trasdocka

Jag har fått flera olika diagnoser under åren och känner mig minst sagt förvirrad över dem, känner att jag inte riktigt kan lita på något av dem. :S
Vad har jag för fel egentligen?
Hur som helst, de största symptom punkterna är, Trötthet, är trött jämt och ständigt, Svårt att koncentrera mig och tycker jag är vimsig och borta, vilket ju då kan bero på tröttheten.
Jag har svårt att möta andras blickar, tänker ofta på hur jag ser ut, hittar en massa fel på mig själv,så som att min näsa är för stor, jag har för runda kinder och hela jag är för fet. gömmer mig under huvan när jag är ute bland folk.
Har svårt att kommunicera med andra,då jag tycker att jag låter knäpp helt enkelt.
Sårbar. Så fort det är något litet,tar jag åt mig av det. Bryter ihop av minsta lilla.
Svartsjuk, inbillar mig alltid det värsta.
Dödsångest, livrädd för att dö, men samtidit vill jag inte leva. :S

Någon som känner igen sig?

Mariiqa W

Jag känner igen en del utifrån den personen som jag var förut. Den personen är jag inte idag, så det är fullt möjligt att må bättre.

Jag undrar om du äter någon medicin? Har du någon terapeut som du kan prata med?

De diagnoser som jag har stämmer inte alls överens med de här symptomen, så i dagsläget kan jag inte säga så mycket alls om vad man kan ha för diagnoser med ditt mående. Däremot tycker jag inte att diagnoser är så jätteviktiga, de kan hjälpa till så att man förstår varför man mår som man mår, men måendet och du är ju fortfarande samma oavsett diagnos.

Hoppas att det kan ha varit till någon hjälp i alla fall!

__________________
*

JoohannaS

Känner igen mig.
Ush, helst vill man (jag) bara ta livet av mig här o nu men vill inte vara självisk. Plus ja e så jävla rädd för vad som kommer hända sen, och är feg också. Hatar mig sj, är helt ensam.
Alla har lämnat mig. Alla skriker på mig, ignorerar.

My life Suck's...

Mariiqa W

Att ta livet av sig är aldrig någon bra idé. Jag hade en person i mitt liv som betydde oerhört mycket för mig, som tog livet av sig för många år sen. Fortfarande tänker jag på henne, saknar henne enormt mycket, undrar om jag kunde ha gjort något för att förhindra det. Jag önskar att jag kunde få tillbaka henne i mitt liv, om så bara för ett par minuter, för att kunna berätta för henne vad mycket jag älskar henne och vilken underbar människa hon är.

Och jag tror att den saknaden och undran om jag ändå inte kunde ha gjort något annorlunda för att förhindra det, alltid kommer att finnas med mig. Att ta livet av sig är en av de värsta sakerna som man kan göra mot sina nära och kära. Ville bara säga det..

__________________
*

Cunt

Jag känner igen mig på tröttheten, koncentrationen och att möta andras blickar.
De senaste månaderna ha jag vart så trött på allt, att jag till och med har somnat på lektionerna när jag suttit upp och slått huvudet i bänken. Jag har svårt att somna och stressad varje dag vilket jag tror leder till att jag får svårare att koncentrera mig.
Jag ha alltid haft koncentrationssvårigheter men dom ha blivit sämre med tiden.
Det där med att möta andras blickar klarar jag inte av, kan inte ens se min mamma eller pappa i ögonen. Jag pallar inte trycket, att kolla i någons ögon som kollar en tillbaka är nog det värsta jag kan uppleva.. Man få en sån otäck känsla.

__________________

Klunsan

Sorgligt nog, känner jag igen mig mer eller mindre på all punkter. Men det går visserligen i vågor

Lillpluttan90

Jag känner igen mej av några saker som att du inte vill leva men är rädd för att dö och de.. Svårt och mötas andra blickar har jag med.. Hittar massa fel på mej själv också. Jag vet inte om du också har skurit dej?.. men de har jag och trott att jag kan ta livet av mej av de.. Sårbar och svartsjuka har jag med inbilar mej massor med saker om en kille jag hade på G.. han dissade mej för de.. Plus att jag stör mej på mina kompisar hela tiden, för minsta lilla!..

whitetrash

Är det någon som känner igen sig i att det är jobbigt att se människor i ögonen när man känner kritik? Märkligt egentligen det skulle vara tvärtom.

Sofie Österlund

Det har jag faktist aldrig tänkt på men det stämmer säkert,,, man känner ju sig liten då, tittar man någon i ögonen då känns det som man utmanar den personen... men tror man kan träna upp det

__________________
Sofie
- alla har rätt till att må bra -

trasdocka

känns skönt att veta att det är fler som känner samma,men samtidigt inte,man vill ju inte ens sin värsta fiende något sådant här. :S

Mariiqa W : Jag äter medicin,just nu Fontex...har provat flera sorter under flera år,men inget har hjälpt direkt. Någon terapeut/psykolog har jag inte nu,men väntar på att få en psykolog/psykiateriker. Tar tid. :/

Lillpluttan90 : Jag har skurit mig ganska mycket förut,men det har avtagit,då jag vet att det ändå inte blir något bättre. :/ Men visst kan jag få lust med det än idag ändå, när man känner den där hopplöshetskänslan och är helt förtvivlad.

---