![]() |
|
|
Välkommen till Terapisnack! Sveriges största community för dig som har frågor om psykologi, terapi, mental träning, psykiska störningar. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Webb-TV |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Social fobi Lider du av blyghet eller har svårt att tala inför grupp så är detta forumet för dig |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
hej!
hur bra självkänsla får man ha? om jag tar för mig kan jag känna att folk stör sig...eller det är mer så att jag är rädd att folk ska störa sig om jag tar för mig. jag vågar inte, det är mitt problem jag lägger för stor vikt på det och att jag nu har fått mig en roll som en som inte tar för sig. |
|
|
|
|
|
#2 (permalink) |
|
Senior Member
Platinamedlem
|
Frågan är nog mer: Hur stor plats vill du ta åt dig själv?
Man kan inte ha för bra självkänsla, men man kan blåsa upp sitt självförtroende om det är väldigt litet, så att det ser mycket större ut. Och sådant brukar folk irritera sig på. Men en människa som är i balans, som vet vad hon/han vill och känner sig trygg i sig själv, brukar inte ta för stor plats. Önskar dig ett stort lycka till!
__________________
* ~*~Miiqa - by heart~*~ *
|
|
|
|
|
|
#3 (permalink) |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
tack du!
det känns så jobbigt just nu, jag tror jag vet hur alla tänker, tror antingen att alla hatar mig eller gillar mig.....ibland brukar jag försöka lugna mig med att - äsch ingen bryr sig.... men det är inte så lugnande....det får mig att tänka att - ingen bryr sig/tycker om mig. känner verkligen såhär, jag avskyr mig själv typ. mitt mål är att bli omtyckt, och jag har vissa höga kriterier som jag går efter för att kunne känna mig omtyckt eller inte. det är för det mesta småsaker- någon som sagt hej och visat sig kärleksfull: endast Då tillåter jag mig att gilla mig själv. fruktansvärt jobbigt att inte gilla sig själv, och jag är deppig : nu vet jag inte hur jag ska kunna ta mig upp......jag vågar inte. |
|
|
|
|
|
#4 (permalink) |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
Att känna att man inte duger är inte alls roligt.
Jag har också haft lite problem med detta. Då har jag vissa dagar verkligen känt mig peppad och tänkt att "idag ska jag ta för mig", men då kommer ibland osäkerheten in mitt i allt och det blir svårt att slappna av och man känner sig allmänt dum och klumpig/folk tycker jag är jobbig. Men egentligen; hur ofta har inte du tänkt att någon är irriterande eller påfrestande? Jag har gjort det ett antal gånger. Det jag menar med det, är att när man syns, märks och hörs blir konsekvensen att någon oftast "dömer" en och det ligger nog i människans natur. det gäller att bara acceptera läget, att dettroligtvis kommer ske när du vågar ta för dig - men man varken kan (eller vill) vara älskad av alla. Att man har vänner och/eller familj som älskar dig för den du är betyder kanske mer än att den där arbetskamraten du ändå aldrig pratar med och tycker är dryg inte verkar (för du vet fatiskt inte egentligen, det är bara en känsla du har!) gilla dig när du hörs. Jag tycker att sådant här är jobbigt, men jag försöker tänka att det inte är hela världen om inte alla tycker om mig - men såklart skulle det vara trevligt! |
|
|
|
|
|
#5 (permalink) |
|
Senior Member
Platinamedlem
|
Varför tillåter du dig inte att tycka om dig själv om du inte får bekräftelse från omgivningen? Finns ju något ordspråk som säger att man kan inte älska någon annan om man inte älskar sig själv, och jag tror att samma sak gäller tvärtom. När jag började tycka om mig själv, så kunde jag också bjuda mer på mig själv, och då blev jag mer öppen och fick mer av världen.
Jag är bergsäker på att det redan nu finns folk som älskar dig och bryr sig om dig, fast ibland kan det vara svårt att se. Kram
__________________
* ~*~Miiqa - by heart~*~ *
|
|
|
|
|
|
#6 (permalink) |
|
Member
Bronsmedlem
|
Jag känner igen mig så väl i det du skriver. Just det där att om man vågar så kanske folk tycker att man är jobbig. Och om någon skulle säga något som gör att man blir övertygad om att man är jobbig så finns chansen att man inte säger något mer på en längre tid. Försöker själv att ta mig ur det men det är svårt, för det är så mycket "lättare" att inte ta någon roll alls.
|
|
|
|
|
|
#8 (permalink) |
|
Member
Bronsmedlem
|
Nej det vill nog inte någon. Det gäller nog att våga, ta chanser och att inte bry sig så mycket om hur man framstår utan bara vara sig själv. lättare sagt än gjort kanske. Jag har märkt att när man inte bryr sig så brukar det vara enklare att prata, vet inte om det är för att man itne orkar dömma sig själv då.
Jag hoppas det ordnar sig, att du tar dig frammåt. kram//Anni |
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|