Så föddes en fobiker

Magnus · 2006-03-19, 21:19

Hej

Mitt nya jag "föddes" för ca 10 år sedan på jobbet.
Jag var i 20 års åldern, singel och festade nästan varje helg.
Blyg hade jag alltid varit, skämts för att jag varit smal.
Men jag hade börjat mogna, fått bättre självförtroende och vågade ta för mig.

Just den här måndagsmorgonen så skulle jag instruera en grupp i ett arbetsmoment som kräver en stadig hand.
Jag var bakis efter helgen, kaffe och snus gjorde inte saken bättre och jag skakade... Inte speciellt mycket
men tillräckligt för att jag inte skulle kunna instruera. Det slutade med att jag fick be en annan person utföra
momentet medans jag stod bredvid och förklarade. Det upplevdes som ett fruktansvärt nederlag.
Efteråt var det en person som klappade mig på ryggen och sa "bra gjort". Men just då kändes det allt annat än bra.
Lite senare gick jag på lunch med mina arbetskamrater och då kom rädslan tillbaka.
Den nya Magnus hade fötts, han som är rädd för att skaka framför andra.
Jag var ytterst nära att ge upp och lämna matbordet just då och i dag vet jag att
om jag hade gjort det så hade mina problem säkert varit dubbelt så svåra i dag.

Jag har medicinerat, gått 15ggr i KBT, testat lite av varje men än så länge inte blivit fri(sk).
Jag har skrivit många gånger här i forumet, men aldrig postat.
Kanske har jag inte gillat att bli påmind om att jag är fobiker, jag minns i alla fall att
det var en av orsakerna till att jag inte ville söka hjälp. Jag vill inte bli
påmind! Helst vill jag bara rymma från verkligheten - spela dataspel, läsa böcker och se på film i all evighet.
Ett ganska värdelöst liv men allt är ju bättre än ångesten?

Det är viktigt att förstå att man inte är ensam, det tog ett tag för mig att förstå det. Men ibland glömmer
jag ändå, och då är det ju bra att det här forumet finns.
Hoppas att fler orkar skriva

/Magnus

2006-03-28, 13:32

Hej Magnus.

Jag förstår att du har det tufft.

Det som hände för tio årsen, är i det förflutna, jag tror att du presterat massa bra saker sen dess,? Kanske har du fastnat i din fobi, av rädsla, jag förstår dig verkligen i så fall.
Vad skulle hända, hur skulle det kännas om du släppte det som hände, och "föds" på nytt en gång till?

helen · 2007-07-15, 20:13

Hej Magnus!
Har ungefär samma upplevelse som du. Allt normalt ända tills jag upptäckte att jag kunde börja skaka och få hjärtklappning. Hände en gång i en situation sedan spred det sig till andra lägen eftersom blotta tanken på att få skakningar gjorde att jag förstås fick det och den situationen också blev jobbig. Till slut var allt svårt-äta med folk, dricka kaffe, spela kort, öppna dörr med nyckel, få igen pengar och lägga i plånbok, skriva framför andra osv, osv.
Jag fick hjälp dock. Jag började med Inderal- betablockerare som hindrar hjärtat från att rusa och skakningar att komma. Jag kunde känna att den nervösa reaktionen kom- men inte den fysiska. Eftersom ingen annan då märkte (i verje fall så uppenbart) att jag var nervös minskade min ångest i dessa situationer för att till slut försvinna. Äter nu 1 Inderal om dagen. Vågar inte sluta för jag tror då att det ska komma tillbaka. Är självmedveten och tycker att det är obehagligt att stå i fokus och har problem med sociala situationer. Men utan Inderal (i 20-årsåldern) hade jag inte vågat utbilda mig och skaffa barn bla. Det var handikappande och rädslan styrde. Hoppas det blir bättre för dig!

caramel · 2007-09-16, 10:51

Hej! samma sak hände mig när jag var ca 20 år,började skaka på kafferasterna,äter fortfarande betablockerare,provat kbt

helen · 2007-09-16, 18:59

Hur upplever du att det är idag. Har rädslan gått över till andra situationer och är du fortfarande självmedveten. Rekommenderar du KBT? Berätta gärna lite mer- om du vill förstås. Tar du Inderal varje dag?
Tacksam för info.

Magnus · 2007-10-03, 21:31

Hej helen och caramel, vad skönt att inte vara ensam...
Jag har inte varit inne i detta forum ordentligt sedan jag skrev om "min födelse", idag har jag fått lite distans till min fobi, eller rättare sagt... jag har accepterat den. Jag mår hyffsat bra men jag har mina blockare i fickan... alltid redo. Jag vet att det är en risk, jag kan ju hamna i en situation där paniken tar över, men jag försöker att bara ta dem när jag vet att jag kan "spåra ur". Jag är i dag inte rädd för mina egna skakningar, förut så kunde en darrning få min ångest att stiga...
Jag har som sagt gått 15ggr KBT (2005-2006), min terapeut var relativt ny (splitternyt t o m) och jag hade väl inte fullt förtroende för honom från början (vilket var synd) för jag tror att man måste lägga _alla_ korten på bordet från början, berätta om alla rädslor.
Jag skämdes över många saker och berättade bara om rädslan att skaka med kaffekoppen i handen och över maten. (ja, att stoppa nyckeln i låset, dra kreditkortet, slå koden osv... fanns där också

Jag blev inte mycket bättre direkt, men jag fick råd (hur jag skulle tänka) ja, en liten verktygslåda som jag kunde använda hela tiden och när det var jobbigt. Efter några månader så blev allt till viss del bättre.
Jag kan varmt rekommendera det. Jag fick gå själv, men var först planerad
för en grupp... jag tror att gruppterapi kan vara en jättebra grej, hitta människor att dela arbetet med.
Hur mår ni idag?

2006-03-19, 21:19	#1 (permalink)
Magnus Junior Member Bronsmedlem Reg.datum: Mar 2006 Inlägg: 10 Krediter: 67	Så föddes en fobiker Hej Mitt nya jag "föddes" för ca 10 år sedan på jobbet. Jag var i 20 års åldern, singel och festade nästan varje helg. Blyg hade jag alltid varit, skämts för att jag varit smal. Men jag hade börjat mogna, fått bättre självförtroende och vågade ta för mig. Just den här måndagsmorgonen så skulle jag instruera en grupp i ett arbetsmoment som kräver en stadig hand. Jag var bakis efter helgen, kaffe och snus gjorde inte saken bättre och jag skakade... Inte speciellt mycket men tillräckligt för att jag inte skulle kunna instruera. Det slutade med att jag fick be en annan person utföra momentet medans jag stod bredvid och förklarade. Det upplevdes som ett fruktansvärt nederlag. Efteråt var det en person som klappade mig på ryggen och sa "bra gjort". Men just då kändes det allt annat än bra. Lite senare gick jag på lunch med mina arbetskamrater och då kom rädslan tillbaka. Den nya Magnus hade fötts, han som är rädd för att skaka framför andra. Jag var ytterst nära att ge upp och lämna matbordet just då och i dag vet jag att om jag hade gjort det så hade mina problem säkert varit dubbelt så svåra i dag. Jag har medicinerat, gått 15ggr i KBT, testat lite av varje men än så länge inte blivit fri(sk). Jag har skrivit många gånger här i forumet, men aldrig postat. Kanske har jag inte gillat att bli påmind om att jag är fobiker, jag minns i alla fall att det var en av orsakerna till att jag inte ville söka hjälp. Jag vill inte bli påmind! Helst vill jag bara rymma från verkligheten - spela dataspel, läsa böcker och se på film i all evighet. Ett ganska värdelöst liv men allt är ju bättre än ångesten? Det är viktigt att förstå att man inte är ensam, det tog ett tag för mig att förstå det. Men ibland glömmer jag ändå, och då är det ju bra att det här forumet finns. Hoppas att fler orkar skriva /Magnus

2007-07-15, 20:13	#3 (permalink)
helen Junior Member Bronsmedlem Reg.datum: Jul 2007 Inlägg: 27 Krediter: 11	Samma här Hej Magnus! Har ungefär samma upplevelse som du. Allt normalt ända tills jag upptäckte att jag kunde börja skaka och få hjärtklappning. Hände en gång i en situation sedan spred det sig till andra lägen eftersom blotta tanken på att få skakningar gjorde att jag förstås fick det och den situationen också blev jobbig. Till slut var allt svårt-äta med folk, dricka kaffe, spela kort, öppna dörr med nyckel, få igen pengar och lägga i plånbok, skriva framför andra osv, osv. Jag fick hjälp dock. Jag började med Inderal- betablockerare som hindrar hjärtat från att rusa och skakningar att komma. Jag kunde känna att den nervösa reaktionen kom- men inte den fysiska. Eftersom ingen annan då märkte (i verje fall så uppenbart) att jag var nervös minskade min ångest i dessa situationer för att till slut försvinna. Äter nu 1 Inderal om dagen. Vågar inte sluta för jag tror då att det ska komma tillbaka. Är självmedveten och tycker att det är obehagligt att stå i fokus och har problem med sociala situationer. Men utan Inderal (i 20-årsåldern) hade jag inte vågat utbilda mig och skaffa barn bla. Det var handikappande och rädslan styrde. Hoppas det blir bättre för dig!

2007-09-16, 18:59	#5 (permalink)
helen Junior Member Bronsmedlem Reg.datum: Jul 2007 Inlägg: 27 Krediter: 11	Har det hjälpt? Hur upplever du att det är idag. Har rädslan gått över till andra situationer och är du fortfarande självmedveten. Rekommenderar du KBT? Berätta gärna lite mer- om du vill förstås. Tar du Inderal varje dag? Tacksam för info.

Ämnesverktyg
Visa utskriftsvänlig version E-posta den här sidan
Visningsalternativ
Linjär visning Växla till hybrid-visning Växla till trådad visning

2006-03-28, 13:32	#2 (permalink)
Inlägg: n/a Krediter: 0	Hej Magnus. Jag förstår att du har det tufft. Det som hände för tio årsen, är i det förflutna, jag tror att du presterat massa bra saker sen dess,? Kanske har du fastnat i din fobi, av rädsla, jag förstår dig verkligen i så fall. Vad skulle hända, hur skulle det kännas om du släppte det som hände, och "föds" på nytt en gång till?

2007-09-16, 10:51	#4 (permalink)
caramel Junior Member Nykomling Reg.datum: Jan 2006 Ort: österbotten Inlägg: 7 Krediter: 62	Hej! samma sak hände mig när jag var ca 20 år,började skaka på kafferasterna,äter fortfarande betablockerare,provat kbt

2007-10-03, 21:31	#6 (permalink)
Magnus Junior Member Bronsmedlem Reg.datum: Mar 2006 Inlägg: 10 Krediter: 67	Hej helen och caramel, vad skönt att inte vara ensam... Jag har inte varit inne i detta forum ordentligt sedan jag skrev om "min födelse", idag har jag fått lite distans till min fobi, eller rättare sagt... jag har accepterat den. Jag mår hyffsat bra men jag har mina blockare i fickan... alltid redo. Jag vet att det är en risk, jag kan ju hamna i en situation där paniken tar över, men jag försöker att bara ta dem när jag vet att jag kan "spåra ur". Jag är i dag inte rädd för mina egna skakningar, förut så kunde en darrning få min ångest att stiga... Jag har som sagt gått 15ggr KBT (2005-2006), min terapeut var relativt ny (splitternyt t o m) och jag hade väl inte fullt förtroende för honom från början (vilket var synd) för jag tror att man måste lägga _alla_ korten på bordet från början, berätta om alla rädslor. Jag skämdes över många saker och berättade bara om rädslan att skaka med kaffekoppen i handen och över maten. (ja, att stoppa nyckeln i låset, dra kreditkortet, slå koden osv... fanns där också Jag blev inte mycket bättre direkt, men jag fick råd (hur jag skulle tänka) ja, en liten verktygslåda som jag kunde använda hela tiden och när det var jobbigt. Efter några månader så blev allt till viss del bättre. Jag kan varmt rekommendera det. Jag fick gå själv, men var först planerad för en grupp... jag tror att gruppterapi kan vara en jättebra grej, hitta människor att dela arbetet med. Hur mår ni idag?