![]() |
|
|
Välkommen till Terapisnack! Sveriges största community för dig som har frågor om psykologi, terapi, mental träning, psykiska störningar. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Webb-TV |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Social fobi Lider du av blyghet eller har svårt att tala inför grupp så är detta forumet för dig |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Junior Member
Bronsmedlem
|
Är det någon som har längtat ut när man hör några människor som står o pratar utanför ens fönster, jag vill bara ut o umgås med dom kunna va naturlig, fan va jag längtar ut bort fr¨ån den här glaskupolen, det är en glaskupol med dimmigt glas, jag ser bara skymtar av ljus och rörelse och kan inte riktigt höra va folk säger, men jag kan höra ett dovt muller av skratt o lycka och samförstånd, jag går som en ekorre i ett ekorrhjul in i folk som blir irriterade, jag kan inte riktigt se dom, men jag vet att jag går in i dom och att dom blir irriterade o ser snett på mig.
|
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|