Jag kan ge några exempel. Jag var ute och promenerade och så mötte jag en liten hund. Då hörde jag mej själv skälla på hunden, inte "woff" utan jag lät som en hund. Så hunden ryggade förskräckt tillbaka och ägaren studsade.
Och jag bara
varför gjorde jag sådär.Det är så obehagligt, jag vågar inte vistas bland folk eftersom jag exploderar på allting, jag har sparkat folk i affärerna och kastat grönsaker på dem för att jag tyckt att de tittat på mej på fel sett.
En gång skrämde jag en tjej med en kökskniv som jag fått för mej att gå ut och promenera med. Detta hände samma dag som jag fick mens, den kom bara ca en halvtimme senare. Så det var nog ingen slump att knivincidenten hände just den dagen. Jag försöker inte skylla ifrån mej på mensen, för det tror vissa. Dom säger att man själv styr sina handlingar. Men det kan ju inte stämma. För om det var så, så skulle jag ju vetat i förväg att jag skulle skälla på hunden innan jag gjort det. Då skulle jag tänkt "Nu ska jag skrämma slag på dendär hunden" Men det tänkte jag inte. Jag tänkte "Jag ska gå till affären och köpa yoghurt" och sen studsade jag lika högt som ägaren när jag hörde mina hundskall.
Jag vet inte vad jag ska ta mej till, man borde ha mej i löplina så jag inte kan ställa till med nån ny katastrof.
Det här har bara blivit värre med åren. Jag hade inga problem under tonåren, det blev värre efter 20. Ida är jag 24.
Hjälp!!
(Jag förstår om jag låter skogstokig, men det går i en cykel och ca 2 dar in på mens blir jag normal i humöret igen. De som känner mej bäst brukar se när jag är på väg in i min dåliga fas och kan fråga "ska du ha mens snart lr, du har så stirriga ögon")
