|
|
|
Välkommen till Terapisnack! Sveriges största community för dig som har frågor om psykologi, terapi, mental träning, psykiska störningar. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Annons |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Social fobi Lider du av blyghet eller har svårt att tala inför grupp så är detta forumet för dig |
 |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
2008-03-28, 19:29
|
#1 (permalink) |
|
Member
Bronsmedlem
|
vågar inte längre...
vågar inte ens gå utanför gården längre.. syrran ville ha med mig ut på promenad förut, men jag kände att skulle jag gå ut, så skulle alla hitta fel på hur jag ser ut, att jag går med barnvagn utan att ha med en pappa till min dotter, hitta fel på mina kläder, ja allt...jag stänger in mig mer och mer... var såå längesen jag ens var utanför byn...skulle vilja åka ut med min dotter och hitta på saker, men jag vågar inte...är rädd för att bli dömd av andra...får skicka bud med mamma så hon får handla åt mig ibland... men är lite stolt, för jag lyckades gå ner till affären igår efter mycket om och men med mig själv... jag gjorde allt för att se bra ut på utsidan, jag skojade till och med med han som satt i kassan... fan...vill inte ens umgås med mina närmaste, flr jag är rädd för dem... pratar aldrig med någon längre ens... finns bara en person som jag pratar med, och det är syrran, men det går snart inte längre det heller... vad ska jag göra? någon som har några bra tips?
__________________
BORTGLÖMD SJÄLLÖS GRÅTFÄRDIG
Senast redigerad av ängelfrånhelvetet den 2008-03-28 klockan 19:35. |
|
|
|
2008-03-28, 20:33
|
#2 (permalink) |
|
Senior Member
Diamantmedlem
|
Bra att du gick ut igår! Det räcker ju först, att ta sig ut en gång i veckan. Om jag inte kommer ut på ett tag så ibl brukar jag låtsas att jag har bråttom och så springer jag bara ut utan mössa vantar och halsduk och stannar inte innan jag är lite längre hemifrån så att jag vänder inte tillbaka. Och då har jag glömt bort varför det var så svårt att ta sig ut, för det mesta. Det är också bra om man har någon att gå ut med i början, men det kan också leda till det att man inte i längden vågar gå ut själv mer. Går du ut lättare om du har ett litet ärende? Posta brev, gå till biblan eller göra ngt med din dotter?
|
|
|
|
|
2008-03-28, 21:03
|
#3 (permalink) |
|
Member
Bronsmedlem
|
tror inte att det spelar någon roll om jag har något ärende... igår kände jag bara att jag var tvungen att få luft, och så hade jag i princip ingen mat hemme och mamma jobbade så hon kunde inte heller hjälpa mig... så jag var TVUNGEN att gå ut...det var jäkligt svårt, men det kändes bra efteråt faktiskt...
__________________
BORTGLÖMD SJÄLLÖS GRÅTFÄRDIG
|
|
|
|
|
2008-03-30, 16:19
|
#6 (permalink) |
|
Member
Bronsmedlem
|
Hej och känner igen mig lite...
Jag har haft liknande men mest ställt in träff med kompisar eftersom ångesten hindrat mig från att träffa andra. Jag tycker det var skitbra att du gick till affären. Fortsätt så på den nivån! Se upp för tankefällor "som att du borde klara av mer sociala situationer än du egentligen kan". Beröm dig mycket när du klarar av saker som annars ger dig ångest.
Kraaaam! |
|
|
|
|
2008-03-30, 19:12
|
#7 (permalink) |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
är det ngn som vet?
Finns det nån som du kan berätta för som kan stötta dig genom att följa med ut? Kan det hjälpa??
När jag mådde som sämst försökte jag gå ut på ställen där sannolikheten att träffa på ngn var liten. Gick bara ut och satt i solen, tex i sandlådan med min son. Hade solglasögon på mig; det kändes lite tryggare. Läste Mia Törnblom: Självkänsla nu! och skrev dagbok likt hennes idéer. Stod framför spegeln och talade om för mig själv att jag dög precis som jag var!! Om och om och om igen. Efter några månader blev det faktiskt lite bättre. Kunde gå till affären iallafall och liknande  Lycka till; och som föregående talare sa: Bra jobbat tjejen. Fan, va strongt att du gick till affären och att du tom hade närvaro att skämta lite med han i kassan.... Det brukar faktiskt kunna hjälpa lite, att säga ngt, Det får mig att känna mig lite säkrare...
__________________
There is no way to happiness. Happiness is the way. |
|
|
|
|
2008-03-30, 21:48
|
#8 (permalink) |
|
Senior Member
Diamantmedlem
|
Kan också hjälpa med att tänka att om man råkar träffa någon ute, eller om man behöver uträtta ärenden då man måste tala med någon så att de här personerna också säkert har tankar som liknar ens egna. Trötta tankar, lessna tankar eller svarta tankar. Att man inte hela tiden tänker på hur bra man ska försöka vara utan att att andra också säkert har sina dåliga perioder. Det blir lättare att röra sig bland andra när man inte har så höga förväntningar hela tiden. Och vem säger att man ska hela tiden må bra och vara glad. Önsketänkande! Om man inte mår dåligt emellanåt vet man inte hur det är att vara glad.
|
|
|
|
|
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|
Linjär visning
