Vokeli85

Hej!
Tänkte bara berätta om min fobi.. Det har tagit ett tag att erkänna det för mig själv, och för min omgivning.
Så kort och koncist, jag har väldigt väldigt svårt för att äta bland folk!
Jag har svårt för att vara bland folk vid formella tillställningar, då man ska sitta still, bete sig på ett visst sätt, vara artig, vara social osv osv osv.
Det hela bröt ut när jag inledde mitt första förhållande för 1,5 år sedan. Allting var så tillgjort (när man dejtade), så jag ville bara spy!!
Sen är jag rädd för att göra bort mig bland folk (svimma, spy, snubbla).
Nå iaf. Har tagit tag i saken (tänker inte låta mitt förhållande haverera pga. detta), så jag har min första KBT-session imorgon.

Det gäller bara att ta steget ut ur skiten helt enkelt. Våga söka hjälp!! Det finns hjälp att få.

Kram // Vo85

Zeraphina

Samma fobi.
Vågar i princip inte vara mig själv bland folk eller göra mig själv hörd.
Har påbörjat smått och enkelt med självbehandling så får se hur det går.

Det är verkligen som att leva i en bubbla där det listas upp vad man ska göra och inte göra, vara så normal som möjligt, perfekt.

Går gymnasiet, första ring, för tredje gången och fick veta att jag skulle göra ett slutprov i onsdags för att se om jag kunde få godkänt i matte A.
Vi började 09.20, jag var utanför salen exakt den tiden.
Jag drog i dörrhandtaget med det var låst. Jag knackade på lite försiktigt och väntade utanför i 10minuter utan att någon släpte in mig.
Ska försöka prata med min mattelärare nu i veckan, och om jag lyckas berätta för honom att jag stod utanför och väntade så vet jag att jag kan lyckas bli av med fobin, om inte så blir mitt svar "Förlåt.. jag missade bussen". ..





Det är INTE värt att tvinga sig vara kvar i den här skiten och jag ångrar mig enormt för att låtit min fobi växa.

Som ovanstående medlem skrev, sök hjälp!

Vokeli85

min mamma har berättat för mig att jag i min barndom och speciellt under min skolgång var väldigt rädd för att göra misstag!
Jag vågade inte räcka upp handen och svara på en fråga om jag inte var 110% säker på att det var rätt svar. Det tror jag har präglat mig mkt.
Jag kan inte göra något för tänk om jag gör något "fel"...
Men när ni känner att ni tänker "tänk om-"tankar, stäng bara dörren! Stäng dörren för dom där känslorna och tankarna och lås den förbannade dörren. Prata med er själva, peppa er. Tänk på något annat eller tänk inget alls!

Kram // Vo85