån löjlig kurs!? Du har ju vänner du kan ringa och hitta på något med? Sitt inte stillla och låt inte dina tankar hålla dig vaken. Försök att få disciplin i vardagen, gör saker så du blir fysiskt trött. Till slut kommer inte din hjärna orka stå emot din vilja att må bra. Ha inte sex för att kväva din ångest, lär dig att njutningen och passionen ska inte vara för att du ska må bra för stunden. Då skulle du behöva ligga mellan lakanen och köra för fullt hela tiden och det går inte!!!

Förlåt.