Att prata inför klassen

Terapisnack » Fråga våra Experter och Rådgivare - de svarar så fort de kan, de arbetar idellt. » Social fobi - blygsel - torgskräck - socialångest

Att prata inför klassen

Malin_Angelhead

Junior-medlem
Joined: Nov 2009
Posts: 5

Hej...

Jag blev medlem här idag. Jag heter Malin och är 21 år. Lever med social fobi sedan ett antal år tillbaka, och har lärt mig "hantera" det - för det mesta genom undvikande, men har även kommit över vissa bitar av problemen genom konfrontation, medicin och terapi. Några saker jag numera klarar av, som var omöjligt för några år sedan, är att handla i affärer, svara i telefon, sitta i föreläsningssalar/aulor med mera.

Vad som fortfarande är min stora skräck är att prata inför grupp. Och det är på grund av det som jag söker mig till det här forumet just nu... Jag går tredje året (av fyra) på ekonomprogrammet på högskolan, och har precis börjat en kurs där läraren är en sådan där sadistisk jävel som kräver att alla ska vara aktiva på föreläsningarna. Förutom ett grupparbete som kommer att avslutas med en avrättning (även kallad redovisning inför klassen) tänker han tvinga några personer varje föreläsning att ställa sig upp och ställa frågor till honom...

När han stått och malt på om detta (och andra hemska saker, som att man måste vara öppen och social och våga ta för sig för att lyckas i arbetslivet) i nästan en halvtimme i början av första föreläsningen bröt jag ihop. Började gråta mitt i föreläsningssalen. Kände mig värdelös och såg ingen mening med att fortsätta utbildningen.

Vad ska jag göra? Bör jag berätta för läraren om mina problem? Har funderat på det, men är inte säker på att han skulle vara särskilt förstående - förmodligen skulle han bara raljera över mig och få mig att känna mig ännu mer värdelös... Just nu avvaktar jag, går på föreläsningarna, läser kurslitteraturen och försöker att skjuta ifrån mig tankarna på de hemskheter som väntar (vilket inte är det lättaste)...

Hjälp, snälla!

Skrivet för 4 månader sedan #
CrazyDiamond

Junior-medlem
Joined: Okt 2009
Posts: 7

Hej,

jag tycker absolut inte att du ska lägga ner utbildningen på grund av att denna kurs känns jobbig för dig. På lång sikt skulle du ångra dig väldigt mycket isåfall.

Jag har nyligen pluggat klart 4,5 år på högskolan och även om det var många tillfällen, typ redovisningar, som kändes jättejobbiga, så är det i efterhand värt att kämpa. I mitt fall var det väll så att jag inte visste vad social fobi var för något och än mindre visste om jag själv led av det eller inte. Jag löste det hela genom att "genomlida" de jobbiga situationerna.

Om du ska berätta för läraren om dina problem eller inte vet jag inte. Jag hade i alla fall inte "vågat" göra det själv. Men hursomhelst tycker jag du ska köra vidare och delta i denna kurs. En taktik som kanske kan hjälpa dig, är att ifrågasätta dina negativa tankar som dyker upp inför dessa föreläsningar och tillfällen då du ska redovisa något för klassen.

En annan tanke som jag tycker kan fungera bra är att föreställa sig vad som är det värsta som kan hända i en situation man känner ångest inför? Låt säga att du är rädd för att bli upptvingad av läraren på en föreläsning för att ställa frågor till honom. Vad är det värsta som kan hända om detta sker? Att du ställer en konstig orelevant fråga och att någon skrattar åt detta? Skulle det verkligen vara så hemskt? Du är ju trots allt bara en student som är där för att lära sig saker och det är han som är experten.

Skrivet för 4 månader sedan #
knet99

Raiting 8,5
Joined: Mar 2009
Posts: 1 492

Jag tycker du ska prata med läraren, men inte i förbifarten, boka tid och sätt dig ned i hans rum. Det som för dig upplevs som sadisktiskt är säkert hans sätt att driva kursen, att få alla aktiva, framåtanda, positivism. Vilket om du inte hade ditt problem skulle ha massor av nytta av.

Men i det läge du är så är det för mycket låter det som, och då finns det väl bara en sak att göra, ta upp det med läraren? Visst kan det visa sig att han är helt oförstående och okänslig, men det kan du ju inte veta innan pratat med honom. Berätta att du jobbar med din fobi, får hjälp av terapi, men att du inte kommit så långt ännu, att du inte klarar den situation han beskrivit nu ska ta er an. Så han inte bara tror du vill "komma undan för blyg", utan förstår att du har ett problem att ta på allvar.

Vet inte vad den kursen handlar om, men om ämnet av sin natur är utåtriktat så kan han kanske säga nej till att anpassa kraven på dig. Eller om han ser det verbala som en del, om du skriver MVG på tentan ni gör upp om att det blir bara G, eftersom du inte har med den verbala biten?

Om han anser att den verbala delen är en för viktig del av kursen att anpassa, han kan inte ta hänsyn till din fobi, så var kanske kursen fel för dig just nu, att du ska välja en annan kurs istället? Om fjärde året så gissar jag ni har en del frihet i att välja kurser.

Men tycker inte du ska ge upp utan att försöka ordna upp situationen. Du har inte valt ditt handikapp, men du kämpar för att må bättre och ska då kunna vänta dig att omgivningen har respekt för dig och det du försöker uppnå.

Men jag är ingen expert, bara vad jag tycker.

Skrivet för 4 månader sedan #
Anonym

Oregistrerad

Posts: 452

Du bör tala med studenthälsan, denna kan bistå med råd och vara din "ombudsman" inför läraren som ej kan negligera ditt behov. Det är bra om du kan får ett intyg som visar på nämnda funktionshinderoch då kan din "ombudsman på elevhälsan föra din talan och lärar blir enl. lag skyldig att se till att med adekvat hjälp undanröja de hinder som gör att du anser dig ej kunna slutföra en uppgift på det sätt som inom kursen erfodras. :) Fördelen med ett intyg blir: Du visar detta för elevhälsan/ombudsmannen-->ombudsmannen visar detta för läraren-->nämnda funktionshinder blir "registrerat"/uppmärksammat och kan ej förbigås av läraren.

Pssst knet99 ;) det heter funktionshinder ;) handikapp är en äldre term som indikerar att man ej kan förändra sin situation emedan funktionshinder blir ett hinder först när man kommer i en situation som funktionshindret berör och därmed blir ett "hinder" :)

Vänligen :)

Skrivet för 4 månader sedan #
Malin_Angelhead

Junior-medlem
Joined: Nov 2009
Posts: 5

Tack så jättemycket för svaren!

Imorgon är det dags för mig att ställa en fråga till sadisten. Har en fråga färdigformulerad och tycker själv att den är bra. Men jag är så jävla rädd!!!

En del av mig vill springa till Studenthälsan och be om ett intyg eller hjälp i ett samtal med läraren...eller helt enkelt skolka från föreläsningen imorgon. Slippa ifrån det hela helt enkelt. Men en annan del av mig vill vara som alla andra, klara av såna här situationer, leva ett normalt liv och sluta särbehandlas på grund av mina problem...

Kursen ingår i programmet jag läser, så jag kan inte hoppa av och välja en annan kurs istället (förresten tycker jag om själva ämnet, det är bara undervisningsformen som är åt helvete). Och egentligen borde den inte vara mer muntlig än någon annan kurs; det är bara läraren som tycker det är "så roligt om vi kan få igång en diskussion i klassen"... Jättekul. Inte.

Får se om jag överlever morgondagen. Jag vet rent logiskt att det värsta som kan hända inte är så farligt; det händer ofta att någon säger fel och att folk skrattar. Men för mig känns det som jordens undergång...

Tack än en gång för svaren!

/Malin

Skrivet för 4 månader sedan #
Anonym

Oregistrerad

Posts: 452

Skum lärare :/ Men lärare är ju maktgalna :S :/ Har bara träffat på *räkar efter* 5 lärare som verkligen ställt KRAV men ändå haft ett hjärta av guld och gett eleverna frihet att själva org. sin kurs.:)

Skrivet för 4 månader sedan #
Malin_Angelhead

Junior-medlem
Joined: Nov 2009
Posts: 5

Det blev inget av med pratandet i tisdags. Läraren glömde bort att fråga mig..! Och jag hade ju ingen direkt lust att påminna honom... Nu väntar "bara" redovisningen av ett muntligt grupparbete i januari...fem minuter ska jag prata...men har fått lite tips av min coach, så jag ska nog ta mig igenom det...

Skrivet för 3 månader sedan #
JFT96

Medlem
Joined: Apr 2009
Posts: 20

Det där med frågeställandet har jag inte så vetiga tips att ge kring, jag skulle nog själv tycka det var väldigt svårt.

Att redovisa inför grupp har jag alltid tyckt varit jobbigt, när jag var yngre tyckte jag det var hemskt. Kunde fejka sjukdom, tvinga mig själv att ligga vaken så länge jag orkade natten innan (tiden gick ju långsammare på det viset) etc. Under gymnasiet lärde jag mig däremot att på något sätt... både hantera/stå ut med det men ändå samtidigt känna den där ångesten. Jag hade ju under så pass många år avskytt det att, någon form av ångest fanns med mig, men den blev i alla fall mer lätthanterlig ju fler lyckade redovisningar jag gjorde.

Det finns säkerligen väldigt många tips på exakt hur man ska göra själva redovisningen som jag inte har någon aning om. Men det viktigaste för min del, för att jag skulle klara av det, var att vara så bra förberedd jag kunde vara. Jag läste och läste och läste det jag skulle redovisa, inga stödord eller något sådant utan vartenda litet ord hade jag nedskrivet och läste, och när jag så kände att jag kunde det utantill... ja då läste jag det tio gånger till. Vad jag dessutom försökte göra var att ta reda på i vilken sal redovisningen skulle äga rum (gjorde på samma sätt på universitetet sen), och sedan stod jag helt enkelt och stirrade in i en vägg men försökte verkligen att föreställa mig salen, försökte se hur och vart det skulle sitta folk, och sedan gjorde jag min redovisning, som sagt, om och om igen.

När jag så började lyckas och göra en riktigt bra redovisning så kände jag att... jag var ju faktiskt riktigt duktig på att redovisa... jag hatade det, men jag var faktiskt duktig när jag förberedde mig väl. Och om man hakar upp sig på något ord, om man blir så torr i munnen att man måste avbryta en mening bara för att svälja eller om man måste titta en gång extra på papperet... det gör sällan så mycket. Speciellt om man är väl förberedd, för då sitter tillräckligt mycket av redovisningen att det blir fortfarande det som blir det bestående intrycket av själva redovisningen. Sedan tycker jag det här tipset som dyker upp ibland med att inte titta rakt på folk om man tycker det är jobbigt utan att mer titta ut över salen och vandra lite sakta med blicken också funkar bra.

Sen... i dag när jag inte redovisat så mycket på ett bra tag så är jag kanske inte lika självsäker (eller ja.. hyfsat självsäker åtminstone.. som sagt, jag hatade ju fortfarande att redovisa) har jag väl fallit tillbaka lite i gamla mönster igen.. men det kan vi strunta i ;) Men tro mig, jag vet precis hur jobbigt det kan vara... den enda anledningen till att jag lärde mig redovisa var att jag helt enkelt blev tvungen vid ett tillfälle att förbereda mig mycket noggrannare än jag gjort tidigare och... det funkade ju! ... men på sitt sätt var det alltså slumpen som gjorde att jag lärde mig det.

Skrivet för 3 månader sedan #
Lenny

Expert
Joined: Okt 2009
Posts: 380

Har inte läst svaren här i tråden, så kan hända att jag repeterar något, men TRE saker som jag finner enormt hjälpande vid liknande situationer (haft det jobbigt på liknande vis när jag var en ung pojk :) ).

- Vara väl förberedd (och påläst).

- Humor, och ännu mera humor, kan du få hjälp av någon kompis, med att ha kul och skratta åt ämnet (kan iofs vara knepigt, om det handlar om något hemskt).

- Oavsett om du har färdiga papper, med allt/det mesta av vad du ska säga, eller inte, så är det mycket bra, stöttande och en fin trygghet, att ha en liten lista (eller mind-map, om det funkar bättre), där du i stort bara har med de viktiga punkterna (1 till 4 ord på varje punkt, inte mer info där på den lilla hjälplistan). För då om du kommer av dig, så kan du titta ner och se att du t.ex. är på punkt 4, och med det/de "kodord" som står där, så vet du vad det handlar om, och kan då berätta kring det (här hjälper det mycket, om man är påläst, hehe).

När allt är förberett så öva med en eller flera kompisar, eller med någon/några i din familj, som du känner dig lugn och trygg med. Efter ett par gånger så kan du be din "publik", att komma med lite brytande frågor, där du då sedan får öva dig på att "hitta tillbaka" till den punkt/text som du var på.

Lycka till. :)

Skrivet för 3 månader sedan #