Nu snurrar det totalt i hjärnkontoret, jag kommer säkert svimma snart. Det är så att jag har Aspergers Syndrom, jag sitter mycket framför datorn på fritiden, inte hela tiden men typ 50% av dagen, jag är väldigt osocial och har dåligt med sociala kontakter, har inte kontakt med människor utanför min egna släkt och då väldigt sällan isåfall är det myndigheter, jag har vänt på dygnet osv flera gånger och gör det konstant.
Jag var även placerad på en SiS-instution i 9 månader för problemen som beskrivs ovan, innan jag blev släppt hotade min psykolog på avdelningen att Vuxenpsykiatrin kommer att tvångsomhänderta mig om jag väljer att sluta med vård på frivillig väg eller tackar nej till någonting, minsta lilla grej så kommer vuxenpsykiatrin att tvångsvårda mig på psyk.
Även fast jag varken är självmordsbenägen, självskadande, anorektiker eller på annat sätt vill skada mig själv eller min kropp, jag har väldig fin hälsa och bra kondition dessutom, tränar och gymmar rätt så ofta däremot går jag helt själv och gör detta alltså inte med andra, har svårt att göra saker med andra människor och gör det helst ensam/själv.
Lite mer finns nedan om vad som hände mig "där": http://www.dn.se/nyheter/sverige/autistiska-ungdomar-vardas-som-kriminella-1.926219 Frågan är alltså kan en som jag, som sitter hemma ganska ofta eller som inte vill ha hjälp mot sin sociala fobi hamna på psyk bara för att jag vägrar ta emot hjälp? Måste det inte vara så att jag vill skada andra eller mig själv rent fyskiskt eller att jag funderar på att ta mitt liv för det gör jag inte, jag finner detta väldigt orättvist att jag blivit behandlad så här, finns många med Asperger som kommit "lättare undan".
MvH Adam från artikeln.
Edit: Medicineringen som det står om i artikeln var mot tvångstankar, socialtjänsten ansåg att tvångstankarna var skälet till min sociala fobi och ville alltså medicinera mig, de fick tag på en doktor som skrev ut mediciner men efter att jag vägrat ta dem då de inte hjälpte hotade de med LVU och tillslut lade de ändå ett LVU.
