![]() |
|
|
Välkommen till Terapisnack! Psykologi forum för dig som har frågor om psykoterapi, panikångest, självkänsla, utbrändhet eller kontrollbehov. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Aktuellt![]() Terapisnacks helg 8-9 nov |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Testa Dig Själv Depression, Ångest, Panikångest, Tvångssyndrom, Alkoholism, Psykopati, Övervikt. |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Jobbigt att bara gå om kring och känna sig ensam och utsatt hela tiden...
Jag är en skaplit öppen och trevlig tjejj...Har en supergo familj och en del vänner....Men jag känner mig ständigt ensam och annorlunda, nästan som jag sitter i en glasburk och tittar på medans alla andra lever sina liv. Det gör ont! mest för att jag inte kan svara på varför jag känner såhär. Jag vill komma någon nära, någon som man verkligen kan lita på och som ringer och frågar hur man mår sådär ibland... Ständigt dras jag med den här ständiga "ensamhetskänslan" och jag verkligen hatar den ![]() Den här känslan har jag burit med mig i många år nu... finns det någon som känner som jag? skulle va skönt me lite "feedback" |
|
|
|
|
#3 (permalink) |
|
Mjooo min ensamhetskänsla har nog också förstärkts av att jag inte allt för länge sen blev singel och att min närmaste vän försvann...
sant sant.. Men om man ändå ständigt känner sig ensam, som jag gör fast man ändå har folk omkring sig för det mesta?.. Det är sååå frustrerande, nästan som den här "ensamhetskänslan" är en del av min personlighet som jag bär med mig hela tiden.. Kanske är det för att man har för mycket självförakt eller helt enkelt inte känner sig själv och är nöjd med den man är!? |
|
|
|
|
#4 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
Den känslan tror jag hänger ihop med en låg självkänsla, typ som om dom två framför mig på tåget kollar på mig och tänker "fan vilket tråkigt liv den där människan har".
Nästan som om man vet om att man är och förblir ensam resten av livet. I verkligheten är det ju inte så och man vet om det men känslan är så otroligt stark och tynger ner vartenda steg man tar. Att få äntligen få veta vad man "lider" av är oerhört skönt, det ger en ro i kroppen att veta hur och vad jag kan göra åt just mitt dilemma. Själv har jag gått runt med samma "ensamhet" i drygt 30 år, men jag har blivit tvungen att ta reda på problemet, vad jag kan göra åt det och slutligen göra något åt det. Vilket jag också vill och har börjat med. För jag vill inte känna så här längre!
__________________
Inget är gratis! |
|
|
|
|
|
#6 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
Nu är man inne på den här sidan igen o sett att jag fått en del svar på mitt inlägg..skönt!
I dagens läge mår jag lite bättre, hade en rikti nedgång i mitt humör sist. Fy va dåligt jag mådde. Känner mig ensam för det mesta men kan idag "tackla" det lite bättre. De e sant att man måste jobba med sig själv lite varje dag för att inte glömma sig själv och vem man är. Har nog inriktat mig lite för mycket på andra annars och vad de tycker om mig. |
|
|
|
|
|
#7 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
Hej jo på något sätt är ja en mitt i mellan typ i bland kan jag känna mig så otroligt ensam just nu lever jag med en hund och 2 katter så jag pratar med dom men dom mjauar och voffar till svar de är mattes små älsklingar är förlovad sen 4 årtillbaka och bott ensam sen 2 år till baka vi hade lite problem jag och gubben men insåg tillslut att vi inte passade att bo i hop kan hända med tiden att vi flyttar i hop i gen men har inga planer på att göra det på de närmaste åren jag är förtidspasionär och han arbetslös och man går varandra på närverna konstant så jag bor med mina djur nu vi träfas i bland inte på 14 dagar i början var det svårt men nu käns det rätt bra men som sakt att vara hemma hela dagarna kan göra att man känner sig lite ensam fast djuren och jag aldrig är riktigt ensama =P
|
|
|
|
|
|
#8 (permalink) |
|
Junior Member
Bronsmedlem
|
har presis samma känsla jag har många vänner men de känns endå inte som om dom är mina vänner,fast jag har 2 riktigt bra vänner som altid finns där dom stöttar mig när jag har de skit,medans i skolan känns de som om jag går i bakrunden hela tiden känns som man altid är nummer 2, har försökt göra nåt åt de men de går inte
vet inte vad jag ska göra jag har pratat med mina vänner(riktiga vänner) och dom har försökt hjälpa mig och de har hjälpt lite men endå känner mig fortfarande tom och meningslös, vet inte vad jag ska göra ![]() |
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|