Välkommen till Terapisnack - Nordens största psykologiforum!

Jag är trött som bara den efter en fullspäckad vecka, men kan inte koppla av. Ångesten river i mitt inre, äter av mig. Borde jag vara glad? Borde jag vara ledsen? Jag vet inte. Hade avstämningsmöte med Försäkringskassan, läkare, skötare och arbetsterapeut idag. Beslutet blev att ansöka om permanent sjukersättning dvs förtidspension. Å ena sidan känns det bra, på så sätt att jag kan känna mig trygg att jag får pengar på mitt konto varje månad och kan betala mina räkningar, mat osv. Å andra sidan känns det som någon slags "dom" - eller vad jag ska kalla det - jag är "bara" 35år. Min dröm har varit att läsa in gymnasiet och bli journalist, är den drömmen krossad nu, frågar jag mig. Det är i och för sig inte säkert att de som fattar besluten godkänner ansökan om permanent sjukersättning än. Jag känner mig förvirrad, ett inre kaos...jag vet inte vad jag ska tycka eller känna riktigt. Att leva med Borderline är ett helvete för mig, jag VILL så himla mycket, men den här personlighetsstörningen sätter käppar i hjulen för mig om och om igen. Vad jag VILL och vad jag klarar av är två vitt skilda saker som drar åt olika håll. Ibland blir jag så himla trött på att hålla på och kämpa med mig själv och mina "demoner". Ibland undrar jag vad Gud har för planer för mig, vad det är meningen att jag ska uträtta i det här livet. För på något vis, så tror jag att det finns en mening med att jag drabbats av Borderline, att det ska komma något positivt av det. Det kanske låter knäppt, men det är min tro. / Lucretia.

Hej!
Jag äter också Lyrica och den fungerar jättebra, har inte så mycket svängningar i måendet längre. Jag äter även Paroxetin, Xanor Depot, Inderal, Zyprexa, Propavan och Zopiklone. Vid behov tar jag Nozinan. Just nu går jag en Skrivarkurs på Folkhögskola. Jag har länge drömt om att skriva en bok om mitt liv, jag har börjat på den för länge sedan, men fastnat och inte kommit vidare. Förhoppningsvis kan den här kursen föra mig vidare och inspirera mig. Vill jag bli Förtidspensionerad? Jag vet inte vad jag ska svara på den frågan. Jag är väldigt kluven. Finns det någon som verkligen VILL bli Förtidspensionär? Jag vill också vara "som alla andra". Men de problem som jag har ger ett faktum att jag inte ÄR som "alla andra". Jag gör mitt bästa för att hantera mina svårigheter, men lyckas inte alltid så bra. Hoppas på att få börja i DBT, som jag läst ska ha bra effekt på Borderline och självskadebeteende. Mvh Lucretia.