Natalie

Jag känner igen mig otroligt mycket i det som många beskriver här inne. Jag har själv enorma problem med att jag rodnar, och allt eftersom jag tänkte på mitt problem, ju värre blev det, och senare gick det så långt att jag undviker alla dessa situationer då jag kan råka rodna.
Att helt plötsligt börja rodna så fort man känner sig osäker eller känner att alla stirrar och bedömmer en är verkligen hemskt för självförtroendet och det sociala umgänget. Men det jobbiga är att jag är en mycket social person, jag vill kunna träffa människor och prata om precis vad som helst, men med detta problemet verkar det näst intill omöjligt att någonsin kunna vara sig själv, eller att kunna leva ett normalt liv utan lögner och undanflykter.
Mitt problem har gått så långt att jag har fått självmordstankar, därför, för att bli av med det en gång för alla, så vill jag göra en operation (Thoracic Endoscopic Sympathicothomy heter den). Jag vet att det finns stora risker med att göra en sådan operation, och antagligen så kommer inte någon vilja göra den på mig då jag bara är 18 år, men ifall jag inte gör gör något åt detta så kommer jag aldrig att ha ett liv...
Jag vet att det även finns andra behandlingsmetoder, men rodnar så hemskt mycket att jag inte tror att någon terapi kommer att funka på mig. Jag vill heller inte ta någon medicin som dämpar min ångest då jag verkligen inte tror att det är lösningen på mina problem...

Ni därute som har eller har haft samma problem, snälla skriv om det till mig, behöver mycket tips och råd...!


Mycket Tacksam för svar!
Mvh//Natalie

tobbe26

Hej Natalie. Känner igen mig i precis det du skrivit. Är inte heller blyt men har i vissa situationer en stor rädsla för att rodna. Att hela tiden gå runt o tänka på att inte rodna sänker ju livskvalkiteten enormt.

operationen du pratar om tror jag inte längre utförs i sverige då den medfört vissa komplikationer. Var i kontakt med "forening röd", vilket är en norsk förening med våra problem. Hon sa att operationen inte längre utförs, närmsta ställe hon rekomendera tror jag var i Finland. Har oxå funderat på den, den har vissa bieffekter men ca 95 % av de som genomgått den verkar vara nöjda med resultatet, enligt socialstyrelsen.

det jag tänker göra är att pröva en laserbehandling till hösten. har varit i kontakt med en klinik som utför detta. det är inte för alla som detta hjälper men det är värt ett försök då den helt saknar bestående biverkningar. Har oxå mailat med en kille som blev av med problemen gemom detta.

retarded

Jag har haft samma problem som du. Eller.. jag kanske har det fortfarande... Jag har bara inte utsatt mig för jobbiga situationer på länge.

Det började på gymnasiet. Jag skulle hålla mitt första muntliga föredrag. Jag trodde det skulle gå bra, men när jag väl gick fram och skulle börja, så fick jag panik, blev svettig och varm i hela kroppen. Jag lyckades i alla fall genomföra föredraget, men det var hemskt. Folk satt och skrattade åt mig å jag mådde dåligt som fan. Efteråt kom det fram en kille å sa att han aldrig hade sett nån så röd som mig. Då fick jag ju så klart jätteproblem. Hela gymnasiet var en pina med föredrag var å varannan vecka. Det gick så långt att jag till slut blev röd i ansiktet så fort någon tilltalade mig, eller när jag bara satt i ett rum där det var annat folk i. När jag till sist tog studenten var jag överlycklig att jag skulle slippa såna där situationer. Jag hade precis som du självmordstankar bara pga rodnaden. Nu har det gått sju år sedan jag tog studenten och problemen finns kvar, men inte lika allvarligt. Jag kanske har växt ifrån det värsta, jag vet inte... Jag klarar i alla fall av vanliga situationer, som jag inte klarade av förut. Jag klarar till och med av att prata inför en större grupp människor, fast mest då spontant och tillfälligt. Men jag blir fortfarande lätt röd i ansiktet om jag är med om pinsamheter och jag skulle nog inte vilja utsätta mig igen för att hålla ett föredrag inför en grupp. Då skulle jag säkert få samma ångest flera dagar i förväg som jag fick när jag var yngre.

dan

Jag tror inte att en operation löser problemet.

Jag har också problem med att jag rodnar ibland och har haft det sedan gymnasietiden (är nu 32). När jag var yngre var jag helt inställd på att genomgå någon form av operation, men avstod pga. riskerna. Är glad för det idag. Tänk om operationen hade gått snett och jag fått någon hemsk biverkning.

Man kan leva ett bra liv trots att man rodnar. Här är några tips som har fungerat för mig: Försök möta andras blickar. Titta inte ner i golvet eller bordsskivan. Tvinga dig att hela tiden lyfta blicken och se på folk i din närhet. Flytta fokus från dig själv till människorna runt omkring dig. Tillåt dig att rodna utan att du fördömer dig själv. Man behöver inte deppa ihop bara för att huden i ansiktet blir röd ibland. Du är helt OK trots att du rodnar.

Jag rodnar fortfarande ibland, men problemet känns betydligt mindre idag, och framförallt trivs jag med livet.

Orsaken till att man har det här problemet tror jag ligger i psyket. Om man genom en operation gör så att man inte längre kan rodna tror jag att man får något annat problem i stället. Man kanske får jätteproblem med svettningar i stället. En operation bekämpar symtomen i stället för själva grundproblemet. Det bästa tror jag därför är att försöka komma till rätta med det "verkliga" problemet genom terapi och exponeringsträning.

Felia

Här är en till som vet exakt vad ni pratar om. Skrev för några veckor sen om samma sak.

Det är lustigt. Detta med att rodna har gått i perioder för mig. För ett år sen var jag inte alls sån här. Jag gick på olika jobbintervjuer och oroade mig INTE ALLS för att rodna, utan det jag hade problem med var skakningar och att hjärtat slog och att jag pga detta blev helt "löjlig" på jobbintervjuerna... och fick nej efter nej... Tills jag till slut gick till en läkare och fick inderal utskrivet - och tack vare denna medicin klarade jag följande intervjuer kanonbra (kanonbra för mig= jag var lugn och sansad och pratade utan problem på intervjuerna)!! (Fick jobb till sist).

Sen väl på jobbet har jag en chef som kommenterade mig när jag rodnade en gång (och sa till en anna kollega att hon aldrig sett nån som rodnar som jag) - och med detta i mitt psyke har det bara blivit värre och värre. Vissa kolleger har också anmärkt på det. Jag gör allt för att undvika den här chefen (ser henne varje dag) - blir generad bara hon hälsar på mig. Och har börjat rodna i vilka olika sammanhang som helst... Det beror i och för sig på vilka personer jag är med. Det är så psykiskt.

Men detta får mig att bli FÖRBANNAD!! Jag vill inte att mitt liv ska begränsas av detta - vilket jag märker att det har börjat göra mer och mer. Jag vill göra min grej - även om jag så gör det tomatröd i ansiktet. Vem bryr sig om 100 år?

Det jag har märkt, som hjälper mig, är motion - det gör att man blir avslappnad i kroppen. Har varit ute och sprungit på luchen med en kollega och tänker fortsätta med det. Motion tröttar ut kroppen och gör att musklerna inte är på helspänn (det hjälper några timmar, tycker jag) och gör mig avslappnad och mer säker på mig själv. Vet att detta inte är lätt att ta till när som helst.

Börja också med att tänka på en situation eller när du pratar med en vän då du INTE rodnar. Utgå därifrån. När du har klarat att inte rodna - kanske är det fler tillfällen än du tror? Utgå från dessa situationer för att stärka din självbild och bygga upp dig därifrån. Det stärker ju också att veta att det FINNS tillfällen då man inte rodnar. Försök att fokusera på det positiva. Vet att det är lättare sagt än gjort.

Detta är lätt för mig att säga nu, när jag nyligen inte haft en situation där jag blivit tomatröd (semestern började i måndags). Men när jag får distans till det får jag också en mer avslappnad attityd till det.

Jag LOVAR dig att detta kan gå över. Det har gått över för mig förut, men har som sagt kommit tillbaka. Tänk på att vi är många i din situation, och vi tycker att det är lika pinsamt allihop när vi rodnar fast vi inte vill. Jag vill inte heller operera mig för detta - försöker att acceptera att jag rodnar ibland och i och med det känner jag att ångesten lättar lite. (jag rodnar tom när jag pratar i telefon ibland - tala om ologiskt.. ).

Skriv tillbaka om du känner för det!

/Felia

Iller

Hej!

Här e en till med samma problem som ni. Jag har rodnat i flera år och rodnar i precis alla situationer som finns. Allt från att prata med familjen till att titta på okända till att tala i telefon. Precis alla situationer som finns och jag AVSKYR det så mycket och det gör mig fruktansvärt ledsen och besviken på mig själv. Det upptar ca 95 % av mina tankar det här med att rodna när jag är bland andra människor och jag har väldigt svårt att tänka på något annat.
Jag tycker mig också märka att folk blir obekväma när jag rodnar bland dom. Jag tycker folk tittar bort mer eller tar sig mycket för ansiktet eller blir nervösa när jag känner mig röd i ansiktet. Och det gör ju inte direkt att jag känner mig mer bekväm det känns som att det är mitt fel att dom blir tvugna att titta bort osv.

Jag har också tänkt på det här med operation men jag tror inte jag vågar pg av biverkningarna som skulle kunna komma.
Däremot så låter ju det här med laseroperation som Tobbe26 nämde intresant. Skulle villja veta mer om den.

Även fast jag önskar att ingen kände sig som jag gör så är det skönt att veta att man inte är ensam.

fairy

Jag undrar vad det är för klinik som Tobbe26 pratar om. Hur får jag kontakt med dig så att vi kan prata?

Hej!

Jag har inte samma problem som ni. Jag blir osäker och nervös men jag tror inte att jag rodnar. hur som helst, det finns folk som rodnar så fort de pratar men som ändå pratar och beter sig som alla andra. En av de mest glada och pratiga tjejerna i min klass på högskolan just nu tex, hon blir röd så fort hon säger nåt. Men grejen är ju att man registrerar det men man funderar inte på det. Man lyssnar ju på vad folk säger och tänker inte på om de är röda eller inte i ansiktet. Och rodnaden verkar liksom inte spela nån roll för henne. Hon pratar ändå. Och det spelar ju definitivit ingen roll för någon annan. Det är bara sån hon är liksom. Jag har sett flera personer som är sådär. Tror inte folk tycker att det är så konstigt eller uppseendeväckande som ni själva tror!

jag

Hej, jag är själv en rodnande tjej och tycker det är jättejobbigt!! Jag blir framförallt röd om något oväntat händer, som tex om jag träffar någon i matbutiken eller på bussen. Av någon anledning är problemet värre när jag är inomhus. Fläktar lite mer utomhus och det känns som en liten tröst.
När jag inte rodnar har jag normal färg i ansiktet. Jag ska behandla ansiktet med en speciell kärllaser i Sthlm. Jag hoppas VERKLIGEN det här hjälper, för jag har dragits med det här i SÅ många år, och är trött på skiten! Är för övrigt inte så jätteblyg, utan det är rodnaden som är boven.

sarah

hej !

Jag ar en tjej pa 24 ar och bor i frankrike . Jag skulle vilja ha svenska kontakter med personer som lider av social fobi . Sjalv har jag lidit i manga ar av erytrofobi. Jag har blivit opererad forra manaden i Paris , (sympathectomie thoracique), och mar mycket battre. Jag traffar ofta folk som lider av erytrofobi , det hjalpar mycket att inte kanna sig sa ensam.


skriv garna till sarah.lemarchand@caramail.com