Liindahl

Börjar skolan på Måndag efter att vara hemma från och till i 2års tid. Är mycket orolig, Personerna där vet ju inte att jag har social fobi. Är så rädd att jag inte kommer kalara det, och göra dom närmaste besvikna. Kommer även få åka buss nu, och det är jätte jobbigt. Va ska jag göra? Vill inte misslyckas, och mitt liv blir mer kaos en vad det redan är. Jag vill inte vara speciel, vill vara den jag egentligen är. Har nästan precis fått medicin nu, Men tror inte jag känner av någon förbättring och sovit bra har jag gjort på ett bra tag nu, men jag äter sömntabletter. Men nu kan jag inte sova bra längre, dom funkar inte längre. Behöver jag någon ny sort starkare?

Förlåt om jag är för tjatig, men jag är bara en orolig och förvirrad tjej.

Jag lever i nuet för framtiden skrämmer mig och det förflutna ger mej ångest.

Någon som vill prata? Skulle vara skönt att prata med någon i min egen ålder lr ja äldre spelar ju ingen roll men som vet hur det känns och kan ge tips på hur det ska gå lite lättare nu. Bara någon att prata med som kan förstå som sagt

Hope

Jag tror att du ställer för höga krav på dig själv.
Du skriver att du inte vill göra dina närmaste besvikna!
Tänk på dig själv istället och tänk att vad som än händer, har du gjort ditt bästa.
Jag tror att när du ställer så höga krav, blir det som du inte vill, för att din energi e slut redan innan du har försökt.
Hoppas du förstår hur jag menar.
Kram

Symphony

Vet inte hur gammal du är men kan tänka mej att du är i samma ålder som mej.
Jag var jätteblyg innan och sen började jag på en folkhögskola, där är det en annan stämning och det är jättebra att träna på sin sociala fobi...att man bara säger något till någon ibland.

Men sen vet jag ju inte vad det är för skola du ska börja i?.
Men du kan ju alltid prata med läraren och prata om att du har svårt med det sociala och så.
Sen kan du ju alltid gå till en psykolog, tro mej det hjälper mycket.

Aja hoppas det går bra iallfall Kram

Jardina

Hej!

Håller med Hope om att du ställer själv krav på dig själv och det ger ju ångest. Försök att ta en dag i taget och var stolt över att du klarat en dag.

Antagligen är även de andra nervösa för att börja studera och tänker inte på, det som man själv nojjat sig för innan.

De närmsta blir säkert inte besvikna, de älskar dig ju ändå och sätter främst att du ska må bra, inte att du ska bli störst och bäst på allt.

Förändringar skrämmer ju en, och det är ju inte konstigt att du sover dåligt när du är nervös över förändringen att börja studera igen.

Lycka till

__________________
Life is like a rollercoaster, sometimes up and sometimes down

ChuckieCharles

Sluta fokusera på och vara orolig för vad andra tycker och tänker och fokusera på att må bra i dig själv.

Alan

ditt situation förstår jag bäst...har nästan samma problem har bestämt mig att lösa detta jävla problem.....ska vi? ska vi alla sluta och va tysta och göra något åt det? vi alla tror att tystnaden är bästa lösningen men vi vet inte att livet och roliga stunder missar vi och vi e anledningen till dessa som vi förlorar.... vi kan prata om det och hitta en lösning tycker jag

flyger_

Jag reagerade särskildt på att du skrev "jag lever i nuet", det är ju jättebra! Tänk vad bra det hade varit om alla hade gjort det. Sen att du kanske inte hade en så bra anledning, det är ju en annan sak... Men bra att du kan leva i nuet iaf! Kom att tänka på att om du nu lever i nuet, vf oroar du dej då för framtiden (ska börja skolan), (tänk om ngt går fel) mm..


Jag är föresten 17, har inte gått i vanlig skola på över 2 år. Jag har inte social fobi, mer än i skolan där det var riktigt illa, (fast det brukade gå från dag till dag)- dom flesta dagar trodde jag att jag skulle dö, så rädd jag var för absolut ingenting, andra dagar var det lungt. Jag är inte sån ngn annan stans än i skolan, men om du vill snacka så tror jag att jag förstår ganska bra vad det handlar om =) Hör gärna av dej!