Hej,
jag ska erkänna en sak som jag inte vet om jag berättat för nån innan. För ca 8 år sen, när jag var 20, hade jag ett sommarjobb där jag var så blyg och rädd för de andra att jag en gång satt inne på toan och åt mina mackor på rasten. Jag vågade inte gå in i fikarummet den gången för jag var lite sen och där satt ca 15 personer som jag knappt kände.

När jag tänker på det idag kan jag tycka att det är väldigt synd att det var så då, men jag är ändå glad att jag vågar så mycket mer idag. Kan fortfarande vara blyg men inte i närheten av vad jag var då. Jag tror att jag lyckats komma vidare genom att jag varit ganska enveten och inte gett upp det som jag bestämt mig för att göra. Fastän det har kännts för j..ligt ibland och jag varit nära att hoppa av utbildning och allt. Det har tagit lång tid! Och gått med små steg. Men nu kan jag liksom se tillbaka och tycka att när det gäller den biten har jag faktiskt kommit en bit.

Hoppas detta kan ge hopp till nån

Änglaflickan Inez

så härligt med positiva berättelser där man ser hur det går framåt liksom

har oxå vart väldigt blyg och rädd, att jag inte vågat massa saker vad et gäller andra människor,
ett tag var jag så rädd att ringa till folk för jag trodde att jag störde, vågade inte ens ringa hem till min mamma. fick massa ångest av att ringa liksom. Nu vågar jag ringa nästan helt obehindrat
vart rädd för massa nadra saker oxå, är fortfarande, men det går framåt

Saran

Tyckermed det är underbart med posetiva berättelser

tack för ni delar med er

Änglaflickan Inez

tack för tacket

tycker fler borde dela lite positiva saker oxå =)

men jag ska inget säga, är inte så bra på det själv

hehehe

Jojo

Har också alltid känt mig osäker i sociala situationer som fikaraster m.m. Särskilt jobbigt är det om man inte har så mycket gemensamt med de andra och måste försöka hålla igång ett samtal man egentligen inte är intresserad av. Då är det lättare att smita iväg och vara för sig själv. Det handlar helt enkelt att hitta sitt rätta sammanhang där man känner stor gemenskap och förståelse hos andra. En viktig sak när man väljer utbildning/jobb!

Sen vill jag bara säga att jag tycker att det blir bättre med åren. Problemen finns alltid kvar ltill viss del men det kan bli mycket, mycket bättre! Med åren och ökad livserfarenhet ökar självförtroendet och fobin avtar. Är bara 25 men känner ändå att jag har blivit mycket säkrare på mig själv och har helt klart mindre fobi för sociala situationer än tidigare.

Ha förtröstan alltså!
Kram

elsabet_wikstroem@yahoo.s

Ja jag har också social fobi. Det har blivit värre med åren. Jag har ett jobb där man inte har någon gemenskap alls. Det är ganska tungt. Om man börjar prata med någon så blir man nästan alltid missförstådd. Alla på jobbet verkar så kaxsiga. Jag drar mig därifrån för att inte konfronteras med detta det är nog fel. Men för att må bra själv så gör man det.