blyg

Jag tycker det är mycket svårt i social situationer tex vid fika bordet. Vad ska jag säga , jag får bara tunghäfta hela tiden. Jag går med en ständig oro inför möten med andra människor. Man läser lite överallt att man måste ut och träna. Men hur går man tillväga. Jag går hos en psykolog idag men jag tycker inte att det ger så mycket. Är det någon som vet var man hittar sådana här självhjälpsprogram. Jag vet inte kanske är grupp terapi ett alternativ. Är det någon som vet om sådant finns i skåneregionen.

gäst

Hej jag känner också igen mig i detta. tex på jobbet har jag svårt att kommuncera med människor. Vet ofta inte vad jag ska prata om, och ibland också när jag sitter ensam med en arbetskamrat i fikarummet är det inte lätt. Ibland känner man sig väldigt "udda"..men man är ju bara blyg. Har också märkt att folk passar på att frysa ut försiktiga personer? Det är ju inget fel på en...det enda är ju att man inte är lika utåt som de flesta är. Det är så jobbigt. Har velat komma ur detta jättelänge, men
det blir inte bättre när man känner sig utfryst...för då känns det som man blir nerdragen ännu längre...och blygare.
Vad ska man göra själv?
Det är jobbigt att söka jobb...för en som är extremt blyg. Allt blir som ett enda lidande...

Någon som känt sig behandlad annorlunda pga blyget???

lilla jag

Hej!
Jag är en tjej som också lider av social fobi. Har nog haft social fobi hela mitt liv. Jag har märkt att blyga personer oftast blir behandlade sämre. Det verkar som folk tycker illa om en eller tycker att man är konstig bara för att man är blyg.
I dagens samhälle så måste man nog vara social annars hamnar man lätt utanför. Jag skulle nog inte tycka att det var så svårt med sociala situationer om inte alla förväntade sig att man ska vara så social. Jag skäms faktiskt väldigt mycket för min sociala fobi. Oftast låtsas jag som jag inte har social fobi men bryter ihop när jag inte lyckats vara social. Det känns som folk tittar ner på en eller tycker man är konstig när de inser vem man verkligen är.

Hoppas i alla fall jag blir fri från den snart.

Hej jag vet precis vad du pratar om. Du är inte ensam att känna så.
Jag kände igen mig väldigt mycket i det du skrev. Jag har upplevt på t.ex. jobb att jag blivit utstött. Jo det känns som det inte är accepterat att vara blyg, men kom IHÅG EN SAK! Man är precis lika värdefull ändå.
Såna personer som dömmer folk innan de ens känner en ska man försöka inte bry sig om, men det är inte lätt....jag vet...

Hej Allihopa

Jag har haft MEGA problem med kontakt med andra människor
trodde aldrig att det skulle lätta. En dag så började jag träna utan att någon visste om det sa en mening extra i affären hade lite mer ögonkontakt. mumlade lite mindre och höll inte handenm för munen
Har hållt på i halvår nu det funkar
bättre och bättre.

Hälsningar
optimisten

finns det fler?

heJ finns det fler som upplevt sig blivit behandlad dåligt pga blyghet?
Vill gärna höra fler som berättar .
*kraaaam*

DetKanBliBättre

Jag ser att vissa skriver att man inte kan kalla det social fobi för att man är blyg i vissa situationer osv. Jag vet inte, men jag tror att det är samma sak iaf. Ofta är det bara situationer i livet som utlöser att man får problem.
I mitt fall började det när jag var 25. Min fru fick problem och jag fick ta hand om hennes ångest hela tiden och efter en tid pallade inte jag med och fick ett "nervsammanbrott". I samband med det fick jag lätt hjärtklappning och yrsel för minsta stress, som tex en kö eller konfrontation med andra människor, trängsel osv. Situationer jag nästan trivdes i innan...
Då började mina problem och jag är inte fri från dem idag, över 10 år senare, men från att ha knappt kunnat gå utanför dörren till att idag kunna göra presentationer för stora grupper, stå i de flesta köer och sitta i folksamlingar osv så har det verkligen gått framåt. Varför då?

Jo, jag har varit envis och utsatt mig för än det ena än det andra. Det har varit plågsamt, men gett resultat. JAg har accepterat att jag har detta problemet och att jag kanske aldrig blir helt fri från det, men jag har definitivt också bestämt mig för att det inte ska hindra mig för att göra vissa saker jag verkligen vill i livet!!!

Det finns fortfarande vissa saker jag inte klarar av, som är för svårt, men de betyder trots allt inte jättemycket för mig.

Inse att detta är som en sjukdom man drabbats av - kanske obotlig, men inte omöjlig att bemästra åtminstone.
Det går att få livskvalitet igen, men man måste vara beredd på att ta lite stryk.
Men, man dör inte (det kan bara kännas så). Kämpa på - det går!

anna_87

Har fått diagnosen social fobi. Skulle vilja prata med andra med samma erfarenheter som jag. Min mailadress: anna_lizza@hotmail.com